onsdag 6 september 2017

Onsdag och lite forntidssvammel...






Ny dag, Onsdag denna gång.
Jag klädde på mig i morse och cyklade bort till närmaste mataffären.
Det kändes väldigt kyligt.
Hade gärna legat kvar i sängen och sluppit dra iväg men jag behövde några småsaker.
Nå jag fick mig en nypa frisk luft i vart fall.

Nu sitter jag här med kaffe i min mugg som jag sakta smuttar på.
Jag mår väl inte särskilt mycket bättre idag men det har inte heller blivit sämre.
Något slags ingenmansland kan det kanske beskrivas som.

Gårdagen var inte så himla uppåt.
Jag låg större delen av dagen till sängs.
Så fort jag försökte sitta uppe en stund fick jag vända åter till sängen.
Egentligen är det ganska så tråkigt att vara febrig.
Utan energi.
Inte för att jag har så mycket i vanliga fall av den varan men ändå.
Det blir ännu sämre.
Fast har man feber är det kroppens sätt att säga att man ska vila och ta det lugnt.
Å det är bra tur att Mini inte är här så han slipper se eländet och jag slipper "verka" friskare än jag är.

Jag hoppas att jag orkar vara uppe lite mer idag.
Slog på stort på affären och köpte med mig en kanelbulle.
Tänkte att det blir ju en jättebra frukost idag...hihi
Och bara för att så slank det med en påse bilar oxå.
Något att tugga på i sängen kanske...

Tänk en sån skillnad det är när man bor själv och är sjuk.
Minns när jag levde i mitt äktenskap.
Först hade jag fullt upp med att vårda sjuka barn som trillade dit allt eftersom.
Sen blev maken sjuk och hemma från jobbet och då skulle han skötas om och passas upp på.
Och slutligen när alla var friska åkte jag dit på förkylningen och så fick jag ändå göra allt som behövdes göras trots att jag var sjuk.
Inte var det nån som skötte om mig och passade upp på mig och inte fanns det egentligen tid att verkligen ligga utslagen till sängs.
Nej, det var bara att bita ihop och sköta dagsruljansen som vanligt.

Det sjuka är att i en diskussion de sista åren med x-maken så hävdade han bestämt att jag alltid prioriterade barnen först, sen kom jag själv och sist av allt maken.
Å så var det ju inte alls.
Jag prioriterade alltid barnen och x-maken och när det kommer till mig själv hamnade jag alltid sist.
Tror aldrig att jag en enda gång prioriterade mig själv under vårt äktenskap.
Men allt kan ju förstås ses från olika sidor.

Mycket skönt är det att slippa allt det där.
Nu är det över 9 år sedan vi separerade och skiljde oss.
Mitt absolut bästa beslut i livet även om mitt liv efter det inte varit lätt.
Men jag är hellre där jag är idag än i ett destruktivt och förgörande äktenskap med honom.
Tack och lov att jag slutligen vaknade upp och insåg att det bara fanns ett sätt att göra för att jag fortsättningsvis skulle överleva.
Tack och lov att jag fann den styrkan att gå.

Nej nu ska jag fylla på mitt kaffe och äta den goda kanelbullen.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





4 kommentarer:

  1. Hoppas att du får en fin dag o förkylningen blir bättre🙋👍Kram, kram❤❤

    SvaraRadera
  2. Att skilja sig är en lång process...både före och efter.
    Lite (o)lustigt att många män inte verkar kunna se sin egen del i en skilsmässa. "Allt var ju så bra...." hmm
    Nåja, hoppas nu förkylningen ger med sig snarast!
    Kramar

    SvaraRadera


Ps! Kommentarer är välkomna men glöm inte att skriva en signatur, det är roligt att se vem som lämnar avtryck!