tisdag 17 januari 2017

Nu känns det otroligt tungt...





I går åkte jag och min lillebror ner till mammas stad.
Första anhalten var polisstationen där vi fick höra rapporten om händelsen samt hämta nyckeln till mammas hus.
Sen Fonus för att få hjälp på bårhuset så att vi kunde se mamma.

Väl på bårhuset så blev det en sån egendomlig upplevelse.
När jag tittade på henne så kände jag inte alls igen henne.
Hon såg så otroligt gammal ut.
Å var mer lik min mormor än sig själv.
Tänk så mycket som hänt utseendemässigt på 15 år eller så.

Jag bröt givetvis ihop.
Tårarna bara rann utmed mina kinder.
Försökte samla mig när vi gick ut därifrån.

Så bar det av till hennes hus och där fanns massor att göra.
Vi jobbade på x antal timmar innan vi åkte hemåt igen.
Det var en sån besynnerlig känsla att gå in i hennes hus jag aldrig tidigare varit i och börja sortera i mammas saker.
Vi letade givetvis efter papper, räkningar, viktiga dokument osv.
Vi hittade inget testamente, inte igår i alla fall.

Vi plockade ihop alla fotoalbum som vi tog med oss samt alla hennes dagböcker.
Nån dag, någon gång ska jag börja titta genom hennes dagböcker.
Kanske få en större hum om henne som människa.
Men inte nu, det är för tidigt.

Jag kom hem på sena kvällen och jisses så slut och trött jag var då.
Det är jag fortfarande.
Allt känns otroligt tungt!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

8 kommentarer:

  1. Sköt om dej fina du❤❤ Kram💗

    SvaraRadera
  2. Beklagar åter igen att detta hänt. Hoppas att detta går bra för dej o din bror. Tänker på dej. Kramar till dej

    SvaraRadera
  3. Men oj oj oj vännen! Jag läste bara nu! Beklagar din förlust och beklagar den egentliga förlust som du redan för så många år sedan fått uppleva. Jag kan förstå att det känns tungt.. Skickar en massa kramar.

    SvaraRadera
  4. Beklagar är det första jag säger saknade dig på min blogg var inte inne i går men då jag kom in till dig blev jag halt paff! men fy så hemskt att få ett besked som du fick & nu allt praktiskt o att du inte sett henne på många år ...måste vara enormt tungt. Hoppas ni lyckas med det på bästa sätt. Ta hand om dig varm & stor kram <3 <3 <3

    SvaraRadera
  5. Oh fina du :( Förstår att det är kämpigt! Sänder dig massor av kramar!! <3

    SvaraRadera
  6. Kära du! Förstår att det är chockartat och samtidigt sorgligt - sorgligt på flera vis ... sorg över det som varit, det som aldrig blev och att det nu är definitivt slut. Ingen återvändo, ingen förklaring ... Min förvissning är att allt har en mening fast vi inte alltid tror det, en tröst i den tanken när saker och händelser blir alltför stora och svåra. Ta hand om dig!/Mormor

    SvaraRadera
  7. Har läst dina två senaste inlägg och förstår att du har det tungt nu. Inte konstigt du fick panik när poliserna kom...barnen är nog det första man tänker på.
    För dig är det kanske extra tungt nu eftersom du inte haft kontakt med din mamma. Verkligen sorgligt. Sen är det ju allt det praktiska man ska klara av.
    Tänker på dig och skickar en varm kram.

    SvaraRadera