tisdag 28 mars 2017

Hur tänkte jag egentligen där...





Jag måste ju varit virrig i skallen som attans igår.
Det var ju en arbetspsykolog jag skulle träffa på AF under mötet med handläggaren, ingen vanlig psykdoktor.
Arbetspsykologen ägnar sig ju åt problem som lutar åt det arbetsrelaterade hållet och inte mina typ av problem.
Jo han skulle kanske möjligen kunna göra kognitiva tester på mig men tja..

Egentligen blev det ingen större framgång med mötet.
Vi hade ju inte arbetsterapeutens underlag efter mina 5 veckor på I.H.
Jag fick berätta lite om hur jag upplevde dem samt tiden fram till nu (minns dock inte så mycket, den tiden är ganska dimmig i huvudet).
Jag bröt ihop en stund.
Handläggaren hade fullt sjå med att leta reda på näsdukar åt mig, till slut kom hon med toalettpapper.
Brukar vanligen inte sitta och böla inför vilt främmande människor men det bara kom.
Dom kom väl lite lätt fram till att egentligen kan inte AF göra något särskilt för mig.
När dom placerade mig på I.H så var det den så att säga mildaste platsen här i byn.
De andra ställena för ex arbetsträning är större arbetsplatser med mer människor och högre krav på prestation.

Vi bestämde oss för att avvakta tills arbetsterapeuten är tillbaka efter sin sjukskrivning och vänta på att hon gjort klart underlaget.
Sen ska vi ses igen.
Arbetspsykologen skall även sitta med då.
Så nu är det bara att vänta igen.

Väl hemma igen så kände jag mig helt utpumpad rent psykiskt.
Det tog på krafterna att inte komma fram till något men så har jag av erfarenhet märkt att det lätt blir när man framtvingar ett möte innan det är tid att ha ett.

Jag och Mini åt middag, jag diskade.
Vi drack kaffe och åt en toscabulle och sen tog jag det bara lugnt vid laptopen.
Slöade, försökte varva ner.
Kände dock en mycket kraftig oro i kroppen som blommade ut ordentligt när jag skulle lägga mig.
Jag "höll" mig vaken till 02 snåret sen försvann jag in i dimman för att vakna upp klockan 05.00.
Jag lever fortfarande.

Nu tänker jag ta itu med min säng och renbädda den.
Har tänkt göra det de senaste dagarna men det har inte blivit av.
Nu är det dags.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!









8 kommentarer:

  1. Hoppas tisdagen blir bra😃Kram❤

    SvaraRadera
  2. God morgon:) oj va tråkigt att det blev sådär men man kan inte styra över känslor alltid och du har ju haft en hel del sista tiden med allt. Tack ja jag mår bra men ont dock inte mer än att jag sovit gott :) tack för den :) jag längtade såå efter kaffe i går då jag inte blev op från 13.15 men den kommen jag fick sen wow så gott he he önskar dig en skön dag här ligger dimman tätt :) kram kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du, känslorna har en förmåga att leva sitt eget liv.

      Kram

      Radera
  3. Ibland är det bara skönt efteråt att tömma systemet av tårar liksom. Kramen

    SvaraRadera
  4. Det tar mycket på ens krafter att behöva utsättas för den typen av utredningar. Hoppas att det hela leder till något som blir bra för dig så att du kan få känna trygghet och ro i vardagen.
    Önskar dig en fin dag med solsken och glädje!

    Kram Christina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det tar verkligen på krafterna och jag hoppas själv att det leder till något bra.

      Kram

      Radera