onsdag 9 september 2015

Se där...




...idag klev jag upp i ottan.
Vaknade redan klockan 04 och gav upp bara en stund efter det.
Ibland känner jag direkt om det är möjligt att somna om eller inte.
Idag var en inte dag.
Jag tror att det beror på att jag har sådan hysterisk värk i kroppen sen jag tog isär sängramen.
Den lär sitta i några dagar till innan den ger med sig.

I dag har jag samtal under förmiddagen så jag ska om ca 1 1/2 timme klä mig och cykla in till byn.
Jag gruvar mig lite igen för samtalet för jag vet att jag kommer att känna mig som en urvriden trasa när jag går därifrån.
Men å andra sidan vet jag att samtalen hjälper mig så jag orkar med mig själv.
Det är en verklig både-och känsla det där med att gå och prata.
Förra gången så satte vi upp en ny målsättning, den ser inte riktigt ut som den gamla även om den innehåller något som vi faktiskt inte helt blev klar med innan semestern.
Och min kurator är noga med att försöka hålla sig till målsättningen även om det möjligen kan tillkomma andra viktiga saker/skeenden under samtalens gång.
Nå jag är i alla fall glad för att jag får möjligheten att fortsätta prata även om jag tycker att samtalen i sig är jobbiga.

I går tog jag mig som allra hastigast in till byn.
Skulle göra några enkla ärenden.
Vips så hade jag turen att träffa Beda och tjohejsan så var vi igång med Bedaspråket.
Det räcker helt klart med att vi ser varandra så lever munnen/talet/gesterna sitt eget liv.
Som alltid fick jag en varm och go känsla inom när jag ilade vidare.

När jag väl var hemma igen så tog jag det bara lugnt.
Lagade en lätt middag som jag åt i sängen.
Tittade på film.
Kikade på ett korsord.
Drack  kaffe.
Alltså inget vettigt eller påfrestande.
Bara lugn och ro.

Nu får ni ha en härlig dag alla fina!

Kramen om!

4 kommentarer:

  1. Hoppas att allt går bra med samtalet!
    Ha en bra dag!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Jag har också gått i terapi över ett år sedan min man övergav mig. Det har varit en del tårfyllda och kämpiga sitsar och speciellt i början var också jag som en urvriden trasa då jag kom därifrån. Jag kunde inte något annat jag skulle göra den kvällen, för jag var svullen av gråt i ansiktet och trött...
    Men utan terapin vet jag inte var jag skulle vara - den har verkligen hjälpt mig vidare i livet.
    Önskar dig en bra dag med sol i sinnet! Kram!

    SvaraRadera
  3. God morgon vännen ....ja jag förstår dig att ha det hängande över sig är jobbigt men efter känns det oftast skönt...ja när man gör saker som du kommer värken efter oavsett vad man gjort jag hade ont i benen efter träning ha ha ...låter som du hade en skön dag själv skall jag börja jobba på månd men bara en dag ...läs mitt inlägg ...ha en fin dag lycka till där borta o va rädd om dig kramen

    SvaraRadera
  4. Det är ändå bra att det finns terapi. Jag tror att vi lite till mans skulle behöva gå o prata av oss. Det finns så många krav och måsten i livet. Ibland blir det bara för mycket. Förstår att du gruvar dej...det är jobbigt när dom gräver i det djupaste såklart. Hoppas det går bra. Ska tänka på dej. Ha det fint. Kramen

    SvaraRadera