måndag 1 augusti 2016

1 Augusti...





Tänk att det redan är Augusti.
Sommaren går mot sitt slut.
Nåja det är ännu några månader som kan vara vackra men den där hyper-heta-gasset solen ger blir inte lika starkt.
Det blir lättare att leva och andas.
Lite högre i tak.

Förhoppningsvis så kan jag balansera slutet av sommaren bättre än jag gjort hitintills.
Jag hoppas att jag kan slippa den när superstressade känslan jag burit inom mig och balansera med mer lugn och harmoni.
Hela sommaren har jag varit stressad pga utredningen jag gjorde, f-kassan, sjukintyg och dåliga läkare på psyk.
Sånt får en inte balanserad.
Sånt får en inte harmonisk.
Det genererar bara ökat psykiskt dåligt mående, mängder av panikångestattacker och stress.

Min sommar har inte enbart varit dålig.
Jag har haft Mini och njutit av våra veckor tillsammans.
Vi har umgåtts, pratat massor, ätit god mat, goda efterrätter, sett bra filmer osv.
Den delen av sommaren har varit underbar.
Jag har även njutit av Bedas besök och våra små upptåg.
Det har oxå varit härligt.
Men inom mig har jag ändå mått väldigt dåligt.
Känt den där stressen som nästan hållit på att äta upp mig.
Känt mig oerhört rotlös och naken.
Vilsen.

Nu hoppas jag att f-kassan godkänner det nya läkarintyget så att jag slipper oroa mig, slipper känna mig stressad, att jag kan någonstans få vila i mig själv och bara vara för ett tag.
Hösten brukar vara nog jobbig, min värsta tid på året samtidigt som jag ändå tycker om den.
Tvedelat med andra ord.
Något som är så vackert kan få en att kravla på knäna.
Men jag gillar när det är högt i tak och jag älskar skiftningarna i naturen.
Hösten är så färgsprakande vacker.
Om jag ser den vill säga.
Ibland har jag gått genom höstar och inte märkt alls vad som hänt i naturen, inte tagit in färgskiftningarna alls.
Inte haft en aning om att det ens varit höst.
Sådana år har oxå funnits.
I år hoppas jag kunna delta.

I dag ska jag på 50 års kalas.
Ett mycket försenat sådant.
Han fyllde i början av Maj.
Min finaste Pappelino ringde igår och berättade att det äntligen ska bli av.
Så jag måste duscha, tvätta håret och ta på mig en go och glad min sent i eftermiddag då jag blir hämtad.
För det känns som att jag inte kunde säga nej.
Det är en nära släkting.
Nåväl, jag överlever säkert det med.
Blir några trötta dagar framöver bara.

Nu ska jag gå ner i källaren och hämta tvätt.
Tänkte hänga ute på altanen så det lär torka fortare än kvickt.
Solen gassar för fullt och det är väldigt varmt.
Lite regn hade i sig inte varit fel...

Ha det nu bäst alla fina!

Kramen om!




8 kommentarer:

  1. Hoppas att du får det fint på kalaset! Jag väntar på hösten :) Är allt igenom en höstmänniska. Gillar inte den tryckande hettan! Värme gillar jag :) Dock inte den tryckande som det varit nu före åskvädret igår! Idag har vi soligt, men det blåser friskt därute , lättare att andas
    Ha nu en bra 1 augusti o måndag
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag slapp kalaset, det blev inställt.

      Kram

      Radera
  2. Håller tummarna för att allt går din väg och att resten av sommaren blir lugn och balanserad för dig! :)

    SvaraRadera
  3. Ja det kan bli en aning stressat det förstår jag, ang hösten är den så vacker o alla ljus man tänder, men jag är en sommar :) hoppas det löser sig för dig på alla vis, ja kalas är trevligt men förstår din känsla ..ja en sommar som denna kan man inte klaga på :) kram å fin dag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stress är inte bra när helst den inträffar.
      Sommaren har i sig inte varit dålig, hela juli har det varit sol och värme.

      Kram

      Radera
  4. hoppas allt gått bra å ha det gott kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, allt är lugnt och stilla här.

      Kram

      Radera