torsdag 6 oktober 2016

Avgångsvederlag...






Kvinnan från kommunen ringde mig i går eftermiddag.
Bra sa jag , försökte ringa dig igår men fick inte tag på dig.
Berättade att kuratorn var sjuk och att jag gärna vill träffa henne innan mitt nästa möte med kommunen.
Jag får skjuta upp det mötet till den 17/10.
Det var ju bra.

Hon ringde för att berätta om avgångsvederlaget hon jobbat fram åt mig.
Jag får tre månader f.o.m 1 November. 
Jag kan välja på att få det i en klumpsumma eller som en löneutbetalning under tre månader.
Har jag eventuell semester sparat så kommer den månaden efter sista utbetalningen.

Nu har jag ännu mer att fundera över.
Det är snabba puckar nu.
Jag vet inte riktigt hur det blir med AF.
Om jag godtar avgångsvederlaget så räknas det som arbetad tid i ex A-kassans ögon så det är inte säkert hur AF kommer att göra under dessa tre månader.

Beslut, beslut, beslut...
Å min hjärna fortsätter att vara samarbetsovillig.
Har jag inte redan innan detta en utbränd hjärna så skulle jag få en i nuläget.

Jag känner mig ganska så lost och olotsad.
Det känns som om jag inte har någon bakom mig, inget stöd jag borde ha.
Det finns inte många att prata med om detta för de flesta är så färgade av sina egna åsikter att man ska arbeta.
Man ska arbeta oavsett man klarar det eller inte.

Nåväl det är som det är.

I går kväll pratade jag med Mini.
Det var ett trevligt samtal.
Han visste inte säkert om han kommer på Fredag för han och några kompisar funderar på att hitta på nåt skoj då, filmkväll eller nåt.
Då är det enklare om han sover kvar hos sin far.
Jag bor ju en bit från byn och bussarna slutar gå redan runt 21 snåret.
Han skulle höra av sig när han vet.

Så chattade jag lite med Midi.
Hon hade fått reda på vart hon ska göra sin validerade praktik.
I en hemtjänstgrupp som jag en gång jobbat i.
Tyvärr kände jag inte till namnet på den som ska vara handledare.
Hon satt och väntade på pojkvännen som skulle titta in efter sitt arbete.
Mysigt med romans.

Nu blir det mer kaffe i detta hushållet.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


5 kommentarer:

  1. Jag är långt i från en normalfungerande människa. Och har inte valt att min liv skulle bli som det blev. Jag upplever som du att folk/sjukvård och dylikt är så inne i sitt tänkande att oavsett hur man mår eller hur sjuk man är, eller oavsett funktionshinder ska det vara självklart att man ska klara av allt och lite mer därtill som en fullt frisk fungerande person skulle kunna göra.
    Kram♥

    SvaraRadera
  2. Aj då. Vilka svåra beslut att behöva ta. Hoppas att du finner en lösning som passar bra för dig!

    Kram
    Christina Karlsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är svåra beslut.
      Hade behövt en hjärna som fungerar, på något sätt känns det som om det hade varit enklare.

      Kram

      Radera
  3. God morgon ..du jobbar oxå i kommunen va? det var ju inget bra vederlag dem gav dig, men vad händer om du säger nej?? men du får väl sjukersättning ändå? så mkt att hålla reda på usch ,,,kram å fin fredag

    SvaraRadera