fredag 1 juli 2016

Seg i kolan...





Idag är en sån dag.
Jag känner mig helt väck i kolan.
Har ingen hjärna som fungerar.
Den har tagit semester.

Har försökt kliva ur sängen sen mycket tidig morgon men har INTE orkat.
Vilket betyder att den tidiga morgonhandlingen inte blev av.
Just nu vet jag inte om jag orkar cykla in till byn alls för att handla.
Funderar över om jag ska vänta tills imorgon bitti men jag är inte säker på att det fungerar då heller.

Känner mig helt kapad vid fotknölarna.
Dagarna tar ut sin rätt och är det jobbiga dagar med mycket ångest och oro så kommer givetvis plattfallet förr eller senare.
Och nu tycks jag vara där, långt nere i gyttjan igen.

Puh, säger jag bara.
Uff och Gruff.
Suck och Blää!

Jag dricker Kaffe för att se om koffeinet kan hjälpa mig att starta upp den utbrända traktorn.
Vem vet, det kan fungera.
Mini kommer inte till mig förrän sen eftermiddag så jag har förvisso en hel drös med timmar för att försöka få rätsida på mig själv.
Det kanske funkar om jag biter ihop ordentligt.

Det enda jag längtar efter är sängen och sömn.
Skulle vilja sova bort alla dygnets timmar men jag vet att så fungerar inte livet.
Och som sagt så får jag hem Mini (vilket jag längtar efter) så jag får försöka göra det bästa av situationen.

Nu hoppas jag att ni alla fina har det jättebäst!

Kramen om!

4 kommentarer:

  1. Va jobbigt för dig Millan :( men du får nog kul när sonen kommer till dig :) ta hand om dig kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid härligt när jag har sonen hos mig oavsett mående.

      Kram

      Radera
  2. Jobbigt när kropp och knopp går i baklås. Hoppas du piggar på dej när Mini kommer.
    Kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för omtanken.
      Har inte kommit på fötter än men det löser sig säkert.

      Kram

      Radera