onsdag 13 juli 2016

Gemytlig gårdag och sorgligt telefonsamtal...






Gådagen bjöd både på vackert väder och trivsamt sällskap.
Det var/är mysigt att fortfarande få rå om Midi ibland trots att hon flyttat hemifrån.
Moderhjärtat sväller av glädje.

Vi hade en lugn dag.
Vi åt frukost tillsammans och sen även middag innan Midi packade väskan och cyklade hemåt.
Resten av kvällen häckade jag framför laptopen och så hängde jag över ett korsord, typ kategori skitsvårt.

Å vips liksom var dagen över.
Den gick så snabbt.
Var väl för att vi var många här större delen av dagen.

Jag träffar möjligtvis Midi en snabbis på Lördag.
Hon och en väninna ska iväg på marknad och ska tälta en natt.
Jag har ett tält dom kan låna så dom lär titta in hit och hämta det.

Nå idag är det Onsdag.
Jag var duktig och drog ut soptunnan igår så den lär vara tömd nu.
Ska dra den till sitt ställe sen när jag hämtar posten.

I övrigt ska nog denna dag inte innehålla så värst mycket arbetande från min sida.
Möjligen starta tvättmaskinen.
Och så ska jag laga middag.
Idag blir det grillat igen.
Denna gång tjock grillkorv som är smaksatt.

Å så blir det efterrätt.
I går bakade jag en rödvinbärspaj.
Kom på att jag hade rödvinbär i frysen och tänkte att det kan nog bli gott med lite sött och så denna syra.
Den stor i kylskåpet, osmakad.
Jag får se senare om den blev ätbar..



Lånad bild från nätet


Precis just nu så har jag suttit i telefonen med en mycket trasig väninna.
Puh vilken chock.
Hon ringde och berättade att hennes som, hennes enda barn dog igår.
Ja men jisses, vad säger man till en nysörjande människa.
Jag är ledsen, känner med dig, förstår vad du går genom, det är alltid svårt att förlora en anhörig, man ska inte behöva begrava sina barn, nu är du chockad-det kommer senare, sörj, sörj sörj osv.
Det känns alltid så plastigt liksom.
Men vad jag har lärt mig om sorg är att det räcker att bara finnas, att man inte undviker människor i sorg och att man lånar ut sitt öra, och att man visar empati och omsorg.
Men det är svårt, mycket svårt!
Och tragiskt!

Ännu en för ung människa som lämnat vår värld.
Ännu en mamma/pappa/syskon som sörjer djupt.
Ännu en lägenhet som måste tömmas.
Ännu en begravning som ska ordnas.

Jag minns hur det var när lillebror gick bort.
Hur svårt det var att tömma hans lägenhet, gå genom hans saker.
Jag minns hur jag och min finaste Pappelino bröt ihop i tårar i tid och otid.
Jag minns begravningen.
Hur vi alla satt som förstenade och hade svårt att greppa att det verkligen hände.
Jag minns lunchen efteråt då vi försökte lätta upp stämningen en aning.
Å så minns jag inget mer på lång tid.
Det blev helt enkelt bara svart.

Å så jag känner för henne nu.
Jag önskar att jag skulle kunna göra hennes liv lättare.
Men jag kan bara finnas när jag behövs.

Å så sorglig dagen helt plötsligt känns.
Det känns som att solen gick i moln.
Som det blev lite kyligare.
Men detta är livet, man vet aldrig vad som komma skall.

Hoppas ni får en trivsam dag alla fina!

Kramen om!












8 kommentarer:

  1. Såå tragiskt med unga människor som går bort...
    Ha nu en bra onsdag
    Kram,kram

    SvaraRadera
  2. usch och fy vad sorgligt! När det gäller ett barn som går bort är det ännu sorgligare och mer ofattbart.Det ska ju liksom inte hända...Min dotter förlorade en god vän för ett antal år sen. Han skulle precis fylla 20 och börja plugga...livet är orättvist.
    Men du har rätt i det där, att man bara får finnas till för den sörjande. Man kan liksom inte göra så mycket mer än kanske hjälpa till praktiskt om det skulle behövas.
    Tack för att du så flitigt besöker min blogg och kommenterar. Själv är jag lite disträ just nu...kanske, hoppas, kommer det en förklaring lite senare i sommar....:)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är en stor tragedi och förlust, svårbegripligt.
      Sånt borde inte få hända.

      Jag tittar in till dig för att jag gillar din blogg vännen!

      Stor kram

      Radera
  3. Jag skickar varma tankar till din väninna, att ens barn dör måste vara det tyngsta en människa kan råka ut för.

    SvaraRadera
  4. Åh så ledsamt .... har minnen av detsamma .... det var några år som blev alldeles för sorgliga. Men, det är väl det som är livet och det är inte rättvist eller lätt
    /Mormor

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej livet är vare sig rättvist eller lätt.
      Mycket som sker känns så onödigt och tragiskt men man kan inget göra åt det.

      Varm Kram

      Radera