tisdag 30 augusti 2016

Man ska inte...







...måla fan på väggen i  onödan men när han väl sitter där får man måla som fan!

En dag utan dess like har snart utspelat sig klart.
Jag är så utsjasad så jag vet knappt vem jag är.

För att gå tillbaka några dagar så fick jag ju typ något nervsammanbrott förra veckan och fick komma upp till psyket akut i Fredags och träffa både kurator och läkare.
Jag var väldigt svart då och uttryckte mig väldigt suicidalt.
Detta togs på gravaste allvar och det gjordes en orosanmälan till soc eftersom Mini är minderårig.
Detta skedde mot min vilja kan jag tillägga.
Tänk så otroligt noga vissa är att följa reglemente medans andra bara struntar i det.
Hade önskat den andra sorten för detta gynnar inte mig och mitt mående alls.

I eftermiddag så ringer soc-tanten till mig.
En ganska så rigid människa.
Ville inte riktigt lyssna till mina argument.
Tänkte givetvis ringa min x-make då han oxå är vårdnadshavare.
Jag bad henne låta bli det men så fungerar det minsann inte.
Han måste veta hur landet ligger till men enligt mig så tänkte soc-tanten ge väl mycket information till honom som inte är behövligt.
Nå jag har givetvis ingen talan men jag lyckades få henne att vänta med samtalet till x-maken tills i morgon då jag var tvungen att först få berätta för Mini vad som hänt/händer och är på gång.

Så jag blev alltså tvungen att berätta för min son att jag inte bara mådde skitdåligt förra veckan, jag hade starka suicidala tankar oxå.
Jag hade ingen lust att leva längre.
Tja den informationen kunde jag fått slippa ge honom tycker jag.
Det räcker ju att han vet att jag mådde skit förra veckan.
Men eftersom soc-tanten tänker säga allt som står i orosanmälan till x-maken så kände jag mig tvungen att berätta för Mini. 
Med x-maken kan jag aldrig vara helt säker på hur han reagerar eller vad som kommer ur hans mun när jag inte hör.
Vi diskuterade i alla fall genom vad som hänt och vad som kanske händer framöver.
Om ex soc vill prata eller träffa honom osv.

Sen blev jag då tvungen att ringa x-maken och berätta om morgondagens telefonsamtal han har att vänta sig.
Jag menar hur roligt på en skala tror ni det var då?
Han var ovanligt lugn och lågmäld men ibland exploderar han inte direkt.
Eller så har han blivit mer mogen (men det tror jag inte på).
Någon slags repressalie lär komma surt efter.
Annars är världen fullkomligt galen!

Å jag är galet trött.
Den där drömmen att sova i 100 år hägrar fortfarande eller i alla fall en hel natt.

Å så, gode gud, låt mig först vakna upp ur denna bisarra vakna mardröm!

Sussa sött alla fina!

Kramen om!


6 kommentarer:

  1. Jag förstår på ett sätt att de gör en orosanmälan eftersom det måste de göra om de misstänker att ett barn far illa. Men samtidigt så vid detta laget borde din kurator känna dig så pass väl (eftersom att du har gått hos henne ett tag) att hon/de vet att din son ej skulle fara illa. Han är dessutom 17 år så jag tycker nog att denna anmälan var lite onödig. Och kanske skulle de ha väntat med sin " orosanmälan" ett tag. För att se om det bara är en tillfällig eller långvarig svacka för dig. I många fall skadar det mer än gör nytta att kontakta soc. Förstår att du är Ledsen och chockad mamma. Stor omfamnande kram till dig ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite så tänker väl jag oxå.
      Att Mini inte far illa hos mig, det är ju hos mig han mår bra.
      Så även med de suicidala tankarna, man hade kunnat vänta lite och se hur eller om dom försvann.
      Jag har ju ex börjat med en ny medicin och en vanlig biverkan är ökade suicidala tankar.

      Kram och tack för din omtanke!

      Radera
  2. Förstår dej. Hur kul är det att informera nåt om en själv som jag inte ens bor med längre. Vad angår det honom tycker man. Du sover inget, så hur konstigt är det då att du mårsom du gör. Lider verkligen med dej vännen. Kramar fr mej

    SvaraRadera
  3. Ja det kunde dom väntat med tycker jag men dom har väl sitt att gå efter antar jag. Så tråkigt för dig att må så dåligt jag skickar en stor kram till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentar och omtanke.

      Kram

      Radera