tisdag 4 juli 2017

Å regnet det vräkte ner och besvärlig panikångestattack, självklart mitt i natten..





Jodå visst blev det regn igår.
Men det dröjde.
Jag hann cykla till affären fram och åter.
När jag klev in och öppnade fönstret så vräkte regnet ner.
En himla tur hade jag minsann.
Hade kunnat bli den dränkta råttan men klarade mig precis.

Jag satt i köket och lyssnade på regnet.
Det är på något vis fridfullt och jag behöver allt sånt som jag kan få.
Fridfullhet alltså.
Hela jag är en orolig och ångestfull massa som har svårt att sitta still.
Oron och ångesten tär något fruktansvärt.
När man vill krypa ur sitt skinn men inte kan.
Stesolid hjälper föga.
Tack F-kassan för att ni får mig att må än mer psykiskt dåligt, tackar allra ödmjukast.
Ni är alltför vänlig mot en redan innan ångestfylld människa.

Detta är tortyr för psyket att vänta på ett besked som aldrig verkar komma.
Jag tror inte jag orkar ringa handläggaren igen.
Orkar inte höra hennes röst för den ger mig ingen tröst.
Avskyr denna väntan, den är olidlig.

Nå tillbaka till gårdagen.
Det hände inte så mycket (förutom oron och ångesten).
Fick ett tips om en bra serie av en bloggvän.
Tittade på första avsnittet men lyckades inte riktigt komma in i den.
Hjärnan jobbar från flera håll samtidigt så ofta är det svårt att hänga med.
Undrar om jag ska se avsnittet igen kanske?

Jag klädde av mig och la mig tidigt.
Låg och tittade på Kunskapskanalen.
Var ett och annat bra där.
Började ha svårt att andas.
Fick en ordentlig panikångestattack som varade stor del av natten.
Det var en riktig "hjärtinfarkts-kännings-attack".
Så det blev inte mycket sömn.
Funderade på att ringa 112 men jag kom aldrig så långt.
Jag menar, vad skulle dom kunnat göra?

I morse gick det trögt att kliva ur sängen.
Gjorde massor av försök.
Lyckades till slut.
Så nu sitter jag här i mitt kök.

Och undrar vad som är meningen med allt det här?

Ska livet vara så här plågsamt alltjämt?

När får jag verklig lugn och ro så jag kan bli mer harmonisk?

Idag lär inte mycket hända för mig.
Det brukar ta flera dagar att komma tillbaka efter såna här panikångestattacker.
Mini sover förmodligen borta en natt till och det är lika bra det så han slipper se mig så mör.

Nej nu ska jag dricka en kopp kaffe och se om den kan kicka igång dagen!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!









6 kommentarer:

  1. En del människor får lida mer än andra och det är verkligen orättvist. Kan verkligen tänka mej vilken panik du haft. Har provat det där lite lagom bara.... när astman strular med mej. Då får man panik också. Hoppas FK hör av sig till dej så du får lite ro i kroppen . Kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina ord, jag hoppas oxå för jag behöver ro i kroppen nu.

      Kram

      Radera
  2. Sötaste rara..Hade jag kunnat skulle jag krama om dig riktigt hårt och säga att allt kommer att ordna sig till det bästa. Men håller med dig fullständigt om att F- kassan står för lika med krångel, tjafs, oro och stor ångest. Du är inne i en gradvis nedbrytningsprocess. En process som har pågått länge (Ta bara 2016 som var ett jobbigt år för dig) och det tog kan jag tro enormt på krafterna liksom den oro som du bär på just nu. Det blir för övermäktigt för dig att hantera när du fått kämpa för din rätt då det har pågått länge och nästan utan uppehåll och tid för att pusta ut ordentligt. Så jag kan förstå att du är helt slut i kropp och själ. Helt utpumpad. Jag hoppas att du får ett beslut snart från FK och att de ger dig ett positivt beslut. Hoppet är det sista som överger en människa .
    Cyberkram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för fina ord till tröst.
      Ja,jag är helt utpumpad, får nästan för mig att F-kassan vill ha det så, för att man inte ska orkar kämpa mer.
      Jag försöker hålla hoppet uppe men det är svårt.

      Radera
  3. Hoppas att dagen gick bra. Här har det regnat o åskat hela dagen
    Ha en fin kväll
    Kram, kram❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dagen har gått men ännu inget besked.
      Jag skulle gärna haft ditt väder.

      Kram

      Radera