fredag 10 februari 2017

Kändes inte så bra...





...när jag gick ut från läkarmötet.
Tyvärr kunde inte kuratorn sitta med då hon hamnat i ett akut möte.
Så jag fick sitta själv med en läkare som inte heller egentligen visste vad jag gjorde där.
Just nu så är jag ju inte sjukskriven.
Så har jag ju fasat ut alla "Psyk-tabletter" förutom de jag tar till natten.
Sa att jag just nu inte klarade av/ville börja och äta nya SSRI då jag alltid mår så himla dåligt när jag börjar med tabletter.
Klarar inte av att öka på mitt dåliga mående ytterligare.
Och så om man ser krasst på det så har ingen av alla dessa tabletter jag varit tvungen att äta hjälpt mig det minsta.
Så varför liksom?

Nå det var ju inte bra förstås.
Då kunde dom inte hjälpa mig alls så jag skulle inte bli kallad till ytterligare läkarmöte utan blir tvungen att själv boka tid om det känns nödvändigt.
Sen började hon ifrågasätta mina kvällstabletter, särskilt Imovanen.
Det finns en risk för tillvänjning med dom (vilket jag redan vet) så nu måste jag minst en gång per vecka låta bli att ta den.
Jag skulle ta en annan tablett.
En tablett jag redan provat och som jag vet inte fungerar.
Ja men då får du låta bli att sova den natten då fick jag till svar.

Stesoliden var hon inte lycklig för att skriva ut heller.
Hon tyckte att jag skulle ta den där kvällstabletten som jag vet inte fungerar, den var bra mot ångest oxå.
Suck!
Men såg sen att hon ändå skrev ut stesolid.

Jag fick göra en skattningskarta över mitt mående.
Såg att jag fick höga poäng men hon kommenterade det inte.
Förmodligen för att jag inte ville äta SSRI.

Kuratorn hade ringt när jag satt hos läkaren men det hörde inte jag, jag hade den ju på ljudlös.
Hon hade talat in ett meddelande att hon hoppades att läkaren hade förklarat varför hon inte kunde sitta med i mötet och hade skrivit in det i journalen så läkaren kunde se.
När läkaren hämtade mig så frågade jag om inte kuratorn oxå skulle sitta med.
Läkaren såg ut att INTE veta det alls, gick iväg till sköterskan, kom tillbaka och sa att hon satt fast i ett akut möte.
Så hon kan alltså inte ha läst i journalen...

Kuratorn sa även på meddelandet att hon skulle ringa mig senare under dagen men det gjorde hon inte.

Nåväl, jag gick ner till utredningen, klädde av mig, loggade in mig och gick in i syrummet.
Då började jag gråta.
Min mentor kom bakom mig och höll om mig hårt.
Viskade att jag måste försöka samla hop mig.
Så det gjorde jag.

Hade mötet med arbetsterapeuten.
Samma sak gäller fortfarande.
Orkar jag inte gå dit stannar jag hemma.
Klarar jag inte av att vara kvar när jag väl är där går jag hem.

Efteråt gick jag på Lidl och helghandlade lite.
Tog bussen hem och väl hemma försvann jag.
Har ingen riktig aning om vad jag gjorde resten av dagen.
Minnet är diffust.
Jag mådde inget vidare.
Då blir det lätt så.

Idag provar jag att gå på utredningen men det känns som att jag inte blir där så länge.
Har en kraftfull ångest som håller mig hårt i sitt grepp.
Men jag får i alla fall försöka...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

8 kommentarer:

  1. Hoppas att det går bra idag😃Kramen om ❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja jag vände bara om och åkte hem igen.

      Kram

      Radera
  2. Åh nej va hemskt för dig, alla dessa jäkla omvägar kan dem inte se alla som är sjuka??? känner så med dig det vet du ..är oxå helt slut efter 2 tim jobb idag men nu skall jag hem till dotter o barnbarn så roligt ta hand om dig stor kram finaste du <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att umgås med dotter och barnbarn.
      Ha det nu så mysigt!

      Kram

      Radera
  3. Vet de överhuvudtaget vad de sysslar med på sjukvården? Jo, det vet de kanske men det verkar inte som om samarbetet är på högsta nivå. Sen tycker jag inte om att du får känslan av att läkaren tvingar dig på SSRI-preparat. De hjälper ju inte alla, vet hon inte om det?
    Usch, vad jobbigt för dig.
    Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej inom sjukvården så tvivlar jag på att dom vet vad dom gör...
      Jag gillar inte heller att känna mig tvungen att äta SSRI, som faktiskt inte heller hjälper, bara ger mig djävulska biverkningar.

      Kram

      Radera
  4. Att man ska måsta ha det som du har det...helt sjukt är det. Alla har rätt att få må bra. Ta hand om dej fina du. Kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentaren fina du!

      Kram

      Radera