torsdag 6 juli 2017

Tuff gårdag...





Så skönt att gårdagen är över.
Det var en tuff, jobbig och känslomässig marathondag.
Läkaren jag fick träffa var mycket bra.
Ung, ny förvisso men han var grundlig.
Å jag hade ingen mask, var naket öppen.
Bröt ihop gång efter annan.
Visade verkligen hur dåligt jag mår.
Å det ni kära vänner tog på alla krafter jag inte hade.
Jag satt hos honom nästan två timmar.

Stackarn som hade jour och fler patienter, vet inte vad det blev av dom?
Han sa att han skulle skriva ett starkt läkarintyg som F-kassan kommer att godta.
Kvinnan som hade bakjour (en överläkare) skulle läsa genom intyget och godkänna det innan han skickade in det.
Den kvinnan har jobbat som försäkringsläkare på F-kassan tidigare så han sa att hon om någon vet vad som måste stå för att det ska bli godkänt.
Han lovade mig att jag inte behövde oroa mig mer.
Det här ska gå vägen-rätt väg!

Klockan var nästan 16.30 när jag dödstrött snubblade ut därifrån.
Gick nertill cykeln och tog vägen förbi Kvantum innan jag cyklade hem.
Fy vilken motvind det var, så himla jobbigt att cykla.
Men jag tog mig hem.

Väl hemma väntade Mini.
Middagsmat då alltså?
Jag erbjöd stek och sås men behövde då göra någon form av potatis eller varmkorv med bröd.
Han valde det sista alternativet vilket gjorde mig nöjd.
Hade definitivt ingen ork för något mer avancerat än så.

Beda ringde och frågade om hon kunde titta in en stund.
Sa ja fast jag egentligen inte orkade men det var ett tag sedan vi sist sågs.
Satt på altanen, drack kaffe och pratade.
Trots  allt var det som vanligt trevligt att träffa henne.

La mig tidigt för jag var så in i nordens trött.
Men kunde inte somna.
Hela dagen bara snurrade i skallen.
Är så trött på min hjärna, önskar jag kunde stänga av den.
Men någon gång efter midnatt somnade jag.
Och vaknade 03.15 och så var den natten över.

Kuratorn ska ringa idag för att höra hur jag mår.
Jag var i verkligt uruselt skick igår.
Och jag fick säga sånt som jag vanligen brukar hålla tyst om.
Som mina suicidala tankar.
Hur dom ofta nästan äter upp mig.
Och krockar med dödsångesten.
Hon vill att jag ska ha kontakt med en annan kurator under hennes semesterveckor.
Jag vet inte om jag orkar men kanske per telefon.

Men det var igår och nu är en ny dag.
Jag ska försöka läka mig.
Att ta fram och visa upp sina värsta demoner är mer än påfrestande.
Tokjobbigt, galet tärande.
Idag ska jag vila och försöka att inte tänka på F-kassan men hoppas givetvis att det nya läkarintyget blir godkänt så jag får lite lugn och ro resten av sommaren.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



8 kommentarer:

  1. Vad bra att du träffade en så bra läkare. Fast jobbigt var det säkert. Hoppas att dagen blir bra😄Kram❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var bra men ändå fruktansvärt jobbigt.

      Kram

      Radera
  2. Men din stackare där, va jobbigt för dig men han verkar ju bra för dig den läkaren jag håller tummen. hoppas du får ta igen dig o återfå lite krafter stor bamse kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du håller tummen.

      Kram

      Radera
  3. Hey there, You have done a fantastic job. I will definitely digg
    it and personally suggest to my friends. I am confident they will be benefited from this site.

    SvaraRadera
  4. Så skönt att träffa en sån bra läkare, han verkar ju veta hur saker ska skötas.
    Hoppas du får ha det lugnt nu och att allt ordnar sig till det bästa. Stor kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag hoppas att det går vägen denna gång!

      Kram

      Radera