lördag 10 september 2016

Jag är tacksam...





...att jag hade förberett det mesta inför middagen i går innan jag hämtade posten och fick det där förskräckliga beslutet från F-kassan.
Om det kan ni läsa Här.

Jag hade bestämt mig för att laga till en tacopaj med en härlig sallad till så jag hade gjort klart köttfärsen, pajdegen och hackat ihop salladen tidigare under dagen.
Jag hade dessutom bakat en kladdkaka (skämmer bort Mini minsann).
Fotot i inlägget är inte från gårdagens middag, dock en annan gång för några år sedan.

Nåväl efter jag hämtat posten och läst beslutet (som jag knappt fattar något av) så rasade allt.
Kraftig panikångest med svårighet att andas.
Hur andas man egentligen?
I ett sånt läge glömmer man av det.
Känslor av uppgivenhet, hopplöshet, ilska, ledsenhet, avsky och samtidigt en stor okontrollerbar tomhet cirkulerade i min kropp och sinne.
Det gör det fortfarande.
Spänningshuvudvärken och kroppsvärken antog maximal styrka.
Känns ungefär som när man har skyhög feber och det gör ont utanpå skinnet och ända in i skelettet och man bara vill skrika av smärta ( så har i alla fall jag det vid mycket hög feber).
Hela sinnet sveptes in i en tjock svart dimma som är svår att ta sig ur.

Svartjävlars vemod, svartjävlars klagan...

Jag ringde Beda och sen en annan vän.
Behövde få ur mig en del.
Sen försökte jag så gott jag kunde skärpa till mig inför Minis ankomst.
Jag lyckades väl sådär.

Mini var sitt vanliga sprudlande jag han nästan alltid är den Fredag han kommer till mig.
Enormt pratsjuk.
Vi var bägge jättehungriga (hade inte ätit något innan middagen) så tacopajen med sallad smakade ljuvligt gott.
Å kladdkakan var helt perfekt kladdig.

Mini tog fram sin laptop.
Han hade en uppgift i engelska han var tvungen att bli klar med.
Tidsfristen för uppgiften gick ut 23.59 så innan dess var han tvungen att göra den färdig.
Och vad handlade den om?
Jo systemkamerans uppbyggnad, funktion kontra enklare typer av kameror.
Där fick jag kavla upp ärmarna och plocka fram min engelska (som faktiskt är mycket god) och hjälpa sonen med formuleringar.
Det skulle presenteras formellt.
Han/vi blev klar och presentationen blev snygg med ett bra språk.

Emellanåt så pratade vi givetvis om annat, vi snöade inte helt in i uppgiften.
Klockan blev senare än vanligt för mig och helt plötsligt så kände jag mig dödens trött.
Så jag fick vackert lyssna på min kropp, säga god natt till Mini och natta mig.
Hade för säkerhetens skull tagit högre dos av sömntabletterna än tillåtet.
Jag behövde sova och även om det tog lång tid innan jag somnade har jag faktiskt sovit som en stock till fram emot 06, för att sen somna om en stund igen.
Snacka om att både kropp och knopp var helt utmattad och slut på.

Idag då.
Tja det är helg.
Mini är hos mig.
Jag ska lite senare duka fram en god helgfrukost som vi äter tillsammans.
Kaffet är som vanligt ljuvligt gott.
Vi ska äta en god middag idag med.
Jag ska rosta potatis och lite annat i ugnen, helsteka fläskfilé, göra vitlöksmorötter, en champinjonstuvning och en härlig grönsallad och svartvinbärsgelé till.
Och till efterrätt har vi kladdkaka med grädde.
Helt enkelt en hygglig Lördagsmiddag.
Å jag lagar stora kvantiteter ( igår med) så jag kommer att slippa laga mat på några dagar.

Det jag precis skrivit gör att dagens känns fin men inom mig är det fortfarande full storm och jag har slagsida.
Det går inte att göra något åt.
Men jag är glad att Mini är hos mig så jag slipper irra omkring här helt ensam.

Hoppas ni får en härlig Lördag alla fina!

Kramen om!





4 kommentarer:

  1. Åh jag tappade nästan hakan, hur i hel...e vill dem att du efter alla dessa åren skall kunna gå rakt in på 75% jobb???? hur fasen tänker dem o tänker dem?? fattas ord!!! inte kloka du får ligga på den kvinnan som är sjuk nu detta får dem göra något åt så kan man inte göra!! skönt att du har ungdomar hos dig alla fall dig :) ta hand om dig varm kram fina du tänker på dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du Eva, världen är galen!

      Kram!

      Radera
  2. Det är nog flera månader sedan jag gjorde Tacospaj. Får nog börja göra paj igen =) Idag ska jag laga till Karré kotletter med potatiskroketter till middag.
    Jag har inget emot att man försöker finna vägar ut ur långa sjukskrivningar. Men det är en skandal att en utbildad läkares intyg exempelvis inte duger och avslås av en icke sjukvårdskunnig person. Det är även hemskt att en myndighet som FK ska kunna orsaka så stort lidande för människor som redan ligger.Jag tycker det är fullständigt omänskligt hantering av dig som FK gör. När jag gick mina många och långa duster med FK så sa en läkare till mig på skoj att det finns en ny diagnos "försäkringskasse-utlöst depression".(Jag var helt förstörd av att kämpa på med FK) Det kan nog behövas en sådan diagnos på riktigt men ironiskt nog skulle väl en sådan diagnos med all säkerhet ignoreras av FK. Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din middag lät väldigt god den med.

      Jag orkar egentligen inte tänka på FK men mitt inre är verkligen i uppror, mår illa, är skakis, har svårt att slappna av, hjärtklappning, huvudvärk, ångest osv...men vad hjälper det när dom har tagit sitt beslut.
      Och kan man verkligen vinna mot FK om man överklagar deras beslut?
      Har inte hört talas om någon som gjort det.

      Kram

      Radera