fredag 13 november 2015

Då var Fredagen här och annat trams...





Fotot taget i förrgår.
Ett bevis på att solen visar sig ibland.
Så är dock inte denna dag.
Grått och murrigt, inte minsta lilla solstråle.
Ganska så tråkigt måste jag tillstå.

Nå idag är det Fredag och helg.
Jag som är sjukskriven har väl helg alla dagar men jag känner ändå skillnad på vardag och helg och det beror ju givetvis på  Mini och när han växlar boende.
När vi skulle skilja oss (jag och x-maken alltså) pratade vi om vilken dag som var lämpligast för barnen att växla boende.
Jag tyckte givetvis Fredag.
Då får man först en hel helg tillsammans efter en veckas bortaboende och man hinner ta ikapp sig lite innan skolan och alla dess bestyr tar över.
Min x-make höll med mig om att den dagen var optimal så vi har kört på det i snart 7 1/2 år nu.
Barnen har oxå tyckt att det passar bra att växla på Fredagar.
Det i sig innebär att vi alla räknat veckan från Fredag-Fredag inte Måndag-Måndag.

Tänk att det är så länge sen jag separerade och skiljde mig.
Jag kan fortfarande minnas det som idag.
Det var så oerhört skrämmande och samtidigt befriande.
Om någon tror att det är lätt att skiljas efter 18,5 år så tror den fel.
Trots att vårt äktenskap var så destruktivt och inte gick att fortsätta så var jag livrädd när vi bestämde oss för den lösningen.
Trots att det var jag som ville lämna (min x-make hade nog ingen tanke på skilsmässa i början) så var det ett extremt tufft beslut och det kantades av alla möjliga rädslor.
Hur skulle jag klara mig ekonomiskt?
Hur skulle det bli för barnen?
Men aldrig en gång att jag funderade på att fortsätta äktenskapet när jag väl hade bestämt mig.

Det var en turbulent tid i mitt liv.
Och till råga på allt så hände detta när jag höll på att "tillfriskna" från min utbrändhet.
Definitivt inte rätt läge egentligen men jag var tvungen.
Det har inte varit lätt efteråt, att få ihop vardagen, fixa ekonomin,barnen osv men det har ändå gått på något vis.
Jag ångrar inte skilsmässan,det var ett måste om jag skulle överleva men jag kan ångra att jag inte gick tidigare så jag/vi hade sluppit de sista fruktansvärda åren.
Jag var en otroligt sargad själv när vi separerade.
Rädd för mycket, t.o.m min egen skugga, jag var och är fortfarande ganska så skvätträdd men det var hysteriskt de första åren.
Jag hoppade för minsta lilla, jag var tacksam att skrämma för man fick sig en ordentlig reaktion.

Men idag känns det bättre.
Jag är inte lika rädd längre.
Jag vet att jag klarar mig själv.
Jag har börjat inse att jag har ett värde som människa.
Jag är mer mig själv idag.
Jag har blivit starkare av erfarenheten.

Än en gång lever fingrarna sitt eget liv för inte hade jag tänkt att skriva om detta men nå, så blev det.

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!




8 kommentarer:

  1. God morgon ...bild finns nu :) ja du jag känner så väl igen mig i det du skriver men man klarar sig bättre än man tror och det har vi gjort eller hur :) ja en skilsmässa är aldrig lätt :( men det kan vara det bästa ibland ...ha en skön dag kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo man klarar sig bättre än man tidigare trodde och tur är väl det.
      Kram

      Radera
  2. Godkväll på på dej! Hoppas att du har en bra fredag.Jag känner också av vardag o helg då jag är hemma.Under fredagen så blir det att handla mat till helgen o ngt gott till kvällen. Och så är ju våra ungdomar hemma :) Dottern C kommer om 2 veckor <3
    Skillsmässa är aldrig lätt....märkt det med syrran.....Vad bra att du har det bättre nu
    Ha en fin fredagskväll
    Kramis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min Fredag blev synnerligen behaglig.
      Hade en jättefin dag!
      Kram

      Radera
  3. Det du gick igenom för 7 år sedan var ett sorgearbete, helt klart och som jag förstår har du vuxit i dig själv efterhand.

    Ha en härligt kväll

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har liksom först de senaste halvåret förstått att jag gick genom en kris i och med skilsmässan, vilket jag inte tidigare förstod.
      Tur jag har en bra kurator i nuläget!
      Kram

      Radera
  4. Jag har tagit stor skada av det destruktiva förhållande jag levde i ... Har mycket kvar att bearbeta och men för livet har jag fått av våldet... Jag växer sakta - tar myrsteg... Jag ångrar djupt att jag inte vågade fly tidigare från förhållandet jag var i än vad jag gjorde. Men jag blev hjärntvättad och trodde inte att livet skulle bli bättre på andra sidan staketet . Våldet var och förblev min vardag. visste ju inte av annat (hade ju varit mobbad av det grövsta under skoltiden också så våldet hade funnits större delen av mitt liv). Vilket har gjort mig väldigt skör som människa. Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad starkt att du så öppet delar med dig av din dåtid.
      Jag tror att man alltid har en bit av sig som är sargad när man haft sådana upplevelser men man växer sakta som du skriver.
      Själv har jag liknande upplevelser och är säker på att jag varit död idag om jag inte tog mig ur äktenskapet.
      Önskar dig en fin dag!
      Kram

      Radera