onsdag 30 december 2015

Min förstfödda...

























För 23 år sedan så låg jag inskriven på Förlossningen här i min by.
Vattnet hade gått tidigare under kvällen och jag fick lov att stanna hemma ytterligare två timmar innan jag blev tvungen att skriva in mig.
Det var en besynnerlig känsla att åka in till förlossningen utan minsta lilla värk.
Och det blev ännu konstigare då timmarna gick och inget hände.
Men så plötsligt efter tolvslaget så började det...onda.
Inte så farligt men ändå inte så att jag kunde ligga ner och slappna av.

Och inte fick jag minsta lilla sömn under hela natten, och ingen barnmorska som tyckte att sömn var viktig heller.
Fram emot morgonen så var det helvetiskt vidrigt och alla runt omkring gissade på barnafödande inom en två timmar.
Men, nähä, inte skulle det bli så lätt.
Timmarna gick, jag kunde varken sitta, ligga eller stå pga smärtan i ryggen.
Jag stod på knä mot sängen och hängde över en sacko säck.
Inte behagligt men det bästa som situationen kunde uppbringa.
Timmarna fortsatte ticka på...inget hände.
Jag var mer död än levande och ville bara få det bortstökat, men så fungerar ju knappast förlossningar.
De tar den tid de tar...om det inte händer något särskilt vill säga.
Under sena eftermiddagen så började tydligen mitt barn må sämre i magen så helt plötsligt blev det ett himla liv och rörelse i rummet.
Ingen pratade med mig men jag uppfattade något som snabbt och brådskande.
In i rummet kommer överläkaren iklädd gröna kläder och stövlar som gick över knäna.
Jag blev skiträdd, tänkte att vad väntar dom sig för ett blodbad här?

Å så började det mest skräckfyllda jag någonsin varit med om.
Dom drog ut mitt barn med sugklocka men innan hade dom sagt att jag skulle bli bedövad så jag inte skulle känna särskilt mycket obehag.
Döm om min förvåning då det gjorde så ont att jag bara skrek skyhögt och inte kunde andas.
Då säger läkaren till mig;
- Om du skulle ta och hålla käften och hjälpa till ska du se att det här går bra!
Jag tror att jag dog någonstans just där, tårarna rann utmed kinderna och jag tyckte att jag hade självaste djävulen framför mig.
Varför sa dom då inte till mig att dom INTE la en bedövning?
För att plåga mig?
Eller för att jag som mamma inte räknades in i skedet?

Ut kom hon i alla fall efter mången möda och enormt mycket smärta.
För mycket smärta anser jag idag...
Klockan visade 17.51!

Och efter det så har hon inte gjort annat än fått mig lycklig.
Hon är mitt första barn.
Hon var min första riktigt stora smärta men hon har fortsatt att glädja mig.
Hon kan vara snar i humöret ibland men samtidigt så är hon så otroligt generös med sig själv och det hon ger.
Hon har två syskon som hon älskar och kan göra allt för.
Hon är sympatisk med en enorm humor, jisses så jag kan skratta när hon sätter igång.
Hon är en duktig arbetare och ger allt dessa timmar hon är på sitt jobb.
Hon är vacker, inte bara på utsidan utan även på insidan.
Hon har stor integritet men månar även om andra mindre lyckligt lottade.
Hon vet vad som är rätt och fel och lever efter den devisen.
Hon älskar mig och ställer alltid upp om jag behöver hjälp med något.
Hon är min...förstfödda...min äldsta dotter...

Hon är som mina andra barn,  lika viktig för mig som det är att andas.
Hon har en del av mitt hjärta och där kommer hon alltid att bo!!

Idag fyller hon 23!

Kramen om!

