måndag 29 augusti 2016

Ett stort attans...





Låter bli fulare ord än så.
Klev upp i morse.
Drack lite kaffe.
Började göra mig i ordning för cykelturen in till byn och samtal med kuratorn.

Då ringer min mobil.
Det är en sköterska från psyket som informerar att kuratorn är sjuk.
Ja men du, stor SUCK!
Nå jag passar på och frågar om medicinen Fredagens läkare förmodligen glömde att skriva ut.
Hon skulle se till att det blev gjort.

Så det positiva med samtalet är väl att jag slapp ringa upp om medicinen, det negativa är förstås att kuratorn är sjuk.
Vi som skulle ta itu med ex F-kassan.
Liksom ganska viktiga saker utifrån mitt mående och framför allt tid.
Har bara på mig en vecka till med att lämna in min skrivelse.
Ännu större SUCK!

Den där molande gnagande oron inom får ju ingen chans att lätta då det aldrig blir som tänkt och allt hela tiden skjuts framåt och jag vet att det ändå finns en tidsram jag måste hålla.
Börjar känna mig ganska så trött på strul.
Det tär något fruktansvärt på sinnet.

Så jag blir hemma idag.
Fortsätter vila!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


10 kommentarer:

  1. Inställda saker och oplanerade saker är otroligt jobbiga. Hoppas kuratorn blir frisk fort.

    Kram 💜

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, jobbigt är det verkligen!

      Kram

      Radera
  2. Det är så tråkigt när det inte blir som man tänkt sig men hoppas hon hör av sig snart så du kan få komma. Det blir ju mycket oro för dig då, är ju inte bra. Hur har du det med dina knän, du är väl inte ute och cyklar omkull igen...Ta hand om dig och stor kram på dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag har inte cyklat omkull sen i Torsdags förra veckan.

      Kram

      Radera
  3. Men herregud...klart man inte kan hjälpa att man blir sjuk, men som du säger, det är inget roligt att gå omkring och vänta och du har ju en tidsram att hålla. Usch för den lede, "vet" hur det är, har ju som sagt vart där och jag blir tokig när jag hör hur du har det. Jag förstår inte vad som händer...varför verkar det mesta gå åt skogen i vårt land, inget verkar fungera och ingen tar ansvar...ingen orkar jobba...utom möjligen unga ännu oförstörda och trötta kroppar och psyken...nä, det får bli en ändring på saker o ting!
    Stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, givetvis kan man ju inte hjälpa att man blir sjuk men det är så synd att det händer när jag som bäst behöver kuratorn.
      Det var ju samma sak förra veckan då jag fick brevet från F-kassan. Då vabbade kuratorn och var borta större delen av veckan.
      Jag blir galen av detta oroande men det går inte att göra så mycket med det just nu.

      Kram, kram

      Radera
  4. Usch vilken maximal otur du har. Och inte har du lång tid på dig att ge FK synpunkter innan de gör ett slutgilltligt beslut heller. Kan du "kanske" på egen hand försöka knåpa ihop några rader/synpunkter till FK nu när din kurator är sjuk? Om du skriver till FK ska du inte vara rädd för att skriva hur du verkligen mår. Inte hålla inne om nåt angående ditt mående. Hinner du inte skicka in synpunkterna i tid är det ju inte kört. För du har rätt att överklaga till Förvaltningsrätten när du får det riktiga beslutet i brevlådan och då får du minst två månader på dig att komma in med nya intyg och plikta ned rader om din livssituation osv. (P.S Håller tummarna i alla fall att du hinner träffa din kurator innan veckan är över och att ni hinner ge FK några synpunkter.D.S) Kram♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ännu ingen Plan B, hoppas att jag hinner träffa kuratorn.
      Jag tror inte att mina egna ord väger särskilt tungt hos dem i dagsläget.

      Kram och tack för din omtanke.

      Radera
  5. Hoppas att din dag blev bra ändå!

    Kram

    SvaraRadera