torsdag 28 april 2016

Ett av de jobbigaste...





...samtalen ever hade jag igår.
Tröstar mig med ett foto på Älskade E;s fina hus i Eden.
Det är inbjudande och rofyllt.
Och det är vad jag behöver nu, något som ger mig ro och stillar min irrande, sargade själ.

Tillbaka till samtalet.
För en tid sen så hände det något väldigt traumatiskt och chockerande för mig.
Det var så gräsligt jobbigt att jag valde att trycka ner händelsen längst ner i ryggsäcken och inte tänka på det förrän jag hade samtal och som ni vet har det ju dröjt länge sen jag var där sist.
Nå denna händelse har jag valt att inte skriva om här i bloggen.
Dels för att jag inte orkat tänka på den och dels för att det blivit för personligt.
Visst jag har en ganska så öppen blogg men det mest personliga behåller jag för mig själv.

Det som hände har hjälpt till att jag varit så under isen de sista månaderna.
Ångesten har eskalerat och jag har dragit mig undan mer än vanligt från andra människor.
I går var det dax att gräva i ryggsäcken och lägga händelsen i dagsljus.
Och det var mer än jobbigt, det var super-mega-tufft.
Jag har nämligen inte berättat det för någon, inte ens Älskade E.
Och sen behöva klä det i ord och erkänna för mig själv att det verkligen hände var bland det jobbigaste jag gjort på länge.

Tårarna rann när jag berättade men någon riktig gråt blev det inte trots att hela mitt inre skrek åt mig att släppa taget och låta det komma.
Hör mig själv hur jag ganska monotont berättar vad som hänt, och samtidigt så kändes det som jag stod vid sidan om mig själv och tittade, att jag inte riktigt var närvarande i mig själv.

Å sen blev det att bryta ner allt in i minsta detalj.
Kuratorer älskar att dissekera händelseförlopp även om man själv som patient tycker att det är svinjobbigt. 
Men så gjorde vi och sakta men säkert gick vi in och genom hela händelseförloppet och hon förklarade min reaktion, mitt sätt att se det och hur jag har mått sen dess.
Och vad jag inte skulle lägga mig själv skyldig till då det inte egentligen handlade om mig och mitt sätt utan om någon annans som överskred normala gränser.

Å så gick vi genom mitt eget sätt, mitt normala jags ständigt återkommande tanke som alltid ger mig själv skulden;

Hade inte jag gjort, sagt, agerat så hade det aldrig hänt!

Jag förstår det rent logiskt att det inte är mitt fel när andra människor agerar irrationellt och gör saker som inte är tillåtna men emotionellt är det annorlunda för jag har känt så i hela mitt liv, från jag växte upp med min mamma, under mitt äktenskap och en stund senare och tydligen fortfarande.
Det är svårt att lära en gammhund gå i  band sägs det och det är svårt att ändra sitt emotionella tänk som varat en hel livstid.

...men  jag måste försöka för min egen sinnesfrids skull.

Så det var en mycket slagen och knäckt Millan som gick därifrån.
Helt och fullkomligt slut på.
Psykiskt nerbruten men med verktyg att jobba med.

Promenerade hemma och väl där sjönk jag in i dimman av total orkeslöshet.
Fick massor av timmar själv då Mini gick på byn med Midi och kom hem väldigt sent men jag hade åtminstone tid att ordna till ansiktsdragen tills han kom hem.
Då satt vi länge i köket och bara pratade.
Jag kände mig mer förankrad, mindre rotlös när jag satt med mitt hjärtas guld.

Sen blev det dax för sängen för klockan blev sen och idag är en ny dag, en helt annan dag är igår.

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!









10 kommentarer:

  1. Hoppas att denna dag blir bra Kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, den har varit intensiv men nu är det kväll och lugnt.
      Kram

      Radera
  2. Skönt att du fått sätta ord på det som händer t även om det var jobbigt. Hoppas du kan lämna det bakom dej och se framåt nu.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det är nog nödvändigt att ta upp jobbiga händelser i dagsljus.
      Jag hoppas att jag så småningom kan lämna det bakom mig men som min kurator sa, nu ska du läka och det kan ta sin tid.

      Kram

      Radera
  3. Det var djupt, och förstår hur du känner Milla tvi så jobbigt för dig. Men dem som vet säger att det är bra att ta upp sånt som man inte vill men oavsett så gör det ont o tar på ens energier så det töms ut totalt ..lider med dig verkligen önskar jag kunde krama om dig :) hoppas dagen i ära varit lite lättare för dig stor stor kram o tankar till dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dagen har varit intensiv och jag är trött men det är inte samma hjärndimma som igår.
      Tack för kramen!

      Kram tillbaka!

      Radera
  4. Kram vännen. Ingen har rätt att överträda dina gränser, inte en enda jävel. Ut och ner i hxlvexe med dom som förväntar sej vänskap eller kärlek efter att ha förbrukat allt vad tillit och förtroende heter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt, så rätt.

      Kram!

      Radera
  5. vissa saker kan man behöva ventilera och faktiskt prata med någon om. Man är stark som vågar ta itu med det man går/gått igenom med en kurator/psykolog. Vår psykiska hälsa är minst lika viktig som vår fysiska, om inte viktigare. Det är vår psykiska hälsa som ger oss orken att gå upp på morgonen, orka göra vardagliga saker. Mår vi inte bra psykiskt så kommer vår fysiska hälsa sakta men säkert dala nedåt.. Jag tror det var Geoffrey Chaucer som en gång skrev; Tiden läker alla sår.. Det han inte nämnde är vad ärren efter såren lämnar efter sig. Smärtsamma upplevelser som vi har, fysiskt som psykiskt lämnar bestående spår på oss, så som ärr gör.Med tiden så kan ärret och minnena blekna lite. Men vi kommer alltid ha ärren där som påminner oss om det vi gått igenom. Att vi faktisk har gått igenom det och överlevt. Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det är bra att ha någon att ventilera svåra saker med, jag har tur som har en väldigt bra kurator som vill hjälpa mig att läka.
      Det är just de där ärren man bär inom sig som smärtar, det behövs inte mycket för att dom ska blöda igen.
      En händelse i dag kan trolla fram ett traumatiskt minne från förr.
      Visst bleknar minnen och ärr men tror precis som du att dom aldrig lämnar en, att ärren alltid finns kvar.

      Kram fina du!

      Radera