14 kommentarer:

  1. GRATTIS till henne :)
    Ha en bra dag

    Kram

    SvaraRadera
  2. Vilken hemsk läkare du hade...Där ligger du o ska föda ditt första barn, och blir bemött på detta hemska sätt....Du måste hälsa o gratta din dotter på hennes födelsedag:-)) Kramisar till er o ett gott nytt år

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du den läkaren var inte trevlig, hade det varit idag hade jag bett henne fara och studsa...*L*
      Kram

      Radera
  3. Usch ja man kommer i håg jag hade inte bästa minnet från mitt första barn heller ....men men såå vacker hon är din tös GRATTIS TILL HENNE HURRA HURRA ...hoppas dagen blir bra för dig kanske fira idag eller? stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror aldrig man glömmer sina förlossningar och tyvärr brukar ju den första kunna vara mindre rolig att genomleva.
      Jag och Midi åker för att fira henne om några timmar!
      Kram

      Radera
  4. Tiden gár sá fort! Vad fin hon är! :) Kram och ha en fin dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tiden går fort och ja hon är fin!
      Kram

      Radera
  5. Grattis till din dotter, jättefin <3

    Ja du första förlossningen är ju alltid den första.. jag har haft ganska tur då jag valde att inte ta någon bedövning för båda mina. Båda två var ute på fyra timmar sen första värken kom. Så får mig har det gått snabbt och smidigt. Men jag vet med första var jag livrädd för jag visste ju inte vad som skulle hända..Men trots smärta så är det ju den finaste upplevelsen man kan få att just få bli mamma..=)

    Kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som tur är var det bara den första förlossningen som var extremt jobbig, de andra två gick som på räls och jäkligt snabbt.
      Å som sagt, det är värt den smärtan att få barn för barnen berikar livet så oerhört!
      Kram

      Radera
  6. Grattis till din fina dotter! Vilken förskräcklig läkare som kunde säga så hemskt mitt under pågående förlossning... Hua! Jag hade ingen bedövning på någon av mina barn. Äldsta sonen tog ca fem timmar på sig att komma. Hade inte speciellt ont överhuvudtaget under förlossningen. Andra barnet (dottern) tog nio timmar. Hade riktigt, riktigt ont, men tjurades och tog ingen bedövning trots att jag blev erbjuden det. Barnmorskan fick använda sig av sugklocka för att få ut henne till slut. Mellersta sonen fick jag aldrig några värkar med.Allt gick så oerhört fort. Vattnet gick hemma på natten och jag började krysta meddetsamma Jag hann aldrig fram till BB. Sonen föddes smärtfritt i bilen på väg till BB som sagt. Yngsta dottern tog ca 2 timmar på sig att komma från början till slut. Kände av värkarna/sammandragningarna ganska ordentligt, fick aldrig någon bedövning då det var försent tyckte barnmorskan /läkare för att ge mig bedövning då jag kom in på BB - förlossningen gick väldigt smidigt trots allt det onda.
    Jag skyller och hoppas naturligtvis på att jag hade så lätta (snabba) förlossningar på grund av att jag gjorde mamma gympa under graviditeterna. Men jag kan ju aldrig vara säker att så var fallet. Du verkar ha rediga barn som vet vett och etikett ☺ Förstår att du är stolt över dem och det ska du vara. Stort grattis än en gång till födelsedagsbarnet (skrivet den 30/12) KRAM ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr så finns ju dessa förskräckliga läkare men som sagt det är 23 år sedan och efter det hade jag två snabbt, lätta förlossningar.
      Du var minsann en snabb föderska, rakt i bilen och allt.
      Ha ett Gott Slut och ett Gott Nytt År kära du!
      Kram

      Radera
  7. Grattis till din dotter, så fin hon är!

    Visst är det så att våra barn ständigt finns i våra hjärtan. Det är något visst att vara mamma <3

    Men fy vilken otrevlig läkare du råkade ut för...inget vidare. Men som du själv skriver så får man belöningen efter förlossningen. Ett litet barn, det finns inget finare <3

    Nyårskramar!

    SvaraRadera