söndag 4 september 2016

Lite väl mycket nu...





Ja men då är vi framme vid Söndagen, den stora vilodagen.
Som om jag orkar göra annat än det.

Jag låg i sängen större delen av gårdagen.
Mycket spännande och inspirerande dag..not!
Men finns ingen ork och ingen kraft får man vackert lyssna på vad kroppen säger.
Jag önskar att jag kan riktigt slappna av men det är svårt.
Jag önskar att hjärnan ska sluta upp och älta allt som hänt och som kommer att hända.
Jag önskar att den var helt stilla och slutade bombardera mig med jobbiga scenarier.
Och ändå verkar det inte finnas något vettigt alls där, i hjärnan alltså.
Försökte mig på ett korsord men fick inte dit ett endaste ord.
Nåt ord borde man kunna plita ner men jag hade hjärnstillestånd.

Jag ringde Mini på förkvällen för att kolla läget.
Han var hos sin syster Maxi, dom hade gjort köttfärspiroger som strax var klara.
Wow, jag blev imponerad.
Frågade bara lite hastigt om det blev mer utfrågning men han sa att det var lugnt.
Skönt att höra att han inte blev så ansatt.

Jag känner mig väldigt uppgiven nu.
Känner mig besviken.
Människor (främst kuratorn) som LOVAT finnas för mig nu när det är så jobbigt gör det inte.
Jag förstår rent logiskt att man inte kan göra något åt att man blir sjuk eller måste vabba.
Jag fattar det men jisses en så fel tidpunkt för mig.
Jag blir lämnad med alla jobbiga tankar, ingen finns bakom mig.
Och tyvärr brister det i tilliten oxå.
Vet inte om jag framöver kommer att tro att kuratorn kommer sitta med vid en utfrågning på soc eller i kontakten med mitt arbete?
Hon kan ju bli sjuk och vad gör jag då?
Går själv eller skjuter på mötet.
Det är ju inte alls säkert att det kommer att gå att skjuta på.

Jag har mängder av frågor och funderingar men inte ett enda svar.
Har jag inte varit galen tidigare så hjälper detta mig att bli det nu.

Nå Söndag idag då.
Energinivån är lika med gårdagen så det blir en till dag i sängen.
Ännu en fantastisk inspirerande dag is coming up.

Hoppas ni får en härlig dag alla fina utan bekymmer och oro!

Kramen om!    

10 kommentarer:

  1. Nej va trist att läsa att du mår så för att dem inte kan klara ut din situation, det gör mig ledsen jag önskar jag hade funnits där för jag hade aldrig svikit dig ...trist att vänner säger en sak o gör en annan där kan man se vem ÄR en vän. Finner inga ord som kan trösta dig mer än att jag kan lyssna o läsa ...ja skall bli skönt att komma till en ny stad sen möta svägerskan som jag inte gjort mer än 1 gång på 10 år ...stor kram o tankar till dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din omtanke, den räcker långt!

      Kram

      Radera
  2. Tråkigt att du inte mår bra och inte får den hjälp du behöver. Kan bara skicka en stor kram och hoppas det löser sig.

    SvaraRadera
  3. Jag hade en väldigt trött kväll i går, och idag har jag migrän. Jag önskar att vi båda kunde få må och orka bättre!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch för migrän, det har inte jag men de senaste veckorna har jag haft kraftig spänningshuvudvärk och det har varit gräsligt.
      Migrän måste vara tusen gånger värre antar jag.
      Ja det hade varit härligt om vi båda två kunde må bra och orka mer.

      Kram och sussa sött!

      Radera
  4. Ja såna här jobbiga tankar och oro är inget man bara blir fri ifrån bara sådär. Trygghet tror jag är ett stort nyckelord i livet.

    Varför mår man som man mår?

    Hoppas allt ordnar sig.
    Varm kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja varför mår man som man gör?
      Det undrar jag över ofta.

      Kram

      Radera
  5. Detta med tillit fullt ut igen (till din kurator) kan bli svårt för dig kan jag gissa. För hur ska du rimligen kunna känna tillit till någon som svikit dig.? Tillit förtjänas genom hur man agerar, genom att man kontinuerligt visar att man är pålitlig och trovärdig och går att lita på. Jag tror att du behöver fokusera mer på dig själv under en period, att analysera hur du egentligen mår, hur det känns i kroppen och själen, hur det som hänt har påverkat dig och vad du behöver för att läka och kunna gå vidare. Hoppas att du får ett telefonsamtal från din kurator idag. Och det inte är så att hon kanske undviker dig just för att hon anmälde dig) Märkligt också att de gör en orosanmälan på grund av ditt mående men att dem (psyk) inte ringer dig sen (under förra veckan) och åtminstone frågade hur du mår - hur det fungerar för dig ? Att psyk struntar fullkomligt i någon/ någonting som de vet är nödvändigt att följa upp för patientens bästa är inte alls okey... Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det kommer att ta sin stund det där med tilliten om det någonsin ens kan bli som förr.
      Å visst är det märkligt att Psyket skickar in en orosanmälan till soc men ingen uppföljning görs.
      Märkligt är ett bra ord för det.

      Kram och tack för din långa kommentar, den värmde.

      Radera