tisdag 4 april 2017

För fyra år sedan på dagen...





...fick jag hem Midi efter en praktik på Teneriffa när hon gick sitt tredje år i gymnasiet.
Då fick jag denna fina ljuslykta av henne.
Kan inte fatta att det är så länge sedan nu.
Känns som ett helt liv passerat sen dess.

Dom 3 månaderna hon var där hade vi inte så mycket kontakt.
Det gick via FB och bloggen hon skrev.
Kan ändå inte minnas att jag var särskilt orolig.
Mitt i praktiken åkte hennes mentor från skolan ner och kollade att alla hade det bra där dom var placerade och att det inte var problem någonstans.
Mycket gott initiativ från skolan.

Hon var så otroligt brun när hon kom hem.
Dom hade haft strålande väder och praktiken var lärorik.
När hon tagit studenten fick hon erbjudande att åka ner och jobba i 6 månader men efter en hel del fundering så sa hon nej.
Hon ville vara på Svensk mark med pojkvännen hon hade på den tiden.

Det är hon fortfarande, på Svensk mark men med en annan pojkvän.

Gårdagen var en lugn historia.
Hade inte ork för så mycket.
Vädret ute var tungt och tråkigt, inte minsta solstrimma under hela dagen.
Idag är det oxå murrigt.

Jag fortsatte läsa mammas dagböcker.
Känns som jag nästan är klar nu.
Har nog bara ett år kvar.
Sen har jag läst alla.

Vid passande tillfälle ska Beda och jag gå bort till närmsta grillplatsen, tända upp en eld och bränna dagböckerna.
Jag vill INTE ha dom kvar.
Jag vill INTE att mina barn ska få en chans att läsa dom.
Dom är alldeles för destruktiva.
Gör ingen något gott.

Inte mig heller men jag har känt ett inre tvång att läsa dem för jag har velat få en bild och en uppfattning av mamma.
Tror ändå inte bilden är klarare idag efter att ha läst nästan alla.
Är nästan mer förvirrad nu än innan jag började läsa.
Hon var en komplex människa som är svår att förstå sig på.
Men visst har jag fått en bild av henne även om jag inte förstår den.

Och det räcker att jag har en bild av henne, fler än så behöver inte ha det.
Så bränna upp dom ska jag göra!

Jag gick och la mig ganska så tidigt.
Det var ett program jag ville se.
Och så anfölls jag av alla dessa jäkliga demoner som härjar mitt inre.
Var skräckslagen, livrädd, svårt med andningen, hjärtat gick i 190 knyck, trodde det skulle hoppa ur kroppen. kändes som bröstkorgen skulle sprängas i miljoner bitar.
Men jag överlevde den här natten oxå.

Och nu är en ny dag.
Och jag med den.

Jag ska väl fortsätta försöka få tag på kommunen samt polisen.
Har inte fått obduktionsrapporten ännu fast han hävdade att han lagt den på brevlådan, det är två veckor sedan nu.
Och kommunen ska man bara inte tala om.
Nu har det gått 4 månader och jag har fortfarande inte fått korrekt arbetsgivarintyg.
Det som fattades har ännu inte kommit.
Ska det verkligen vara såhär?

Blir så trött på människor som så tydligt inte klarar av att göra sitt jobb.
Och sen sitter dom i ideliga sammanträden eller så svarar dom inte i telefonen.
Dubbelsuck!

Nu ska jag dricka mer kaffe och så får dagen bli som den blir.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



6 kommentarer:

  1. Godmorgon! Ja, det är jobbigt med kommunen o annat.Har varit med om liknande..
    Försök nu att ha en bra dag
    Kram, kram

    SvaraRadera
  2. Vilken fin ljuslykta du fick av din dotter! Visst värmer det hjärtat när barnen tänker på en.
    Ja herregud, det måste vara nåt systemfel nånstans med både arbetsförmedling försäkringskassa och möjligtvis hela systemet....om det nu finns ett system för det är ju det som verkar glappa. Det är fruktansvärt frustrerande!
    Men...don´t worry...be happy...haha...systemet verkar ju inte bry sig i alla fall.
    Stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stort systemfel ja, men nu är kommunen löst i alla fall.

      Kram

      Radera
  3. Vilken superfin ljuslykta du fick av din ena dotter :) En sån skulle jag också gärna ha:)) Stackars dej som måste må sådär dåligt. Jag lider verkligen med dej. Jag önskar dej verkligen lugna dagar och lugna nätter...verkligen vännen. Hoppas det slår in:) Kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja den är jättefin, köpt på Teneriffa.
      Tack, jag skulle må gott av lite lugn och ro.

      Kram

      Radera