onsdag 21 september 2016

Just another day och ett möte...





Vaknar till en dimmig värld.
Det är som det ska vara, känner mig ganska så dimmig själv.
Jag känner att hjärnan inte samarbetar vidare bra med mig.
I går när jag satt och gjorde klart mitt CV och PB snurrade det ordentligt i skallen.
Om det kan ni läsa här Här.
Jag höll på att bli galen när jag mejlade dom till mig själv för att se hur dom såg/ser ut i någon annans ögon.
Och tro på fan om det inte gick troll i datorn.
Dokumentet såg inte lika dan ut som jag såg på laptopen.
Nån mening här och där hade slitit sig och stod på fel ställe.
Dock inte i mitt eget dokument.
Jag ändrade, kollade igen, ändrade kollade igen, skickade mejl mellan mina två adresser.
Fick ta bort lite text från PB;t då jag bara ville ha en sida.
Men skam den som ger sig, till slut så blev det som jag ville ha det, snyggt och prydligt och en sida vardera.

Efteråt var jag helt tom i huvudet förutom den där jäkla huvudvärken då.
Den som hör till förkylningen alltså.

Jag försökte ställa in kaffemuggen i kylskåpet för att mikra den varm.
Förstod inte vart knappen tagit vägen, där man ställer in tiden.
Det tog en stund innan jag kom på att jag ställt in muggen i KYLSKÅPET.
Mon djö, det funkade inte denna gång heller, har nämligen provat det förr.
Tur att ingen ser mig när jag är ensam.

Så skulle jag gå ut efter posten och så trillade jag i trappen.
Jag liksom bara gled av trappsteget.
Tur var att det var i slutet av trappan så jag hann inte göra illa mig.

Å så denna kökspall som jag har stående vid spisen.
Jag tror jag gick in i den fem gånger igår eftermiddag.
Fem gånger och samma tå.
Aj, säger jag bara.

Jag fyllde en tillbringare med vatten som jag skulle ställa i kylskåpet.
Så snubblar jag på mina fötter och vips så hade jag 1 1/2 liter vatten på golvet.
Bara att ta fram skurhinken och trasa.

Jag skulle fylla på kaffeburken jag har stående på köksbänken och av nån anledning så hamnade hälften av kaffe på diskbänken och inte i burken (tro vart jag försvann då).

Men tur att FK anser att jag är arbetsför och kan jobba mina 75%.
Det är f-n skrattretande.
Idag har jag möte med min handläggare på AF.
Tack och lov är det på förmiddagen så jag slipper sitta och vänta på att få cykla iväg.
Jag  lär väl vara fullproppad av information jag sen inte minns att jag hört.
Det blir nog bra det.

Nåväl i övrigt så fick jag besök av Beda under hennes lunch.
Kaffe och altan.
Prat och fniss.

Under tidiga kvällen ringde jag min "gamla chaufför" (han är egentligen inte särskilt gammal och inte är han chaufför längre heller) men det står så i mina telefonkontakter.
Han är en rolig tjomme, väldigt rakt på sak i sin egen övertygelse.
Nästan så att han går över lik för att han tror på det han säger, sina sanningar.
Men jag gillar det, det är skönt att ha någon att käfta lite med.

Han tyckte att det var på tiden att jag kom ut i arbete, bara gå och skräpa hemma är väl inget göra man ska ägna sig åt.
Han förstår definitivt inte hur ett dåligt psykiskt mående ser ut och verkar.
Men jag tar inte illa vid mig, då jag vet hur han är och har accepterat det.

Vid ett tillfälle säger han att;
- Du är ju knäpp i huvudet.
Jag svarar;
- Nähä du, det är jag inte längre, jag är inte sjukskriven så diagnosen gäller inte i nuläget.

Han höll på att skratta ihjäl sig.
Jag å min sida kontrade med att jag tycker att han ska söka jobb inom vården i stället för att gå och skräpa på ett Fas 3 ställe där dom bara slår dank och inte gör något vettigt.
Är man arbetssökande får man minsann söka jobb som finns.

Han är en riktig knäppgök men på ett bra sätt.
Har alltid gillat att prata med honom sen den tiden han var min chaufför och jag gick på rehab.

Å efter det samtalet fick jag äntligen göra kväll och gå och lägga mig.
Gudomligt skönt.
Svårt som vanligt att somna.
Men jag har sovit skapligt.
Inte så att jag känner mig pigg och alert, jag känner mig mossigare än någonsin men så pass att jag klarar att gå på dagens möte.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





4 kommentarer:

  1. Oj oj där händer det saker :) ja så det kan gå va, men men vad göres, det jag inte förstår är att du måste söka jobb när det finns ett ..men du kommer nog att hitta något fast jag vet att du inte mår bra. Men pengarna måste in trots allt trist att det ser ut så idags läget ...stor kram å ha en fin dag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar, är egentligen för trött för att besvara den.
      Det känns rörigt men det kanske löser sig till slut!

      Kram

      Radera
  2. Mycket på gång..förstår inte riktigt varför du måste söka jobb. Du mår ju inte alls bra! Fattar dom inte??? Hoppas att det gick bra på mötet i alla fall
    Nu vila....kramen om <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just nu behöver jag tydligen inte det men det hela handlar om att skydda mitt SGI, alltså min sjukpenninggrundande inkomst.

      Kram

      Radera