tisdag 17 november 2015

Så har vi Tisdag och annat svammel...





I dag vaknade jag ganska så tidigt men av någon anledning så somnade jag om igen och när jag då vaknade gång nummer två så är jag helt virrig.
Känner mig riktigt knasig i huvudet.
Var tvungen att kolla datumet på mobilen, det kom inte av sig själv.
Men nå det är Tisdag idag i alla fall, nu vet jag det bestämt.

Efter gårdagens inlägg om min uppväxts terrorvälde, så hade jag min mamma i tankarna lite nu och då över hela dagen.
Det är väldigt sällan jag tänker på henne, hon finns inte aktiv i mitt liv och har inte gjort det på så länge att jag knappt minns hur hon såg ut.
Jag tror det var  nästan 15 år sedan jag träffade henne sist och det lär ha varit på min mormors begravning.

Efter det har jag några enstaka perioder försökt ha en kontakt men det har alltid slutat på samma sätt, min mor rabiat tokig och jag som får skulden för precis allt som hänt genom hennes usla liv.

Jag har alltid mått mycket dåligt då jag försökt ha kontakt med henne och en dag bestämde jag mig för att nu får det vara nog.
Man behåller inte vänner som beter sig som hon gjorde/gör så varför ska man behålla en mamma som inte kan föra sig.
I vissa fall är inte blod tjockare än vatten, inte efter femtioelva försök i vart fall.

Min mamma skulle aldrig gift sig med min pappa och hon skulle aldrig ha skaffat barn.
Hon har aldrig varit en mamma, möjligen till mina småbröder men i vart fall inte mot mig.
Nu sitter vi i samma båt alla syskon för hon har inte kontakt med någon av oss.
Det är straffet för att vi är sprungen ur pappa som hon avskyr och alltid har gjort efter deras skilsmässa.
Å det är vi barn som alltid fått lida för det, att vi är pappas barn.
Man skulle kunna tro att hon aldrig fött oss.

Jag saknar inte henne men det som gör mig ledsen är att jag inte har en normal mamma, mina barn har ingen mormor då hon inte bryr sig om dem heller.
Jag sörjer den kvinnliga förebilden, den hade jag velat ha i mitt liv.
Jag känner mig väldigt ensam många gånger och kan bli så heligt förbannad på henne för att vi inte "duger" åt henne.
Jag undrar vart det gick fel för henne?

Nå det hon har lärt mig är hur jag INTE ska vara mot mina barn.
Jag var nog inte äldre än 5 år då jag förstod och bestämde mig för att så som hon var, så skulle jag aldrig bete mig mot mina barn.
Och det har jag inte heller gjort!
Jag vet vad som är viktigt i mitt liv och det värnar jag om och älskar så mycket det bara går.

Tja då blev det ännu ett inlägg om min mamma.
Mer än såhär tänker jag inte fundera när det gäller henne, nu lägger jag locket på igen!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

14 kommentarer:

  1. Tråkigt med din mamma..skickar kramar <3
    Här regnar o blåser idag..bläh..
    Vattengympa är det idag o M är på kurs . Har skjutsat o ska hämta vid 15.Nu ska jag äta
    Ha en så bra dag du kan
    Kramen om <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi hade uppehåll igår,jätteskönt!
      Kram

      Radera
  2. Ja jag vet hur du har det med detta, trist ja men jag förstår dig absolut ja du måste göra det som känns rätt för dig oavsett om det är din mamma... blod är inte alltid tjockare ...hoppas allt är bra med dig o din dag blir bra stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo man måste följa sitt hjärta och göra det som blir bäst för en själv.
      Kram

      Radera
  3. Hej!

    Jag blir så ledsen när jag läser hur kontakten mellan dig och din mamma är, så ska det inte vara. Jag förstår saknaden men samtidigt så kanske du mår bättre i längden av att försöka leva ditt liv. Jag själv som mamma har svårt att förstå för barnen är ju allt i livet.

    Själv så förlorade jag min mamma för snart sju år sedan och sorgen har varit enormt stor.

    Många kramar till dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag mår bättre av att inte ha kontakt med henne men nog är det tråkigt.
      Jag har ju själv tre barn och kan inte ens tänka tanken att inte ha en fin relation med dem och följa deras liv.
      Så tråkigt att du förlorat din mor.
      Kram

      Radera
  4. Vet du, bättre ingen mamma eller mormor alls, än någon som kränker, sårar och skapar sår i hjärtat! Men såklart önskar man att alla mödrar tänker på sina barns bästa, men ibland, även fast det är svårt, är det bättre att acceptera och gå vidare. Precis som du har gjort. En stor styrkekram till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har kommit fram till det oxå.
      Vill inte ha med henne att göra mer,men inom gör det ont ibland att det är så.
      Kram och sköt om dig!

      Radera
  5. Det var någon som sa till mej...inte behöver man tycka om varandra bara för att man är släkt, eller att det råkar vara ens förälder...visst är det så. Tråkigt är det ändå att en del inte funkar ihop med sina barn. Lite sorgligt. Sen tror jag våra ungdomar klarar sig utan dom som ändå inte bryr sig om dom. Mina söner har haft samma ointresse från farföräldrarna. Men morfars finns kvar, och dom/vi o sönerna har superbra kontakt. Världens bästa. Bamse kram till dej :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo jag skulle inte vilja att mina barn hade kontakt med henne med tanke på hennes sätt.
      Å de har ju sin morfar som är mer än fantastisk.
      Kram

      Radera
  6. Ibland är livet bra märkligt, och man undrar varför.... utan att få något svar. Vi har dock bara ett liv och det är till för att levas och njutas av så mycket vi bara kan.

    Kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det finns inget svar på ett varför i detta sammanhang!
      Kram

      Radera
  7. Den här personen som ska vara din mor är verkligen inte värd dig och din tid.. Du har tur i alla fall som har en pappa ( du har skrivit mycket gott om honom i bloggen) som verkar vara snäll och omtänksam och verkligen stöttar dig i allt du företar dig och sist men inte minst tycker om dig precis som du är.... Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ägnar mycket lite tid till att fundera över min sk mamma men någon gång ibland så händer det.
      Och ja, jag har världens bästa pappa och det är jag så tacksam över!
      Och tack,det var fint skrivet!
      Kram

      Radera