tisdag 12 september 2017

Grått och murrigt och lite av gårdagens kaos...





Regnet hänger i luften.
När som helst sätter det igång.
Men jag köper lätt en dag i regn då jag inte behöver ta mig hemifrån.
Låt det regna!

Det uppstod en smärre familjesituation i går när jag cyklade in till kuratorn.
Jag cyklade som ett blåtok för att hinna.
När jag kom till vägen jag brukar ta upp till sjukhuset så var den avstängd.
Jag orkade inte cykla runt så jag valde en jävligt brant slänt som jag styrde cykeln uppför.
När jag kom fram till cykelparkeringen kunde jag inte andas.
Kändes som jag sprungit ett marathon.

Min familjemedlem stod och väntade.
Och jag lotsade hen rätt genom sjukhuset.
Bestämde att ett sms skulle skickas till mig å att jag skulle avbryta sessionen med kuratorn.
Tyvärr var kuratorn en kvart sen.
Så det blev inget långt samtal.
Jag förklarade vad som hänt, grät en skvätt och kuratorn förstod fullständigt att familjen måste gå först.
Vi hann prata om den där felaktiga medicinen som den psykiatriska slutna avdelningen skrev ut samma dag som jag blev utskriven därifrån.
Kuratorn tyckte att det var fullkomligt vansinnig och sa att det var bra att jag berättade för det måste skrivas en avvikelserapport för den händelsen.
Hon skulle försöka lurka ut vad medicinen och läkaren hette.
Sen hann vi oxå prata om att jag inte fått någon läkaruppföljning efter utskrivningen, det gjorde henne förbannad med.
Att regelverk som är sagda inte följs.
Så skulle hon göra sitt bästa för att boka in en tid till den läkare jag vill ha.

Så kom sms;et så jag fick säga tack för mig och rusa därifrån.
Det blev ett 20 minuters samtal, men nåja vi bokade in en tid redan nästa vecka.

Jag mötte upp min familjemedlem och så pratade vi genom allt som hänt grundligt.
Vi gick sakta därifrån. jag styrandes på min cykel.
Hjärtat kändes tungt när vi kramades och sa Hej då!

Väl hemma kunde jag inte slappna av.
Tankarna gick hela tiden tillbaka till förmiddagens händelse.
Och till den person det handlar om.
Några timmar senare ringde mobilen och vi pratade ytterligare.
Oron dämpades något.
Men gick inte helt över.

Jag vill inte skriva om vad det egentligen handlar om eller vem det handlar om men det är en omskakande händelse för mig och hen.

Nåväl eftermiddagen förflöt i lugnt tempo.
Mini kom inte hem förrän 18.30.
Vi satt i köket och så berättade han väldigt detaljerat om körlektionen.
Läraren kändes trygg, lugn och bra.
Han var jättenervös den första kilometern sen infann lugnet sig inom honom.
Han fick göra en hel massa olika saker.
Läraren tyckte att han körde säkert och bra.
Ja hela upplevelsen var fantastisk för honom.
Han kände sig saligt lycklig och jättenöjd.
Själv blir jag så imponerad av hans sinne för detaljer, att han minns allt, precis allt som hände.
Och mycket glad för hans skull, att det gick så bra.

Jo kuratorn ringde och hade lyckats boka tid till den läkaren jag vill ha.
Nu får jag vänta ända till den 11 Oktober men bra att det är just den läkaren.
Jag har haft med henne att göra tidigare, senast i somras, det var hon som skrev in mig på den slutna avdelningen.
Men innan dess så har jag haft henne i omgångar genom åren.
Hon är en mycket bra och kunnig läkare.
Så jag är glad att det gick att lösa med denna läkare även om jag måste vänta länge innan det besöket.

Idag ska jag inte göra någonting alls.
Måste försöka varva ner kroppen och knoppen.
Den är fortfarande orolig och jag känner att jag är väldigt spänd i kroppen.
Värken ökar.
Men det ska nog gå.
Dagen får bli som den blir.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!










8 kommentarer:

  1. Usch nej va kusligt, hoppas inte det är nåt av dina barn bara. Men gud vad du går genom så jobbigt ..kan se det framför mig men du är hemma o allt är ok nu med dig ...hoppas det löser sig med hen ..ta hand om dig stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det blev en jobbig dag.
      Nåväl nu känns det något bättre.

      Kram

      Radera
  2. Pretty great post. I simply stumbled upon your weblog and wanted
    to mention that I've really loved surfing around your weblog posts.
    After all I'll be subscribing in your rss feed and I'm hoping you
    write again very soon!

    SvaraRadera
  3. Ojoj förstår din känsla av oro. Att bara vänta på samtal är inget vidare för hjärtat. Hoppas verkligen att allt går bra. Kram

    SvaraRadera
  4. Hoppas allt går bra. Kikar in och skickar en STOR KRAM

    SvaraRadera


Ps! Kommentarer är välkomna men glöm inte att skriva en signatur, det är roligt att se vem som lämnar avtryck!