onsdag 30 november 2016

För 22 år sedan...






...föddes mitt andra barn och min andra dotter.
Det är så svårt att inse hur snabbt tiden gått.
Hon är vuxen nu med eget boende och har pojkvän.
Hon jobbar, pluggar och reder sig själv.
Hon är kärleksfull, empatisk och god.
Det finns inget ont i denna jänta.

Jag hade haft mycket förvärkar och tänkt varenda gång att nu kanske det börjat.
Som omföderska skulle man kanske veta det men min första förlossning började med  att vattnet gick så det blev ju på ett helt annat vis.

Datumet var satt till den 30 November.
På kvällen ringde en massa folk och frågade om det hänt något men icke, dagen och kvällen hade varit helt lugn.

Klockan 04.30 väcktes jag av en så kraftig och smärtfylld sammandragning att jag direkt tänkte att nu är det dax.
Detta var en helt annan kaliber av värk.
Och mycket riktigt så startade min förlossning där i min sängkammare, tidig morgon den 1 December 1994.
Sa jag att det gjorde ont, jisses så kraftfulla värkarna var.
Efter 05 tiden nån gång så väckte jag min man och viskade att det hade börjat.
Han sprang ur sängen som en skottspole och började virra runt men jag lugnade honom med att vi borde göra oss lite frukost.
Vi satt, han åt, jag smulade mest med mackan för värkarna var så intensiva.

Runt 06 snåret ringde vi finaste Pappelino så att han skulle hämta Maxi.
Jag skulle bums ställa mig i duschen och tvaga min kropp så jag var ren när vi kom upp till förlossningen.
Det var oerhört smärtsamt och jag fattar liksom inte vitsen av det.
Men ren skulle jag tydligen känna mig.

Maken körde fram bilen och så satte jag mig klumpigt i baksätet.
Han körde inte mer än 20 då jag väser att är han tvungen att köra som att han stulit bilen.
I min värld och i en kraftfull värk kändes det som så.

Väl på förlossningen blev vi inskriven.
CTG kurva skulle tas och så blev jag undersökt.
Jag ville ha en epidural men det visade sig att jag var för långt gången så det blev ingen.
Jag var helt öppen.
Så frågade barnmorskan varför jag inte kommit in tidigare.
Va, sa jag, det har ju nyss börjat.

Jag hann vara inne på förlossningen i precis två timmar när jag fick min ljuvliga dotter i min famn, klockan visade 09.09.
Hon var så näpen och söt, herrejistasteligen.
Alldeles perfekt.
Min andra dotter.
Vi var nu fyra i familjen.
Hjärtat svällde inom mig och det kändes som att jag skulle sprängas av lycka.
Jag kände mig överjordisk på något vis.

Förlossningen gick bra och snabbt by the book.
Och här låg hon nu, min fantastiska näpna lilla nya dotter.
Å om livet alltid kunnat kännas som det gjorde då, i det ögonblicket.

Å hon har fortsatt att glädja mig genom åren.
Hon är väldigt speciell.
Hon är ett mellanbarn.
Och mycket underfundig.
Hon är den av mina barn som alltid sagt sanningen även om hon förväntat sig repressalier som givetvis utgick då hon var så modig och sa som det var.
Hon har aldrig ljugit för mig för det klarar hon inte av.
Hon har nästan jämt varit som en öppen bok och hon har alltid kunnat tala med mig, berätta saker även när det känts för tungt för henne.
Hon är en vacker själ, en vacker människa.
Hon är mitt andra barn och min andra dotter.





Idag ska vi fira henne.
Jag blir upphämtad av min finaste Pappelino.
Jag har köpt två Eva Solo glas som hon samlar på.
Å hon ska bjuda på smörgåstårta i sin nya, fina lägenhet.
Å jag ska krama om henne jättelänge.

Sa jag att jag ska krama om henne jättelänge...och hårt!

Grattis min vackra, högt älskade, ljuva solstråle Midi,  på din 22 årsdag!

Mamma!


12 kommentarer:

  1. Va roligt att läsa, minnen är starka va gäller våra barn o vips är dom stora :) grattis till henne hoppas ni får en toppen dag på alla vis stor kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja dessa minnen raderas aldrig bort!

      Kram

      Radera
  2. Vilken underbar beskrivning av din mellandotters födelse! Blev helt tagen. Visst är barnen det finaste som hänt oss. Våra förlossningar är också intressanta, så unika varenda en. Vilken fin dotter du har där, något att glädjas åt. Vacker är hon också! Nu höll jag på att säga något som en gammal vän sa till mig och min förre man när vännen fick se vår nyfödde son: "att det kan bli ett så vackert barn med så fula föräldrar!"....haha...det var hjärtligt sagt och jag kan ju inte säga det om er...för du är ju också vacker. Ha nu en underbar födelsedag med dottern! Varm kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja barnen är verkligen det bästa som hänt.
      Å det är så mysigt nu när dom börjar vara så stora.

      Ja, hon är vacker men även vacker på insidan.

      Kram

      Radera
  3. Grattis i efterskott till din jänta och till dig som mamma också!
    Du uttrycker dig så fint om henne, hoppas hon fått läsa allt det där själv <3
    Håller med Margita här, hon är vacker också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En vacker dag får hon nog läsa det jag skrivit, fram till det är läge för det får hon höra det av mig.

      Kram

      Radera
  4. Så vacker din dotter är, och så fint och hjärtligt du skriver om henne. Grattis till henne. Hoppas dagen varit bra.

    Kramen från mig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon är vacker både till utseende och själ.
      Hon har haft en fantastisk dag idag.
      Jag gissar på att hon firar fortfarande.

      Kram

      Radera
  5. Då vill jag också gratta din söta dotter:-)) Varma kramar till er

    SvaraRadera
  6. Sv: Jo dem flesta läkarna är ju det.. Man har rena turen om man hittar någon som inte är förvirrad och glömsk..

    Så fin dotter du har :) Grattis till henne :)

    kram

    SvaraRadera