tisdag 6 september 2016

Just another day...





I brist på foto kör jag den gamla vanliga kaffemuggen.
Min egen är inte vit.
Jag använder som oftast en mugg som är gul.
Vilken färg och mugg jag väljer går i perioder.
Det står ett rejält urval i köksskåpet.
Bara att välja efter lust och önskan.
Å gott är givetvis innehållet.
Jag ÄLSKAR kaffe, det bästa som finns och den mest perfekta starten på morgnarna.

Nå, gårdagen då.
Det finns väl kanske en och annan som undrar hur det gick och blev?
Jag fick ju tid till kuratorn.
Var där i god tid.
Fick komma in direkt.
Mötet/samtalet blev 1 1/2 timme långt.
Jag var helt slut på efteråt.
Nåväl, vi skrev ner synpunkter till F-kassan.
Ett brev jag tog med mig och gick ner på deras kontor och fick det stämplat.
Kuratorn ringde handläggaren och läste upp brevet och berättade att jag även skickat in det skriftligt.
Nu är allt korrekt gjort så det är bara för mig att vänta på beslutet.

Så pratade vi en del om orosanmälan som hon skickade till soc.
Kan väl säga som så, vi är inte särskilt enig i den frågan alls.
Och gissningsvis lär vi inte bli det heller.

På vägen hem så ringde mobilen och se det var handläggaren på F-kassan som berättade att kuratorn ringt och att hon även sett att det kommer ett skriftligt brev i ärendet.
Wow, men inte fasiken ringde hon i går morse som jag bad henne att göra på telefonsvararen.
Hon kanske inte lyssnar av den.

Väl hemma hade jag ett långt samtal med käraste Beda.  
Vi fick ösa ur oss bägge två.
Härligt med en sån vän.
En vän som gör det möjligt att vara sig själv, någon man kan få vräka ur sig jobbigheter till  och det inte blir/känns besvärligt att lyssna.
Vi hade båda två en del som behövde tvättas i dagsljus.
Bedorna var i sitt esse kan man nog säga.

Så ringde det på dörren och mitt eftermiddags/kvälls främmande klev innanför dörren.
Hade en mycket rogivande afton.
Mycket prat om både lätt och svårt.
Lite musik.
Och närhet i sängen.
Jag fick för en natt den där tryggheten som blir av att ligga i någons famn.
Skönt avslappnad.
Och som sagt behagligt trygg.

Nu är dagen sen länge kommen och jag sitter återigen ensam i min lägenhet.
Har pratat med käraste Maxi en lång stund.
Ett mycket trivsamt samtal blev det.
Jag är som vanligt aningens för trött men känner ändå av gårdagens fina sociala samspel.
Trött men med en lite gladare tvist.

Jag har försökt intala mig att jag ska försöka låta bli att tänka på F-kassans beslut.
Vänta tills jag har det i handen.
Då kan jag bryta ihop om det behövs.
De sista veckorna har tärt enormt på mig både psykiskt och fysiskt.
För min egen själs frid måste jag på alla sätt och vis låta bli att tänka framåt eller fundera över hur allt kommer att bli. 
Jag ska försöka att ge mig en liten tidsfrist utan alla dessa jobbiga och smärtsamma tankar.
Försöka att slappna av så kroppen får vila från denna ansträngande spändhet som varat under ett långt tag.

Försöka kan man allt göra, om det sen lyckas är en annan femma.

Ha en toppendag alla fina!

Kramen om!


6 kommentarer:

  1. Men nu är jag nog seg, vem har gjort en oros anmälan?? du som är en toppen mamma på alla vis grrrr ja jag hoppas det löser sig på fk dem är inte helt ok där heller ...låter skönt med lite sällskap :) kan man alltid behöva ju närhet av en vuxen ...ta hand om dig vännen stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kuratorn skickade en orosanmälan till soc då jag häromveckan hade starka suicidala känslor.
      Min son är ju inte myndig än så "för hans bästa" gjordes denna anmälan.
      Inte för att jag är en dålig mamma, mer av oro för att jag inte ska finnas kvar.
      Nåväl det gagnar definitivt inte Mini kan jag säga även om det på papperet ska se ut så.

      Kram

      Radera
  2. Håller tummar för att allt ska gå väl med f-kassan!!

    SvaraRadera
  3. Ensam är inte stark, tur du har fina vänner.
    Jag håller tummarna att Fk beslutar att du ska få fortsätta att vara sjukskriven nu när de fått in ett yttrande från dig. Det är nog klokt som du skrev att försöka ta det lugnt medans du väntar på ett beslut, och som du även skriver ja lätt att säga svårare att göra. Men tids nog finner du din väg o har svar på flera av dina frågor in i framtiden.Den som vi inte vet eller känner.Vi lever idag o idag är du svag…men det kan va skönt att bara gå på tomgång,inte behöva varva motorn o sladda fram i full fart som du har varit tvingad att göra de senaste veckorna.Även små små myrsteg kommer framåt. Det är det lilla i livet som är det stora. =)
    stor varm kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller oxå tummarna för att F-kassan inte drar in min sjukpenning.
      Å idag har det gått ganska så bra att inte grubbla.
      Alltid något!

      Kram

      Radera