fredag 26 augusti 2016

Psykiskt nervsammanbrott...






Såna dagar det varit, gårdagen och dagen alltså.
Igår gick hela jävla livet åt skogen.
Började med att ramla av cykeln på väg till handling nummer 2.
Jag slog mig riktigt rejält.
Givetvis var det samma knä som jag skrapade upp som sist då jag föll av cykeln för några veckor sedan.
Och otroligt saftigt stora blåmärken på låret.
Slog i armbågen.
Tja vad ska jag säga, det känns som om jag blivit överkörd av en ångvält.

I alla fall så cyklade jag till affären och handlade.
När jag gick ut så upptäcker jag att bakdäcket var platt.
Jag fick alltså punktering.
Så jag fick styra cykelf-n nästan ända hem.
Stannade till på cykelverkstaden och lämnade cykeln i kunniga händer.
Sen fick jag bära handlingen den sista biten.

Det var alltså inte min dag igår.
Med allt som hänt innan plus cykelolyckan och punkteringen blev tydligen för mycket för mig.
Jag fick något slags psykiskt nervsammanbrott.
Och mitt i det så ringde läkaren, skulle ju ha medicinuppföljning.
Jag var definitivt inte mig själv.
Kunde knappt prata och pratade tydligen väldigt svart.
Så han skulle gå och diskutera medicinen med bakjouren och ringa upp men han gick rakt in till kuratorn och berättade om mitt svarta mående.
Så det var hon som ringde upp.
Det ledde till att jag fick en akuttid till både kuratorn och läkare idag på förmiddagen.

1 timma och 40 minuter tog det.
Om inte Mini skulle komma idag hade dom lagt in mig direkt.
Då kan ni tänka er att jag inte är i något bra skick.

På Måndag ska jag till kuratorn och då ska vi ta itu med F-kassan.
Så ska jag ganska omgående få en ny läkartid, denna gång ska dom se till att jag får träffa en överläkare och så ska kuratorn sitta med.
Om jag fortfarande mår så här dåligt nästa helg blir jag inlagd på psyket.
Och jag tror faktiskt att det kommer att bli så.
Sinnet är alldeles för svart för att jag ska klara av att vara ensam.
Det är ju dom där suicidala tankarna som spökar väldigt kraftigt just nu.
Och dom är rädd att jag ska göra illa mig själv på något vis om jag är ensam.

Suck, suck, suck!

Jag är glad att Mini kommer till mig i eftermiddag.
Det brukar alltid kännas lättare när han är hos mig.
Även om jag tar på mig en mask, för jag vill ju inte visa honom hur himla dåligt jag mår.
Det brukar fungera.

I övrigt så har jag hämtat ut min cykel, det gick på 200 kronor och så har jag handlat det mesta som jag tänkt.
Behöver cykla bort till närmsta butiken och köpa mer mjölk och dricka tills i morgon.
Jag handlade så mycket så jag fick inte plats med det.
En stor trunk bak på pakethållaren, en kasse på vardera styret och en kasse i korgen.
Jag var faktiskt skitnervös då jag skulle cykla hem.
Var dörädd för att ramla men det gick bättre än bra.
Jag klarade mig oskadd, mycket skönt!

Tja det blev inget glatt inlägg idag heller.
Suck!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





8 kommentarer:

  1. Men fy vännen så det kan bli. Att du ska behöva må så dåligt...
    Var rädd om dej!
    Kramkram

    SvaraRadera
  2. Vilken tur att en läkare ringde upp dig just igår och hörde att du ej mådde bra. Det är också bra att du får hjälp nu och kan få ta in på psyket nästa helg kanske. För så här dåligt ska du inte behöva må. Kan inte Mini hjälpa dig att ibland handla om du behöver nåt i affären när han bor hos dig ? Det blir ju lite avlastning för dig tänker jag om du får hjälp. Dels nu när du är öm och har ont av fallet när du cyklade och dels för att du inte alls mår psykiskt bra. Stor Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det var väl tur i oturen.

      Hjälp behöver jag definitivt.
      Kram

      Radera
  3. Så jobbigt för dig att må så dåligt, men det verkar ju ändå som sjukvården tar ditt mående på allvar. Ha det så bra du kan och orkar, var rädd om dig!/Mormor

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar, den värmer.

      Kram

      Radera
  4. Så ledsen för ditt mående men samtidigt glad över att höra att vården reagerar och agerar! Massor av styrka och värme till dig!

    SvaraRadera