tisdag 4 oktober 2016

Var inte rädd för mörkret...





Det är ganska så tidig morgon.
Jag sitter som vanligt vid mitt köksbord.
Perkolatorn har strax gått klart så jag kan njuta av morgonens första ljuvliga mugg kaffe.
Det är mörkt ute sånär som en ensam gatlykta som står tänd alldeles utanför mitt köksfönster.
När jag tittar på mörkret som nu är så visst är det höst.

Jag som bor där jag bor har ju under sommaren ljust dygnet runt.
Man glömmer lite bort mörkret som inte är.
Å när det då blir höst känns det så himla mörkt.

Nu är inte jag rädd för mörkret och har aldrig varit det.
Varken för oknytt eller onda människor.
Förr om åren föredrog jag att ta mina promenader sent på kvällarna.
Även de år jag var en sån där friskusmänniska och sprang gjorde jag det runt 22 på kvällen.
Då var det inte modernt med pannlampor, man fick förlita sig på att lamporna var tända i elljusspåret.
Och vissa bitar var mörka att springa på men det störde mig inte ett dugg.

Jag har ändå varit med om stalkers och blottare i mina dar( inte så trevliga händelser), särskilt i min ungdom men inget som hände skrämde mig till att hålla mig inomhus under kvällstid.
Jag kanske är/var för kaxig när det kommer att inget ont ska/skulle hända mig.
Det enda mörker jag är rädd för är det mörkret som finns inom mig, det kan skrämma skiten ut mig emellanåt.

Nuförtiden är jag inte ute sena kvällar/nätter.
Det har inte med rädsla att göra, utan mer av trötthet och orkeslöshet.
Jag föredrar att sitta i hemmets varma vrå och tända ljus.

Är ni rädd för mörker?

Jag försöker tänka ut vad jag gjorde igår men se där är det stopp.
Kan inte alls komma på vad jag gjorde.
Vad såg jag på tv;n när jag lagt mig för kvällen?
Har ingen aning.
Det är sånt här som skrämmer mig.
Minnet,  inte mörkret.
Och mitt minne är verkligen inte det bästa.
Det jag tycker att jag borde komma ihåg är putsväck.
Sen kan jag minnas alla telefonnummer jag haft sen jag var liten eller bankkontonummer, tom min x-makes.
Sånt som är helt onödigt att minnas.

Har jag ett möte att passa så skriver jag ner datum och tid och vars direkt när jag kommer hem.
Jag skriver i min årsagenda, på almanackan jag har på väggen vid diskbänken och så brukar jag skriva på en lapp som jag lägger på agendan.
Agendan har sin plats bredvid min laptop så den ser jag alltid.
Har jag möte på psyket så brukar jag få en påminnelse via sms dagen innan, det är mycket bra tycker jag.
Men igår så fick jag inget så jag har liksom mer än trippelkollat att jag ska dit idag.
Ingenting är enkelt när man har en samarbetsovillig hjärna som bara vill minnas diverse helt ointressanta saker, inte det som är viktigt.

Ingenting har varit enkelt denna höst, inte för mig i alla fall.
Så mycket att besluta mig för men så lite tid att göra det på.
Nåväl det är det goa' glada livet som gör sig påmint.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!






2 kommentarer:

  1. Ja, huga så mörkt det var i morse....jag är inte heller rädd för mörkret! Idag blir det mammografi kl 12.20, sen hämta ungdomarna kl 13.40. Och så vila!
    Ha en fin tisdag'
    Kram <3

    SvaraRadera
  2. Jag avskyr mörkret. Mycket på grund av hur min livssituation har sett ut.
    Önskar dig en bra dag!
    Kram ♥

    SvaraRadera