onsdag 15 juni 2016

En helt vanlig Onsdag...





Onsdag och en vecka sen jag påbörjade utredningen som höll på i hela två dagar (intensiva sådana men ändå).
Idag är det tänkt att läkaren ska ringa mig och berätta om deras utlåtande.
Jag gruvar mig faktiskt.
För det är ju svårt att säga vad andra anser om en.
Vad testerna visade.
Hur dom har knypplat ihop fyra personers tyckande till en bit papper.
Det jag fruktar mest är att dom ska tycka att jag har någon form av arbetskapacitet.

Vad gör jag då?
Jo då kommer jag att tvingas ut i typ arbetsträning och då kommer jag att försvinna och rasa igen.
Å det vill jag inte utsätta mig för.
För jag VET att jag inte klarar av det!

Å jag vet att jag inte borde måla fan på väggen innan jag fått besked men det är precis som att jag måste måla upp värsta tänkbara scenario så att allt mindre än det kommer att kännas som bonus.
Jag vet, jag är aningen knäpp och konstig men sån är jag.
Har svårt ibland att tänka att allting ordnar sig, allt blir bra.
Även om jag försöker...

Nej nu ska jag  inte gå ner mig i sådana tankar innan jag vet besked. 
Men jag kommer att vara nervös tills läkaren ringt.

Igår blev ytterligare en inte-göra-något-dag.
Jag är för slut i knopp och kropp att allt känns övermäktigt.
Jag borde sortera lite mer bland lådorna i vardagsrummet.
Lägga all plast i en, teknik i en, hushållsmaskiner i en osv.
Men jag kommer mig inte för det.

Går en lova in dit, står mitt i eländet och tittar, skakar på huvudet och går därifrån.
Lägger mig i sängen i stället.
Glor i taket.
Går in i köket.
Sätter mig vid köksbordet.
Tittar i ett korsord.
Det känns som Grekiska.
Går in i sovrummet.
Lägger mig i sängen.
Glor i taket.
Går in i köket.
Startar upp datorn.
Går ut på hotmail för att se om Älskade E är uppkopplad.
Ett ruta text väntar på mig.
Dom har det bra.
Stänger ner datorn.
Går in i sovrummet.
Lägger mig i sängen.
Glor i taket.

Å så om och om igen.
Så kan en dag se ut med.
Kanske inte en sån dag man lägger till minnesbanken.

Å Millan, minns du den där dagen då du inte gjorde ett skvatt utan vandrade omkring i lägenheten som en osalig ande och låg i sängen och glodde i taket femtielva gånger.

Ja men just den dagen ja, f-n vilken cool dag det var.
En sån dag önskar jag mig igen...not!

Heh nej sådana dagar är långa och konstiga att leva sig genom.

Nu har mitt kaffe gått klart så det är dags för dagens första mugg.
Å jag hade tur när jag gjorde kaffet.
Kaffeburken föll ur händerna men landade stående så tack och lov gick det bra och jag slapp sanera diskbänk och golv från kaffe..hihi

Ha det allra bäst alla fina!

Kramen om!


12 kommentarer:

  1. Godmorgon!
    Hoppas att dagen blir bra ändå ! Här ska det dammsugas..vikas kläder o så är planen att åka in till stan o handla. Hoppas verkligen att åtminstone 1 av ungdomarna kommer med !
    Nu blir det strax ett inlägg på bloggen
    kram på dej

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas du fick med en av ungdomarna till affären.
      Kram

      Radera
  2. Jag är likadan. Förväntar mej det värsta så kan det inte bli värre. Men hur många gånger har jag inte oroat mej i onödan...Men det är lika bra ifall...

    Jag får inte heller nåt gjort innan beskedet kommit, så jobbigt.

    Önskar dej Lycka till idag. Jag håller tummarna för att det blir bra.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi verkar vara många som tänker så.

      Kram

      Radera
  3. God morgon :) va trist att behöva må så innan besked det borde göras lite snabbare för att ingen skall må dåligt under tiden ...förstår att det är tungt för dig o hoppas det löser sig till det bästa trots allt, ofta tar man ut skiten innan man ens vet ...men ha en fin dag kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag får se vad som händer härnäst.
      Kram

      Radera
  4. Jag håller verkligen tummarna för att du får ett positivt telefonsamtal/ besked av läkaren idag. Jag är nog en sådan person som förvänta mig det värsta också om jag väntar på ett besked från myndighet eller dylikt som har med mig och mitt liv att göra. Önskar att jag hade kunnat vara lite det ordnar sig, lite inga bekymmer. Men det är svårt att känna så när ens liv och leverne ska bestämmas av andra. Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker nog samtalet kändes positivt utifrån min aspekt men nu ska tydligen f-kassan tolka utlåtandet, så jag vet inget ännu.
      Kram

      Radera
  5. Förstår din oro, har varit där själv några gånger. Hoppas hoppas att du får ett bra besked. Tänker på dig. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Beskedet kändes bra men sen får jag se hur f-kassan tolkar det.
      Kram

      Radera
  6. Visst är det tråkigt att gå och vänta på besked och det är lätt att oroa sig innan. Hoppas det löser sig för dig nu i alla fall. Fin blomma på trappan. Stor Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag avskyr att vänta, är helt hopplöst dålig på det.
      Kram

      Radera