fredag 10 juni 2016

FMU över...






Japp, nu är utredningen över, den fördjupade medicinska utredningen, den försäkringsmedicinska utredningen,  eller team medicinska utredningen, kärt barn har många namn.

I går gjorde jag dag två.
Träffade först arbetsterapeuten och pratade ingående om det mesta.
Pratade om psyket och kroppen.
Fick berätta om hur jag känt efter dagen innan, hur sömnen blev, hur mycket mer smärta jag kände i kroppen osv.
Hon frågade vad jag skulle tycka om en sjukersättning.
Om det så skulle jag tycka gärna, för jag vet/känner att jag inte har någon form av arbetskapacitet.

Slutligen fick jag lyfta ner en låda, ställa det vart jag ville, valde bordet och så skulle jag skruva ihop vad som låg där.
Såg direkt att det var en pall från Ikea.
Å det gick sådär, tog väldigt lång tid, gjorde fel och fick göra om, pratade tydligen högt med mig själv hela tiden, fick vansinnigt ont i ryggen, händerna gjorde jätteont av skruvandet, blev stressad, ofokuserad men lyckades efter många om och men skruva ihop den.

Hon satt tydligen och iakttog hela tiden och skrev ner noteringar.
Sen berättade hon för mig vad hon observerat.
Att jag i början hade en struktur som direkt försvann när jag kände mig stressad.
Att jag fick väldigt ont både i ryggen och i händerna.
Att jag pratade för mig själv och diskuterade fram vad  jag gjorde.
Jag glömde helt bort att jag inte var ensam, pratar för mig själv gör jag oftast i enrum, helt obevakad. 

Så fick jag säga var på en skala min värk kändes  efter ihopskruvandet.
Å så var jag klar där.

Och efter lunch så började helvetet, sjukgymnasten.
Det var verkligen det värsta dessa två dagar.
Jag hade jätteont i nacken, axlarna och ryggen efter att läkaren dragit än hit än dit på mig.
Men igår blev det sju reser värre.
Först prat, jag fick berätta rent allmänt och sen skicket på min kropp.
Sen fick jag fylla i några papper och så visa med olika symboler vart min värk sitter i kroppen och hur den känns som, ni vet,  domnande, molande, bultande, brännande, stickande osv.

Efter det så gjorde hon några grejer med mig då jag fick behålla kläderna på.
Sen fick jag ställa mig i bh och trosa och hon kollade rörelser, mätte, skrev osv.
Kan säga att det inte kändes värst behagligt att stå så pass oklädd under en timmes tid samtidigt som det skulle töjas och bändas på mig, mäta grader osv.

Sen började helsiket.
Alla olika tester som skulle göras.
Gå i trappor, gå i olika tempon mellan två markeringar, lyfta, bära, göra samma rörelser gång på gång, finmotoriska tester osv.
Jag avbröt flertalet tester då det gjorde alltför ont.
Hon gjorde slarvsylta av mig.
2 timmar och 20 minuter fick jag hålla på med allt möjligt mellan himmel och jord.
När det äntligen var över hade jag bara lust att sätta mig ner och gråta av lättnad.
Det var en pärs kan jag säga.

Hon var noga med att jag måste berätta när läkaren ringer på Onsdag hur jag har mått efteråt, vilken ork jag haft och hur det blivit med kroppsvärken.
Så att det blir någon form av uppföljning efter dessa två dagar.

Jag tyckte dag 1 hos läkaren och psykologen var skitjobbig men det var ingenting jämfört med dag 2.

Var en trasa när jag cyklade hem ( i förskräcklig) motvind.
Det blev en kamp att få tramporna att rotera så jag tog mig framåt.
Men nu har jag cyklat tillräckligt i motvind för denna vecka.
Nu ska både cykeln och jag vila.

Fick veta i går kväll av finaste Pappelino att det blir ingen vända till soptippen idag.
Lillebror håller på att bygga altan så släpvagnen är upptagen åtminstone en vecka till.
Nog för att jag hade tyckt att det vore skönt att bli av med allt som nu står i mitt stora vardagsrum men samtidigt känner jag att jag inte har minsta energi till det.
Så jag är ändå glad att det blir uppskjutet.

Å nu har min käraste Mini sommarlov.
Jag hade köpt lite fika till honom igår och dricka så att han kunde fira lite.
Själv hade jag fastedag så jag stod över.
På måndag börjar han sommarjobba, tre veckor inom parkförvaltningen.
Men han tycker bara att det känns roligt att tjäna lite egna pengar.
Idag blir han hämtad av sin far, mammaveckan är över för denna gång!

Fredag och invägning.
Efter 20 veckor med 5:2 så visar vågen prick -20 kilo.
Jag känner mig helnöjd och stolt över mig själv för att jag klarar av det, inte ger upp utan fortsätter.

Nu ska jag fortsätta dagen med min värkbrutna kropp och röriga inre.

Ha en superdag alla fina!

Kramen om!















10 kommentarer:

  1. Hoppas att du får en bra dag ! Här skiner solen lite just nu :) Härligt
    Kramen om

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen sol hos mig alls.
      Grått, murrigt och blåsigt.
      Riktigt stanna i sängen väder och det är precis vad jag skall göra.

      Kram

      Radera
  2. Idag " i regnet" tar min son studenten. Ska snart iväg till kyrkan och se alla studenter =) Jättebra att de var noggranna i sin utredning =) Stor kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å men så roligt.
      Grattis till din student!
      Kram

      Radera
  3. Herregud du varit med om. Förstår att du är mörbultad nu. Hoppas du kan vila nu och komma ifatt dej själv.
    Grattis till viktminskningen. Kul att du hittat din grej.😊
    Keam 💜

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, jag är mörbultad både psykiskt och fysiskt.
      Men det känns skönt att det är över!
      Tack!

      Kram

      Radera
  4. Hjälp, jag blev både trött och fick ont när jag läste vad du gått igenom. Herregud, vad de håller på! Men det måste göras antar jag fast ibland kan man undra...hade man behandlat en man likadant tror du? ;) bara en tanke....det borde forskas mer på varför just oftast kvinnor har så mycket smärta. Svårt kanske men om männen hade så ont så visst skulle det forskas som bara den! Kanske till och med hitta en orsak och ett botemedel...vem vet.
    Hoppas nu du får din sjukersättning, det är väl solklart att du ska ha en sån!
    Stor kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har varit en pärs att ta mig genom dessa dagar men nu är det över i alla fall.
      Om det skulle handla om män hade man nog forskat i raketfart och funnit ett botemedel...*L*

      Kram

      Radera
  5. Åh din stackare där, kan känna med dig o jag hoppas du får sjukersättning eller vad det heter ..jobbigt för dig ,...hoppas du återhämtar dig snart o skönt att barnen har lov nu :) njut av kvällen kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag hoppas på att det ska gå att söka sjukersättning.
      Mini är mycket nöjd över att ha sommarlov nu.

      Kram

      Radera