söndag 29 maj 2016

Mors dag...







I dag har vi alltså firat Mors dag.
Å det har ju givetvis varit trevligt.
Två av mina tre kom hem till mig.
Den tredje hade jobbat natt eller skulle jobba natt så hon orkade inte.

Nå jag hade lagat middag men det blev bara en av de två som kom hit som åt.
Den andra hade tydligen nyligen blivit vegetarian.
En sån som inte ens äter fisk, typ helvegetarian.
Gud om man nu skulle begripa allt dessa barn säger till mig, då hade jag kanske varit en smula förvarnad men nope, det går in genom ett öra och ut genom det andra.
Jag har alltså noll koll alls.
Suck, men jag vägrar ändå att tro att jag är en illa mamma bara för att jag missat att en av mina barn helt plötsligt blivit vegetarian.
Vet ni vad jag känner/tänker/tycker just i dagsläget....
....fasiken vad onödigt att jag handlade upp så mycket mat till hennes kyl/frys/skafferi om hon ändå inte kommer att äta av det.
Å så får man väl inte tänka som mamma, eller?

Nåväl vi hade det väl ganska så mysigt i det stora hela.
Jag fick en ny väckarklocka som man t.o.m kan ställa både larm och tid på( vilket man inte kunnat göra med min gamla) och så fick jag en köttklubba så här ska bankas kött framöver.
Skitbra saker, mina ungdomar känner sin mamma väl och har lyssnat...på vad jag någon gång för några år sedan sagt vad jag skulle kunna tänkas önska mig någon gång i livet.
Med andra ord perfekt!

Sen finns ju sånt som kanske var mindre bra förstås, men tja vad ska jag tillägga, diskussioner om deras far brukar ju aldrig bli särskilt bra även om jag biter mig i tungan för att inte säga något.
Men inom mig blir jag himla upprörd då jag vet att mina barn ALDRIG skulle ha acceptera ett liknande beteenden från min sida.
Men det blir till att hålla käft och när barnen gått så pyser jag över, inför mig själv.
Blir så otroligt ledsen att dom inte klarar av att hävda sig inför sin far, att dom alltid kniper käft och låter honom hållas, oavsett dom håller med eller inte.

Som exempelvis då han och flickvännen kastade ut flickorna för två år sedan ungefär, när dom flyttade till mig på heltid.
Idag har det i princip inte hänt.
Han och hans flickvän låtsas som ingenting och så gör även mina tjejer.
Lite synd om pappa idag då han skriver sms att han tycker att det är tråkigt att dom liksom kommit lite på kant med varandra.
Och jo dom vet att han kastade ut dom men det är ju mest "kvinnans" fel som dom allihop avskyr, inte så mycket pappans fel alls.

Man får bita sig i tungan flera gånger om.
Liksom fattar ni inte att han är lika inblandad som hans "kvinna".
Vad är det för fel egentligen?
Varför ser ni inte det ni har rakt framför ögonen?

Men nej, jag får knipa igen allt som bara går och hoppas att blindheten någon gång går över för dom.
För, som jag skrev tidigare, hade det varit jag som gjort liknande hade dom aldrig mer i livet pratat med mig.
Det är sanning även om den smärtar!

Sådana tankar kan tydligen figurera en Mors dag i Herrens År 2016.

Kramen om!

4 kommentarer:

  1. Så härligt att du haft e bra morsdag ändå med det dina. Och att dom uppmärksammat vad du gillar o behöver :) Visst är det trist när deras pappa får bete sig...sen skyller man alltid på kvinnan i deras liv. Kan säga att det kommer att komma allt detta när ungdomarna blir äldre o mer o mer besviken. Brukar bli så. Tur att dom har en fin mamma som alltid ställer upp för dom istället. Ett plus till dej till 110 % :) Kramisar vännen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo tack min Mors dag blev jättefin!

      Kram

      Radera
  2. Det kan ju vara så att när din dotter är less på att vara vegetarian (Nu är det så nytt att vara vegetarian för din dotter antar jag)så återställs ordningen och hon börjar äta kött, fisk och dylikt igen. Tror inte att det är förgäves att du köpte ett litet
    "matförråd" till henne när hon flyttade. Hon kan behöva det senare.
    Man ska sätta värde på sina barn. Att kasta ut dem skadar barnen för livet. Obegripligt. Vissa män förstår man sig helt enkelt aldrig på. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gissar på att det kan bli så jag med.
      Jag var inte fullt så allvarlig när jag skrev det, det var med glimten i ögat.

      Kram, kram

      Radera