lördag 27 augusti 2016

Höjden av otur...





En sån dag det varit.
I förmiddags gick jag ut på altanen och så då att två av glasrutorna hade tappat fästet upptill och blåste utåt.
Det stormade ordentligt, och har gjort så hela dagen.
Jag blev ganska så knäsvag så jag gick ner till min hyresvärd och sa att det var fara på färde med rutorna in mot stan. 
Han kom upp och jodå det såg inte bra ut.
Jag hjälpte honom att ta ner rutorna och så började han arbeta.
Jag fick agera glasmästarlärling och bistå med att hålla rutorna på plats.
Tydligen var grundarbetet inte så bra gjort (han lejde en firma som satte dit glasen).
Nå till slut tyckte han att han fått till det.
Alla tre rutor satt på plats.
De såg ut att sitta i spårena, tja det såg helt enkelt okej ut.

Jag tackade för hjälpen och så gick jag in till köket och började montera ihop tårtan.
Efter att jag spritsat grädden så fick Mini dekorera med hallon.
Så hör jag ett oväsen, blev lite osäker på vad som lät då det stormade så.
Jag gick ut på altanen och där fick jag f-n ta mig dåndimpen.
En av rutorna hade fullkomligt exploderat och mittenrutan hade ramlat ner på värdfolkets trapp.
Och den rutan var hel, alltså helt oskadd.

Jag fick givetvis ringa på dörren nere hos värdfolket och tog med honom ut och visade eländet.
Han var lika chockad som jag kan jag säga.
Vi bar upp den oskadade rutan och så samlade jag ihop glassplitter på altanen medans han plockade glas ute.
Tror han höll på mer än en timme.

Det bara snurrade i skallen på mig.
Både chock och förvirring.
Och med min icke fungerade hjärna så blev det rent kaos där.

Försökte fokusera på maten jag skulle laga.
Det höll på att gå käpprätt åt pipsvängen med blomkålscurryn men jag lyckades rädda den.
Kan inte riktigt svara på hur jag lyckades få ihop middagen.
Som blev jättelyckad.
Alla tyckte att det var supergott.
Rispuckarna var en ren hit, blomkålscurryn mycket smakrik och kycklingfiléerna väldigt saftiga och möra.
Tårtan smakade underbart, kaffet likaså.
Så det blev hellyckat och mycket bra men jag fattar inte riktigt hur jag klarade av  det.
Med min icke fungerande hjärna.
Stillestånd och hjärndimma i överflöd.

Men födelsedagsmiddag blev det och vi hade det trevligt tillsammans.
Mini var jättenöjd med allt.
Så jag är nöjd men fullkomligt slut på.
Detta är en dag som går till historien...

Nu ska jag bara vara en liten stund sen ska jag lägga omkull mig och förhoppningsvis sova i 100 år eller i alla fall tills i morgon bitti.

Ha en skön afton alla fina!

Kramen om!

Ps. Jag tror inte min hjärna klarar av mer olyckor eller otur!


6 kommentarer:

  1. Men oj så hemskt. Vilken tur att ni inte var i närheten när glaset exploderade!! Det hade kunnat gå jätteillla. Sen när du inte sover blir det inte lättare för huvudet när det händer nåt hemskt som detta. Hoppas du inte behöver ha fler olyckor nu söta vännen. Kram till dej o sonen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var en himla tur, ingen kom till skada.

      Kram

      Radera
  2. Vilken tur att ingen skadade sej åtminstone!Här blåste det också ordentligt igår Bra att sonen tyckte födelsedagsmiddagen var bra :)
    Solen skiner o det blåser inte alls som igår :) Ha en skön söndag finaste <3
    Kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det hade blivit hemskt om deras barnbarn varit ute för att ta ett exempel.
      Nu skadades ingen.

      Kram

      Radera
  3. Men fy vad drygt! Jag hade också blivit galen om fönsterrutorna lossnat/gått sönder för mig. Tur att middagen blev lyckad i alla fall =) Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tur att middagen blev lyckad.

      Kram

      Radera