tisdag 1 september 2015

Tung Tisdag...




...men det är väl mest för att jag känner mig så himla trött.
Gårdagen tog på mig.
Läkarbesöket alltså.

Först höjden av otur när jag cyklade in till byn.
Jag hade inte kommit så värst långt då det satte igång att hällregna.
Jag såg ut som en dränkt råtta när jag parkerade cykeln vid sjukhuset.
Inte särskilt roligt.

Jag gick upp på psyk och betalade.
Det kostar 300 pixdaler att träffa läkare där.
Jag fick komma in direkt på klockslaget och det kändes bra.
Läkaren hade läst på om mig och kunde min bakomhistoria så jag behövde inte börja om från början utan bara sommaren fram till nu.
Vi gick genom mina mediciner ordentligt.
Det var tydligen rörigt i journalen förmodligen för att jag tidsvis har fått prova på många olika mediciner som man relativt omgående plockat bort.
Nå nu är listan rykande aktuell i alla fall.

Vi hade en bra diskussion om måendet/mediciner.
Men det vi kom fram till som skulle bli bra för mig blev givetvis helt ändrat när hen talade med bakjouren, läkaren som har det yttersta ansvaret för st samt at läkarna.
Så nu ska jag ta bort mitt-på-dagen-tabletten och vips så ska jag väl bli döpigg, alert och inte nedstämd.

Den medicin jag har idag under dagtid jobbar bara mot ångest, den tillför inte hjärnan seratonin.
Jag säger att jag skulle behöva ett SSRI preparat då jag annars kommer att gå under i höst.
Nu hävdar dom att en av de mediciner jag tar på kvällen (för att ge mig lugn och komma till ro) är en gammalt SSRI medicin, förvisso ger man inte längre patienter det som just "glädjepiller" men den fungerar på liknande vis.
Så jag får alltså redan i mig det som behövs för att jag ska må bra.

Så är dock inte fallet.
Den medicinen fungerar inte på det sättet för mig.
Jag har ätit den i många år, även gjort pauser och den ger ingen sån effekt på mig.
Nå nu ska jag alltså ta bort mitt-på-dagen-tabletten och så ska jag tillbaka på återbesök om ca två veckor.
Då ska jag få träffa samma läkare för hen är fortfarande kvar då.
Och det kommer att kosta mig 300 pixdaler till.
Och sen kanske det inte ens ger mig någonting.
Just för att at- läkaren, st- läkaren kan ha ordentliga åsikter om medicinering innan dom går och träffar bakjouren och vips när dom kommer  åter så ligger landet åt ett helt annat håll.
Märk väl att jag aldrig får träffa bakjouren och det kan vara olika överläkare från gång till annan.

Mon Djö säger jag bara.
Jag blev i alla fall sjukskriven till den 30/11.
Det var ju bra i alla fall.

Väl hemma så ringde jag Älskade E för att berätta hur det gick.
Vi pratade bra länge med varandra.
Så kom finaste Pappelino på en snabbvisit.
Och Mini skickade sms och sa att han skulle hälsa på Maxi direkt efter skolan, äta där och komma hem sent.
Han kom hem precis när jag var på väg att lägga mig.

Nu ska jag strax iväg för jag har samtal.
Det var ett tag sedan nu, sisådär 8 veckor sedan eller kanske 9, jag vet inte riktigt.
Nu lite mer kaffe...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

3 kommentarer:

  1. Godmorgon!
    Svarat dej på min sida :)
    Soligt väder har vi här åtminstone
    Ha nu en så bra dag du kan

    Kram <3

    SvaraRadera
  2. Det som är trist är att det ska kosta så himla mycket att träffa en läkare. Även om man träffat dom 1 dag innan. Som dom trodde att vi var gjorda av pengar. Hoppas du mår bättre. Nu kan du ta hand om dej till den sista nov så länge;) Kramen

    SvaraRadera
  3. Tack för att du delar med dig:) Jag kan förstår din frustration på läkare som fattar sådana beslut som i ditt fall och som grundar sig av vad nån annan har sagt eller skrivit i journaler osv......

    Må så gott du bara kan och keep your head up high Kram ♥ ♥ ♥

    SvaraRadera