torsdag 5 november 2015

Torsdag...




Väljer ett blått motiv,en egen tavla jag en gång målade.

Jag är väldigt lugn idag.
Jag har precis ätit frukost med Midi och vi satt länge och väl och pratade om hennes mående.
Jag vill svepa in henne i ett hav av blått lugn.
Hon går upp och ner och har ännu inte landat i flytten och allt som hänt det senaste halvåret.
Men bra att hon har mig att stöta och blöta med.
Hon är en så härlig ung kvinna, så stark och modig men ändå skör som det tunnaste röet.
Hon behöver uppmuntran och att bli sedd.
Det är min uppgift, att bekräfta henne och älska henne till vanvett.

Å det gör jag...

Nå idag är det Torsdag.
Vädret ute visar sol och lite lätta slöjmoln.
Det ser vackert ut om jag bortser från alla kala träd.
Det gör det vackra lite mer tråkigt.
Tack och lov så har vi inte fått snö än.
Det gruvar jag mig för.
Snö är eländigt och passar inte ihop med mig.
Jag gillar INTE vintern.
Den kan jag slopa och vara utan.
Nu bor jag dock där jag bor så snön är oundviklig.
Och varenda vinter vill jag som björnen gå i ide.




Slippa kylan, slippa frysa, slippa allt.
Nu kan jag inte det, jag är ju ingen björn.
Så jag får försöka uthärda så gott det går...

Igår så vek jag ihop alla kläder till insamlingen och la i stora säckar.
Nu väntar jag bara på att finaste Pappelino kan frakta bort dom så jag slipper ha dom stående här.
Det kändes skönt att fått det gjort men resten av dagen gick jag i ett trötthetstöcken som inte var nådigt.
jag orkade inte med nåt.
Middagen blev fil och frukt så ni ser, inget avancerat alls igår.
Idag däremot ska vi äta soppa till middag.

I övrigt så är det lugnt här.
Jag trivs jättebra med Midi,vi har hittat våra rutiner och fungerar alldeles utmärkt ihop.
Så himla mysigt.
Å i morgon så får jag hem Mini, dax för mammavecka igen!

Nu mer kaffe och ett telefonsamtal med Älskade E.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


10 kommentarer:

  1. Ser ut som en jobbig dag här..känner mej off o allmänt hängig...lederna & huvudet värker
    Hoppas att du får en bra torsdag
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj så tråkigt att din kropp är på det viset.
      Hoppas det blev bättre än vad du trodde.
      Kram

      Radera
  2. Jag vill finnas och har ALLTID funnits där stöttat och hjälpt mina barn i livet i allt dem gör! Låtit dem vara de individer de är,och lärt dem allt jag kan så att de klarar sig i livet =) Jag gillar inte heller vintern... De hemska kalla vintrarna, mörkret och snön som råder i Norrland är aldrig någonting jag ser framemot...
    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint tänkt och gjort av dig.
      Själv känner jag samma och jag kan slå knut på mig själv bara mina barn har det bra.
      Se där två Norrlänningar som inte gillar vintern..
      Kram

      Radera
  3. Fint att du finns där och kan stötta, är säker på att hen uppskattar det! Känns som vintern ännu är långt borta, njut av den vackra hösten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för titten och din kommentar!
      Jo min dotter vet att jag finns för henne och visst uppskattar hon det!
      Njae, vintern kanske inte är så långt borta,vi får se nästa vecka då det ska bli kyligare.

      Kram

      Radera
  4. ja barnen är det bästa vi har hela livet vintern är inte min melodi alls.... ta hand om dig vännen kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vad gjorde jag utan mina barn?
      Så tråkigt livet vore då..
      Kram

      Radera
  5. Barnen är det bästa vi har. Självklart vill man finnas där för dom...precis som du finns för dina. Som du också sa...skulle kunna slå knut på dej själv, bara ungdomarna mår bra. Visst är det så:) då är vi 2 som tänker så. Låter trevligt att ni har det bra hemmavid:) Ha det bra söta du. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja både du och jag är ytterst mån om våra barns väl och ve.
      Kram

      Radera