fredag 7 juli 2017

Ånyo en Fredag, dax för ensamvecka...





Ja då är det den där Fredagen som alltid är mindre rolig.
Mini växlar boende.
För mig är det dax för ensamvecka igen.

Det går ju givetvis det med.
Borde vant mig.
Det är snart 9 år sedan jag separerade och la in om skilsmässa.
Tänk vad tiden går.
Idag har jag svårt att riktigt förstå att jag levde i det äktenskapet så länge, 18.5 år är lång tid.
Och lika svårt är det att inse att det är 9 år sedan nu vi gick isär.
Vad tiden går.

För 9 år sedan var jag på väg till Älskade E i mitt underbara Eden.
För att komma hemifrån och slippa vara här när han flyttade.
Efter vi bestämt oss för skilsmässa var han bitvis ganska omöjlig att ha att göra med.
Så det var skönt att resa hemifrån.
När jag kom tillbaka i Augusti så var lägenheten min egen.
Det var en besynnerlig känsla och det tog ett bra tag innan jag riktigt fattade att han aldrig mer skulle komma hem efter jobbet osv.

I Maj för 10 år sedan började jag blogga.
Den första bloggen jag la upp fick jag lägga ner direkt för min make hittade åt den och var inte glad.
Det gick nån vecka och så bestämde jag mig att jag visst skulle blogga.
Gjorde en annan blogg med ett annat namn.
Det var på Amelias bloggportal.
Jag hette Agnes då och bloggade i smyg så maken inte skulle få reda på det.
Jag raderade all historik när jag suttit vid datorn, det var ett himla tissel och tassel.
Bloggen blev en värld jag behövde, mitt äktenskap var på upphällningen, jag mådde inte bra och bloggen blev en fin ventil.

När Amelia la ner sin bloggportal för oss "amatörer" så funderade jag på att sluta men kikade runt lite och fastnade för denna bloggportal.
Byggde en ny blogg och bytte namn på bloggen.
"Agnestiden" var för evigt över.
Sen dess 2012 har jag bloggat här.
I början kändes det som jag var ute på okänt vatten.
Det kändes så ensamt.
Alla gamla bloggare var borta.
Men det blev en ny tillvaro och så sakteliga växte jag in i detta.

Jag har vid flertalet tillfällen funderat på att lägga ner bloggen, gjort vissa uppehåll men alltid kommit tillbaka.
Jag trivs här idag.
Och det är välgörande att blogga, skriva av sig även om det som i mitt fall bara handlar om vardagsliv och sånt trams.
Jag är ingen debattör, är inte en sån som har behov att röra om i grytorna, jag är engagerad i vissa saker men har aldrig känt att jag behöver skriva det här.
Min blogg fungerar som dagbok, sällan annat.
Och med tanke på mitt idag dåliga minne är den bra att ha, jag kan gå tillbaka och läsa för att minnas.
Jag skriver personligt men sällan privat.
Det är mycket som jag väljer att inte skriva om.

Det finns en person som känner mig utan och innan, som vet allt om mig och det är Älskade E, det räcker för mig.

Jag tycker fortfarande det är roligt att blogga så jag fortsätter ett tag till.

Tillbaka till verkligheten då, gårdagen.
Kuratorn ringde, jag påpekade att läkarintyget inte var inskickat.
Hon kollade och jag hade rätt.
Hon lovade att påminna läkaren om att det behöver skickas in.
Hoppas att hon minns det nu, såhär innan hon går på semester.
Det blev bestämt att en annan kurator ska ringa mig v 29 och kolla upp hur jag mår.
Då kan vi eventuellt boka in en tid om jag känner att det behövs annars kan telefonen räcka.
Och så bokade vi in en tid efter hennes semester.

Dagens foto visar mitt favoritställe på denna jord.
Ute vid kusten bland klippor, hav och måsar.
Där är så fridfullt och vackert, lite ödesmättat.
Tyvärr så behövs det bil för att kunna ta sig dit så det är länge sedan nu jag var där.

Nu ska jag dricka en kopp kaffe och om nån 1 1/2 timme cyklar jag in till byn.
Någon form av liten helghandling ska bli av. 

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





8 kommentarer:

  1. Jag saknar Amelias bloggportal ibland. Men huserar ju nu på WordPress. Bloggade en tid på blogspot också. Men trivs bäst på WordPress😃🌸Ha en bra fredag🌼Kram❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag saknar den oxå ibland, det var sån fin gemenskap där.

      Kram

      Radera
    2. Jo ,det var verkligen en härlig gemenskap där 😘
      Kram❤

      Radera
  2. Jag började också blogga i smyg på grund av min dåvarande sambo.
    Min första bloggportal var på Expressen. Jag tyckte verklige om den bloggportalen. Skrev inlägg där så gott som dagligen. Så småningom lade Expressen ner bloggen för oss privata människor. Jag är inte lika bekväm - aldrig känt mig lika hemma med mitt nuvarande blogghem på blogger.

    Så bra att du får en tillfällig kurator att vända dig till ifall att det skulle behövas nu under semestern. Jag hoppas för din skull att din läkare skickat in sjukintyget nu till FK och att det en gång för alla blir beviljat.
    Fredagskram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner en person som bloggade på Expressen och trivdes ypperligt bra där.
      Synd att även den las ner precis som Ameliaportalen.

      Jag hoppas oxå att läkarintyget kommer in så jag slipper ringa upp och påminna om det.
      Och givetvis hoppas jag att F-kassan godkänner det så jag får en smula lugn i mitt annars så kaotiska liv.

      Kram

      Radera
  3. ja jag kommer ihåg det var väl där vi började följa varandra, så fort tiden går, jag kommer ihåg dig o Diana, o Freja det var väl vi som flyttade när vi sparkades ut o inte fick blogga där ..men jag gillade det där ..men trivs på min blogg.se oxå hoppas du får en fin fredag o så kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, det var där och vi hittade åt varann efter ett tag på nya bloggadresser.

      Tack, min Fredag blir lugn och skön!
      Kram

      Radera
  4. Du har nog mycket i din ryggsäck min vän. Men visst är det bra att skriva av sig och då är ju bloggen ett bra sätt. Jag tycker om att följa dig och det är inte nåt "trams" du skriver ju om din vardag som det är. Jag skriver inte om når särskilt heller bara om mig och mitt liv. Det kanske inte är så intressant för alla men man väljer ju vad man vill läsa. Kram på dig.

    SvaraRadera