lördag 31 oktober 2015

Lite eftertanke och att minnas...





Sitter här helt mol allena och funderar på alla som gått vidare.
De som gjort avtryck i mitt liv.

Mina farföräldrar hade jag nog inte någon särskilt nära kontakt med.
Både farmor och farfar var sjukliga.
Farmor med en massa strokes och cancer och farfar med sin reumatism efter att ha jobbat ett helt liv i skogen.
Jag minns farmor som en mycket vän kvinna, inget ont ord hade väl någonsin yttrats ur hennes mun.
Farfar däremot var skrämmande.
Hans reumatism gjorde honom krokig och han såg otäck ut.
Sen hade han inte det mildaste humöret.
Farmor dog -79 och farfar -82.

Så kommer vi till mina favoriter;
mormor och morfar.
Dom var helt underbara människor, fanns alltid genom mina uppväxtår på ett eller annat sätt.
I det förhållandet var morfar den väna och mormor den mer bestämda.
Inte skrämmande som farfar men mycket dominant i hushållet.
Jag älskade att höra på mormors alla berättelser från när hon föddes och sen jobbade som piga innan hon träffade morfar.
Morfar var en lugn och gemytlig man man kunde sitta helt tyst med ute i hammocken utan att det blev besvärande.
Morfar gick bort -96 och mormor -2001.

Å så kommer jag till min älskade moster Lollo.
Hon var så superskön.
Aningen ung i sitt sinne,det skiljde 21 år mellan oss men jag var alltid den äldre i mognad.
Å så jag älskade henne redan som mycket liten flicka.
Eftersom hon inte fick egna barn själv var jag som den dotter hon aldrig fött.
Jag fick följa med henne på än den ena än den andra galna utflykten.
Vi hade en närmre relation än jag och min sk. mor.
Min moster gick vidare -2003

Så kom då den värsta fasan jag upplevt i mitt liv.
Förlusten av min älskade lillebror Per.
Bitvis var jag som en extra mamma till honom.
Periodvis bodde han hos mig/oss.
Så många år det tog att ta till mig hans död.
Så mycket sorg, ilska, vanmakt.
Honom kommer jag att sakna tills den dar jag dör och åter träffar honom.
Lillebror dog -2005

2010 var det året då en fin väninna dog sådär helt plötsligt och oförklarligt i sömnen.
Som en plötslig spädbarnsdöd men för en vuxen.
Tänk att vi sågs 3 dagar innan hennes död, ett möte vi pratat om i evigheter men inte blivit av och så plötsligt så fanns tiden.
Det var som att vi var tvungen att ses, det var något som styrde oss dit, för att ses en sista gång.

Och så 2013 så gick min fd svåger, min X-makes bror  och mina barns farbror vidare.'
Samma där, ganska så oväntat plötsligt men med ett hjärta som inte orkade.
Han kommer att saknas oss i denna familj för resten av vårat liv.
Han var en härlig, småtokig och ibland en helt galen person men en underbar vän och farbror till mina barn.

Nå detta är bara några stycken av dom som påverkat, gjort ett starkt avtryck i mitt liv.

Jag tänder ljus för dem nu och minns!
Har ni några att tända ljus för?

Kramen om!

6 kommentarer:

  1. Min mamma och mina morföräldrar är de jag saknar. Mina farföräldrar hade jag ingen egentlig relation till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tråkigt att du mist din mamma.
      Kram

      Radera
  2. Du skriver så fint!
    Har många mil till gravplatserna där min mamma och pappa ligger och de övriga i släkten som har gått bort så istället brukar jag tända ljus hemma för dem och på det sättet hedra deras minnen.Kram♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har själv svårt att ta mig till de olika kyrkogårdar de mina vilar i så därför blir det att tända ljus här hemma i stället och det fungerar lika bra.
      Kram

      Radera
  3. Usch trist med alla som dött, förstår din känsla av förlusten av din bor. Ja jag har pappa o nyligen mamma sen 5 mån sen bara tänder ljus varje dag när jag är hemma så brinner det alltid ...hoppas du fick en ok kväll ändå ....o att du får en skön söndag kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är så oerhört tacksam att jag fortfarande får ha min fina pappa i livet.
      Han är guld värd!
      Kram

      Radera