torsdag 1 september 2016

2016-09-01





Tänka sig att nu har vi gått in i September.
Jag undrar vart sommaren tog vägen?
Det känns verkligen inte som jag varit närvarande under den.
Lite för mycket oro, bekymmer och näst intill hjärndöd, ett tillstånd av mycket hjärndimma har varit förekommande stor del av sommaren.

Men som sagt nu är det höst, det känns som det i luften och det börjar synas på trädens bladverk.
Nog för att eftermiddagarna kan bli väldigt varma men det är ändå en annan form av värme.
Så visst är det höst.
Min jobbigaste årstid rent mentalt även om jag tycker om den.

I går så cyklade jag in till Maxi och lämnade lingonen.
Vi satte oss i soffan och pratade.
Det är mysigt att träffa barnen på tu man hand och inte alltid alla tillsammans.
Å hon har det jättefint i sin lilla lägenhet.
Det hade tillkommit mycket nytt sen jag var där sist.
Till och med grönväxter.
Hon artar sig..hihi

Sen cyklade jag bort till kvantum och tog ut mitt paket.
Därefter bar det hemåt.
Så tittade Beda in på sin lunch så vi drack kaffe på altanen och jag uppgraderade henne i det som hänt senast.
Skönt att ha några vänner jag verkligen kan prata med.
Älskade E har åkt till huset i Spanien så det bli tyst i 1 1/2 vecka.
Inga samtal med henne alltså.

Kuratorn hörde inte av sig så hon lär fortfarande vara borta, får se idag om hon ringer.
Börjar känna mig ganska så stirrig när det gäller F-kassan.
Funderar febrilt om det kan finnas en plan B men hjärnan är död, kommer inte på något vettigt alls.
Jag får väl ringa in själv om synpunkter i värsta fall men vet att det inte kommer att väga tungt.
I värsta fall måste jag tillbaka till jobb och knäa än en gång.
Ser inte fram emot det, särskilt inte i det psykiska skick jag är i just nu.

Mini och jag åt en enklare middag.
Jag kokade potatis, stekte köttbullar, hade rödbetssallad och en härlig grönsallad till.
Jag känner att jag inte orkar lägga ner en massa tid på mat.
Har inte vare sig energi eller lust.

Vad jag ska servera idag vet i katten.
Har en massa potatis jag kan steka upp.
Så funderar lite på om jag ska ta fram kotletter och sås från frysen.
Jag gjorde ju en stor laddning sist Mini var hos mig som jag frös ner.
Tror att det får bli så.

Finaste Pappelino tittade in en hastig sväng i går eftermiddag.
Han hade med sig lingon till Midi.
Han berättade att fästmön låg inlagd på sjukhuset sen morgonen.
Hon hade kvällen och natten innan blivit konstigt dålig, jättesvår huvudvärk, ont runt ögonen och såg dimmigt.
Innan hade halsen svullnat upp vid struphuvudet men det la sig efter nån timme.
Så Pappelino skjutsade in henne på akuten och igår gjordes en skallröntgen.
Dom befarade stroke eller nåt.
Eller så är det en bieffekt av cellgiftet.
Hon har just gjort sin tredje behandling.
Finaste Pappelino såg väldigt bekymrad ut och han brukar vara strong.
Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt.
Ja se alltid är det något som händer och alltför ofta tråkiga saker.    

Vad min dag innebär vet jag inte.
Har kört igång en tvätt, tvättar alltid Torsdag när jag har Mini så han får med sig rena kläder till sin far.
För i morgon är mammaveckan slut och han växlar boende.
Tråkigt tycker jag.
Veckan har gått alldeles för fort.
Som vanligt när jag har honom.

Jag hade ju planer på att lägga in mig på psyk i morgon då jag tror att jag kommer att ha det svårt på egen hand men det är uteslutet nu då soc fått upp ögonen på mig.
Suck!
Jag får försöka att härda ut och rida ut stormarna på  egen hand.
Slåss mot demoner och sånt mindre trevliga saker att ta sig för.
Nåväl, det måste gå!

Men än så länge är det bara Torsdag.
Mini kommer hem efter skolan och vi har vår sista eftermiddag och kväll för den här gången.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!  






           


8 kommentarer:

  1. Ja vart for sommaren? Det bara regnade mest hela tiden! Här vet jag inte om jag ska laga mat el om vi äter i Kokkola.....Mår inte riktigt bra idag vad nu det kan bero på....
    Ha en så bra dag du kan
    Kramen om <3

    SvaraRadera
  2. Tycker det är fruktansvärt det du tvingas att gå igenom och så som du blir behandlad av både FK och soc och till viss del även av sjukvården också. " Tycker att din läkare och kurator vände kappan efter vinden" när de var allt för snabba att göra en anmälan till soc. Då de vet orsaken till att du bröt ihop. " Och att det inte är något som har förekommit varje dag för dig " Jag skulle ha förstått om de gjort en orosanmälan om du varit en småbarnsförälder men din son är 17 år och var inte ens hemma hos dig förra veckan. Du har skrivit i din blogg många gånger att det går bra i skolan för honom och att han inte visat att han skulle må dåligt på grund av att du mår knas.(Det har du nog sagt till kuratorn också) Så nog var dem snabba att anmäla utan att ta in helhetsbilden. Usch så jobbigt för din pappa att hans fästmö blev så sjuk. Hoppas att hon mår lite bättre nu. Förstår hans oro. Stor kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo jag tycker att dom var väl snabba med anmälan.
      Inget av detta gagnar varken mig eller Mini.
      Å han mår bra, står stadigt på jorden, är väl rotad.
      Han presterar på topp i skolan och har aldrig oroat sig för mig.
      Vi har en mycket fin kontakt med varandra, kan prata om det mesta men nog hade jag gärna undvikit att berätta om mina suicidala tankar för honom
      Men kände mig tvingad av soc-kärringen, då hon skulle berätta allt för x-maken.
      Han skulle med all säkerhet sagt till Mini vad det handlade om ifall inte jag sagt något.

      Å kuratorn har ännu ej hört av sig.
      Jag ringde och talade in ett nytt meddelande i eftermiddag.
      Håller på att bli galen.

      Å jo jag håller tummen för att det ska gå bra för Pappelinos fästmö.
      Hoppas, hoppas att det inte är något allvarligt.

      Kram

      Radera
  3. Ja du, vart tog augusti vägen undrar jag?
    Tråkigt att kuratorn är sjuk, men det kan ju bli så. sånt tyckte jag också va jobbigt när jag gick hos kuratorn.
    Var rädd om dej!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket tråkigt att kuratorn är sjuk.
      Nu har jag bara två dagar på mig att lämna in till F-kassan.

      Kram

      Radera
  4. Det är så tråkigt tycker jag, att du ska behöva må så dåligt o inte få någon hjälp. Vad är det för samhälle vi lever i. Hoppas du kan kämpa på till dom ser dej. Bamsekramen till dej ☺️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vad är det för samhälle vi lever i, det undrar jag ofta.

      Kram

      Radera