onsdag 13 januari 2016

Onsdagsmorgon...




Vaknar med en smärta från hell i nacken och ut mot axlarna.
Alltid ska det vara något.
Jag har i alla fall fått mycket härlig och god sömn i natt.
Vips bara sådär så blev det en toppnatt.
Ja se man vet aldrig hur det kommer att bli.

I går så hade jag tid hos både kuratorn och läkaren efter lunch.
Under förmiddagen så ringde det från psyket och kuratorn blev avbokad...igen!
Kuratorn vabbade så det blev enbart läkarbesöket.
Å det i sig gick väl bra.
Fick tillbaka en läkare jag hade i fjol vid den här tidpunkten som sen försvann.
Men nu ska hon tydligen vara stationerad där så hon sa att jag fortsättningsvis ska träffa henne.
Wow, tänkte jag i mitt stilla sinne, ska jag få samma läkare flera gånger...det är ju inget jag är bortskämd med.
Jag tror faktiskt inte att jag minns hur många olika läkare jag haft sen jag hamnade på psyket.
Tror inte att 20 olika läkare räcker...

Nå det blev bestämt att en ny medicin ska fasas in och efter några veckor ska jag fasa ut en medicin jag ätit sen i april tror jag.
Tydligen så har jag ätit en medicin som coolar ner mig och så en medicin som kickar upp mig.
Å den kombinationen var läkaren inte alls nöjd med.
Ni ser alla läkare tänker och tycker olika.
Men jag får ju göra som dom säger, dom som vet bättre än mig.

Jag märkte oxå att hon gärna skulle vilja sätta en diagnos på mig förutom depression, sömnstörningar och stark ångest.
Hon började prata om ADHD, Bipolär sjukdom eller Borderline.
ADHD strök hon direkt så nu velar hon mellan dessa andra två.
Själv har jag läst in mig på bägge och tycker inte att det stämmer alls.
Visst kan det finnas enstaka likheter men nej på det stora hela känner jag inte igen mig.
Nu ska jag ju börja äta Lamictal, en medicin man ger epileptiker eller personer med Bipolär sjukdom.
Hon pratade även om Lithium och det ges ju till bipolära och sen ytterligare bara för att säkert skrämma mig så pratade hon om ECT men stopp där går gränsen för mig.
ECT tänker jag inte utsätta mig för. ( alltså elchocksbehandling av hjärnan)
Vill helst inte äta Lithium heller men bestämmer läkaren att jag ska testa att äta det så är jag ju tvungen.
Så tydligen kan man testa att äta medicin för en diagnos man egentligen inte har...bara för att..

Jag var i alla fall ganska så omtumlad efter läkarbesöket.
Gick ut i den kyliga vintern och försökte skaka ordning tankarna i hjärnan.
Jag gick en sväng till Kvantum och handlade lite innan jag tog bussen hem.
Väl hemma ringde jag Älskade E och så diskuterade vi läkarmötet.
Det är bra att ha henne att bolla med.

Så värmde jag lite köttsoppa som jag åt framför laptopen och sen blev det play tv resten av dagen.
Å i natt har jag som sagt fått sova gott, mycket bra!

I dag stannar jag hemma hela dagen.
Har inga ärenden och det är -15 grader ute så värmen i min lägenhet lockar mer än en promenad i kylan.

Ha en härlig dag alla fina!

Kramen om!





16 kommentarer:

  1. Bra att du fick sova bra i natt! Själv har jag inte sovit såå bra, men det ska väl gå. Känner mej lite illamående nu

    Ha en fin onsdag
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas det inte är någon elak magsjuka som är på intåg hos dig.
      Krya på dig!
      Kram

      Radera
  2. Intressant att läsa hur dem sätter sina diagnoser, och du känner inte ens igen dig i dom. Men visst har man en diagnos är det lättare vad gäller försäkringskassan o då kanske du kan bli sjukpensionär helt ..hur skulle du känna om det? skönt att slippa gå ut i dag ja kallt är det ute ...ta hand om dig o hoppas smärtan ger med sig kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo nog kan jag tycka att det är lite konstigt hur man ev får en diagnos.
      Jag siktar på sjukersättning men innan det kan hända har jag fortfarande en lång väg kvar att gå.
      Kram

      Radera
  3. Lamictal?!! Nej för fan. Helt fel. Och du kan bli sjuk som fan av den. Och utifrån hur du beskriver dig så är borderline, eller emotionell personlighetsstörning inte alls vad som dyker upp i skallen. Inte ADHD heller. Och bipolär... jag vet inte men jag tycker det är att gå flera steg för långt att proppa i dig Lamictal för en gissad bipolär diagnos. Jag tycker i mina lekmannaögon inte alls att du verkar ha bipolär sjukdom. Snarare en öppen själ som är känslig för andras intryck, även de som inte är här längre och som gått igenom ett liv med en hel del i bagaget. Och att sjunka till det djup där man inte vill vara med längre, ja det behöver man inte ha en diagnos för att göra. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig, jag känner inte igen mig i någon av dessa diagnoser men vill jag vara fortsatt sjukskriven och som jag siktar på, en sjukersättning framöver har jag inget val än att knapra på den medicinen de skriver ut åt mig.
      Just nu känner jag mig ganska så rädd för vad dom vill proppa i mig.
      Kram och tack för din kommentar Pipan.

      Radera
  4. Hm, ja hur de sätter diagnoser, de försökte med dessa 3 med mig med, jag känner igen mej lite i ADHD och lite i bipolär men jag tror att mitt största problem är min självkänsla och att jag har umgåtts för mycket med människor som inte varit bra för och därför blivit deprimerad. Skönt att du fick sova tillslut iallafall och lycka till med nacken!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla passar ju inte in i dessa tre diagnoser men läkarna provar sig fram minsann.
      Ja det var härligt att få en riktig god natts sömn.
      Kram

      Radera
  5. Hej fina du.

    Själv tror jag inte alls att läkare har rätt alla gånger.
    Dom läser sig till olika diagnoser och utgår från detta.

    Nu ska du ha en jättefin kväll.

    Kvällskram från mig

    SvaraRadera
    Svar
    1. tror definitivt att du har rätt i det.
      Kram

      Radera
  6. Så jobbigt det låter allt det här kring medicinerna och diagnoserna... innan man hittar rätt i djungeln, om man kan uttrycka sig så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, det är drygt och jobbigt!
      Kram

      Radera
  7. Oj, så jobbigt det låter det här med mediciner och diagnoser, innan man fått allt att stämma.

    SvaraRadera
  8. Nog är det första gången jag hör eller läser om att en läkare sätter en diagnos via mediciner. Det kan inte vara möjligt - vi är ju inne 2016 -talet....?
    Normalt är ju att man under några månaders tid blir utredd om det misstänks att det exempelvis handlar om bordeline, Adhd, Asbergers och dylikt... av ett team (psykolog, Arbetsterapeut, läkare osv...) innan en diagnos kan fastställas och rätt medicin/mediciner kan sättas in... Att experimentera med mediciner först och inte som läkare veta vad du som patient egentligen lider av först utan bara gissar sig till vad du kan ha för "funktionsnedsättningar"/diagnoser känns oroväckande livsfarligt i mina öron... Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är crazy och horribelt men jag har faktiskt hört fler som fått mediciner först för en diagnos som det sen visat sig att dom aldrig haft.
      Kram

      Radera