måndag 2 november 2015

Ny vecka...





Molnbild från förra veckan.
Jag tycker att moln är så läckra och blir så fina att  fota.
Idag är det dock inte så fina moln ute på himlen.
Idag är det heltäckande som gäller, det är igenmurat.
Man ser inte minsta strimma av solen.
Typiskt tråkigt väder.

Natten har varit gräslig.
Jag har sovit oroligt och vaknat ofta, alldeles för ofta.
Något konstigt har jag drömt men det försvann i samma stund som jag klev ur sängen.
Jag har en drömbok på nattduksbordet men i morse fanns ingen penna och jag skulle bara gå upp och hämta en och vips så  var den konstiga drömmen ett enda blur.
Nå det är som det är.

Jag är som vanligt trött men det här är inte min årstid.
Jag är helt säker på att jag har årstidsbunden depression, vilket jag försöker få läkarna på psyk att fatta och det är inte lätt.
Men när jag tittar i backspegeln så inser jag (man behöver inte ens vara supersmart) att jag varje höst/vinter går ner mig och det pågår ända fram till våren då det börjar kännas något bättre om än inte helt bra.
Någon har skrivit till mig att jag "verkar" ändå  må mycket bättre nu än för några år sedan.
Det är en sanning med modifikation för skillnaden är att jag förr öste ur mig mitt illa mående på bloggen och jag idag sovrar vad jag skriver vilket innebär att jag nu och då skriver om mitt dåliga mående men inte det som är hela tiden.
Jag har valt att hålla en något ljusare ton i bloggen av olika anledningar.

Jag mår sällan bra, jag är alltid gruvligt trött, jag har en ångest som vissa dagar nästan tar ihjäl mig, jag har hjärnspöken och demoner att tampas med och dom dyker upp när jag minst anar det, jag är väldigt energifattig och bitvis mycket asocial och när jag väl har mina möten kan jag bli sängliggande i flera dagar trots att mötena varit fina dräneras jag på energi.

Men som sagt, jag skriver inte lika ofta om mitt mående på det sätt jag gjorde förr.
Det får räcka med ibland...

Nå tillbaka till dagen, jag är ensam igen.
Midi kom ju hem igår förmiddags och på kvällen så gick hon över till sin syster och stannade över natten.
Hon kommer och går som hon vill precis vad vi kommit överens om innan.
Detta att bo hos mig är ju inget fängelse...hihi

I morgon har jag ett utvecklingssamtal jag måste närvara vid och på Onsdag har jag samtal.
Det räcker gott och väl för mig att ha två saker inbokat under en och samma vecka.

Nu ska jag dricka mer kaffe och läsa bloggar.

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!

12 kommentarer:

  1. Här regnade det imorse! Just nu uppehåll o 10 grader! I november! Helst vill jag ha lite snö så det blir ljusare!
    Har hört av väninnan G. Vi har lunchträff idag kl 12 ! Trevligt :)
    Ha en bra måndag
    kram på dej

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så trevligt att du fick till lunchträffen med väninnan.
      Ha så skoj!
      Kram

      Radera
  2. Hej söta Millan. Jag är så glad att du kikar in troget hos mej. Själv drunknar jag i tyger o sömnad så jag glömmer tid o rum;-)o glömmer bort bloggen ibland... Det är min terapi...frånsett i går när jag låg några timmar helt slut. Visst är det så att man inte skriver om allt på bloggen...det gör inte jag heller. Det finns ändå alltid någon elak som sitter på andra sidan datorn och gottar sig åt andras öden....inte vet jag. Så känner jag i alla fall. Allt är inte alltid rosa skimmer...men visst vill man att det ska vara det på bloggen....det är därför min heter vardags-glitter. Det är det som glittrar i min vardag som jag skriver om:) Men att skriva av sej som du gör, det är känt att det ska hela...Hoppas du får en bra dag vännen, torts att John Blund varit lite orättvis med dej i natt o inte gett dej nog med sömn. Ha det bäst fina du. Kramen från mej:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir så glad över din kommentar Dessan.
      Din blogg tycker jag om att läsa så det gör jag hela tiden.
      Å vist är det så att man kanske inte vill skriva allt pga nättroll som bara väntar att hugga en i ryggen.
      Jag har blivit mer restriktiv även om jag skriver emellanåt hur illa det kan vara.
      Kram

      Radera
  3. Låter vettigt sen skriver man om det man orkar o det betyder inte allt, jag kommer in till dig oavsett vad du skriver för jag trivs här inne :) hoppas samtalet går bra stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker om att du tittar in till mig Eva, och jag läser alltid din blogg.
      Kram

      Radera
  4. Jag har nästan slutat att skriva inlägg om mina psykiska och fysiska besvär eftersom det gör så ont att inte bli tagen på allvar . Från människor som inte förstår och tror att allt bara handlar om att ta sig i kragen.. Sen finns det människor som inte vågar att kommentera när (jag) skrivit om fysisk och psykisk ohälsa....Det blir så tabubelagt och locket ska läggas på... Ja jag vet inte - det kan vara mig det är fel på som pliktar/pliktade ner sånt i min blogg...
    Du har en trevlig blogg och jag räds inte för att läsa eller kommentera blogginlägg som innehåller ohälsa. Jag är glad att jag får läsa och kommentera inne hos dig =) Kram♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är just därför jag inte skriver om det lika ofta.
      Alla klämkäcka kommentarer som man bara vill spy åt.
      Nej det hjälper inte att värma en mugg mjölk på kvällen när jag inte kan sova...osv
      Nu tror jag sällan att kommentarer som skrivs är illa menade men det är lätt att känna att det blir knasigt.
      Jag räds inte att läsa andras bloggar om det handlar om dåligt mående och jag kan kommentera när en bloggvän inte mår bra..
      Kram

      Radera
  5. Känner så väl igen mig i att de där mötena tar all energi. Jag ska till psykologen på onsdag, det räcker för den här veckan!

    SvaraRadera
  6. Stor styrkekram till dig du vackra kvinna <3

    SvaraRadera