onsdag 12 juli 2017

Onsdag och det blir cykeltur till Psyket...





Solen försökte visa sig en aning igår men mer än så blev det inte.
Idag är det oxå igenmurat.
Har precis kommit hem efter en liten cykeltur till närmsta affären.
Rökte för mycket igår...borde sluta jag vet men är inte i fas för det just nu.

Det kom ju givetvis inget brev igår.
Som jag på något vis trodde.
Det var dock alldeles för sent att cykla in på Psyket och F-kassan.
Posten kom för sent för att jag skulle hinna det.
Så det får bli dagens uppgift.
Cykla till psyket och be att få journalanteckningen i handen samt cykla ner på byn och lämna in det till F-kassan.
Men inte riktigt än.
Klockan är ännu för tidigt, inget är öppet.

Gårdagen var en rörig dag för min hjärna.
Sista veckans alla turer genom hopp och förtvivlan surrade genom skallen.
Det är direkt utmattande att bara tänka.
Men nog måste jag tillstå att Psyket sjabblat till det med råge.
Det som jag i början trodde var hjälp fick konsekvensen att de stjälpte mig mer än någonsin.
Finns det någon att lita på när det behövs?
Svaret är ett unisont NEJ!

Jag känner mig mer än måttligt besviken.
Men det är ju såhär det är i dagsläget och jag är nog inte den som drabbats hårdast.
Alla i min situation drabbas på ett eller annat sätt.
Bara att konstatera att inget fungerar som det borde.
Vi sjuka använder man som matta att trampa på.
Inte bara av myndigheter.
Märker av det bland somliga sk. vänner med.
Som sjukskriven eller försök till att bli sjukskriven eller att söka sjukersättning gör att man blir sedd på ett annat sätt, man är inte lika bra för man jobbar inte och jobba, det ska man minsann göra oavsett man orkar eller inte.
Det är många som tycker så har jag erfarit.

Tyvärr gör allt detta strulande att sömnen är värre än någonsin.
Sover knappt någonting.
Å det är ju mysigt..not!

Livet leker och det är en konstant dans bland rosenblad på balen.
Lycklig?
Nej, inte direkt!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



6 kommentarer:

  1. Jobbigt är det... Ha en så bra dag du kan
    Kram❤

    SvaraRadera
  2. Ja Gode Gud vilka fördomar det finns i samhället. Detta tvivel, dessa påtryckningar om att vi inte duger om vi inte jobbar har pressat många sjuka långt över rimliga gränser och dessutom fått oss att ha en skev självbild med tiden.
    Som det är nu går vi åt helt fel håll!
    Den här samhällssynen på oss som redan ligger måste bort. Det är inhumant att lägga den tyngden på individen som har nog att kämpa med sin hälsa.
    (Jag får själv erfara titt som tätt hur vanligt folk (inte bara staten) trampar på mig bara för att jag är sjuk och har sjukersättning. Och det är inte alls okey.
    Kram ♥


    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog är det så och så otroligt ledsamt när det visar sig vara någon jag trott varit en nära vän som har dessa åsikter som att jag vore mindre värd eftersom jag inte orkar jobba och kämpar för sjukskrivning och sjukersättning.
      Ingen som helst förståelse, bara fördomar.
      Mycket ledsamt och tråkigt är det, tycker det gott räcker med allt annat som strular/krånglar och kräver den där energin som inte finns.

      Men vi är många som har samma erfarenhet av myndigheter, vänner och folk i allmänhet.

      Nu har jag i alla fall cyklat och hämtat journalanteckningarna och lämnat in till F-kassan.
      Nu är det bara att vänta igen!

      Kram och tack för dina varma, empatiska kommentarer!
      Du är en härlig och fin människa!

      Radera
  3. Fortsätt kämpa! Jag tror att du har en glöd inom dig som hjälper dig framåt. När jag läser vad du skriver får jag uppfattningen att du hanterar din situation med kraft på bästa sätt. Det är en skam att människor i Sverige som är sjuka/skadade ska behöva utsättas för denna kränkande behandling där samhället sviker istället för att stötta. Återhämtandet blir inte precis hjälpt av att krafterna ska åtgå till att organisera med allt praktiskt, administrativt.
    Hoppas verkligen att det sker en förändring inom politik och samhällsstrukturer så att människor som behöver det kan få ägna sig åt sin rehabilitering utan att behöva oroa sig för försörjning, tidsbokningar och långa väntetider för rätt undersökningar och behandlingar.

    Ta väl hand om dig!

    Och ha det bäst!
    Kram Christina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inget annat val än att kämpa även om jag egentligen bara vill ge upp.
      Tyvärr får jag göra det på egen hand och det tar så hårt på resurser som inte finns.

      Jag håller med, det är så tråkigt att det blivit såhär i samhället.
      Är man sjuk och inte klarar av att jobba genomlever man ett rent helvete.
      Och nej, det blir ingen tid för återhämtning alls.

      Jag längtar till den dagen jag inte längre behöver oroa mig för allt, när det slutat krångla så in i nordens.

      Varm Kram

      Radera