tisdag 23 maj 2017

Inte riktigt där ännu...





Ännu har det inte exploderat i ny skir grönska men så sakteliga så går vi ditåt.
Det har börjat hända lite på björkarna utanför mitt köksfönster.
På vissa platser händer det mer, såg i helgen att Maxi har det grönare än vad det är ute hos mig.
Så det är nog vår trots att jag länge tvivlat på att den någonsin skulle dyka upp i år.

I går hade vi hyggligt väder.
Jag hade fönstret i köket öppet hela dagen.
Det var ingen brännande sol men ändå varmt i luften.

Jag satt och pratade med Älskade E när Beda ringde och frågade om hon kunde titta in till mig på sin lunch.
Jag avslutade samtalet med Älskade E, satte ihop en kanna kaffe och så kom Beda.
Det var ett tag sen hon tittade in sist.
Vi tog kaffet och satte oss på altanen.
Där var det skönt.
Pratade om både det ena och det andra.
Jag tror att Beda behöver semester men hon har 5 veckor kvar att jobba innan det är dax.
Lite vila och göra exakt vad hon vill är vad jag skulle ordinera henne på studs men se jag är ju ingen doktor så mitt ord faller platt.
Det var i alla fall mysigt att ha henne här.

Försökte lägga mig i sängen och vila när hon åkt men kunde inte slappna av.
Har en besynnerlig oro i kroppen.
Oron att inte veta hur allt ska bli.
Eller hur krångligt eller enkelt det kan bli.
Oron att en sjukskrivning inte går genom.
Tja massa oro helt enkelt.
Tydligen är jag duktig på att tänka ut allehanda krångliga scenarier.
Men jag försöker hålla mig i nackskinnet och inte gå för långt i tankarna även om det är svårt.
Känner mig en aning som Ior, Nalle Puhs polare, den lilla pessimistiska åsnan.
För i min tankevärld är jag på väg in i ett världskrig av krångligheter.
Nå jag får väl vänta och se vad som händer framöver.

Var precis ut på f-kassans sidor.
Funderade lite över hur aktivitetsstödet fungerar när det är röda dagar mitt i veckan men de betalar ut för de dagarna oxå så jag fick för 22 dagar.
Inte supermycket pengar men jag klarar att betala min räkningar i alla fall och det är ju viktigast.
Nu känner jag lättnad minsann!

Nej nu ska jag koka mer kaffe.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



6 kommentarer:

  1. Godmorgon☀ Ja det var härligt väder igår. Börjar bli grönt här med💚🍃Ha en fin tisdag
    Kram💕

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min Tisdag var lugn och skön!

      Kram

      Radera
  2. Visst är det grönt och vackert, i alla fall i söder. När vi åkte hemifrån hade vi inte ett löv ;-) Men jag vet att det kommer nu när värmen kommer. Visst är det besynnerligt med detta om oro i kroppen. Den känslan är inte så skön. Hoppas det börjar ge med sig för dej vännen. Kramar i massor

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu har löven börjat slå ut på björkarna jag ser utanför mitt köksfönster.
      Det går snabbt när det äntligen börjat vara lite varmare.
      Nej oroskänslor är inte bekväma, önskar att jag slapp dem.

      Kram och fortsätt ha det bra på er resa.

      Radera
  3. Oftast när jag vaknar mitt i natten och försöker somna om (eller inte kan somna nä jag gått och lagt mig) kryper små bekymmer in i hjärnan och blir döstora... Det går inte att släppa och hur jag än försöker tänka på annat går det inte....

    Jag tycker det är jobbigt för de där små bekymren som blir "stora problem" följer med dagen efter och sitter som en oro i magen..... Undrar varför människan fungerar så?
    Aldrig har jag i alla fall lyckats lösa några problem genom att älta....
    Jäkla hjärna till att vara konstig ;)
    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dom där bekymren och oron har en förmåga att smyga sig på som en tjuv om natten.
      Och som du säger så känner man av den dagtid oxå.
      Jag undrar oxå varför man fungerar så, hade varit enklare om hjärnan bara stängde av eller aldrig hade dessa bekymmerstankar.
      Och jag håller med, hjärnan är konstig.

      Kram

      Radera