tisdag 31 oktober 2017

Tisdag och en strid att klara av...





Solen är på väg upp.
Jag stod länge i köket och tittade.
En vacker vy.
Men det är kallt ute, -6 grader, brrr.

Idag ska jag mest troligt cykla över till Midi.
Jag vet ännu inte riktigt när det blir av.
Det beror på hur hennes dag artar sig som.
Gissningsvis får jag veta det runt 08.30 tiden.
Hon behöver lite mammahjälp med en lunta papper som ska fyllas i.
Tänk att så mycket ska vara så himla krångligt nuförtiden.
Men nåja, vi ska ge oss i kast med detta så det blir gjort.

Så det blir ingen hemmadag för mig.
Måste ställa mig i duschen och bli människa innan jag trampar iväg.
Som vanligt känns det jobbigt.
Duschen är min fiende som jag tvingar mig till att möta gång efter annan.
Det handlar om en riktig strid mellan två kombattanter.
Ibland vinner/förlorar jag, ibland vinner duschen.
Å då ska vi inte prata om hur det känns när jag måste tvätta håret.
Där handlar det om att bestiga Mount Everest.
Konstigt hur det kan bli när man lider av svår depression.
Det är alltid något som blir stora hinder och är svårt att genomföra.
Det kan vara något så enkelt som tandborstning som blir så stort och jobbigt att man inte klarar av att göra det.
Å jag är tacksam och glad att jag i alla fall inte har problem med att borsta tänderna.
Jag har nog med det som ställer till problem för mig, det blir en riktig kamp varje gång och efteråt är jag helt och totalt dödsslut på.

Sa nån att livet var enkelt?
Helt klart är inte mitt liv det i vart fall.

Nå dagen artar sig.
Jag vet vad jag ska göra.
Jag laddar för att genomföra det.
Och sen hoppas jag att jag inte fryser ihjäl när jag cyklar till Midi.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


6 kommentarer:

  1. Nä du livet är en kamp mellan varven, jag vet hur du känner o det är så jobbigt att behöva måsten men jag hoppas du får det mysigt med dottern kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det har du rätt i.
      Japp, jag hade en mysigt dag med dotter nummer två.

      Kram

      Radera
  2. Men hjälp vad kallt! Brrr...fryser bara jag tänker på det. Häromdan hade vi 5 minusgrader och jag höll på att frysa ihjäl. Får väl påpeka att det var nordan så det var inte så konstigt att jag frös.
    Ja...livet är lätt när det är lätt och sen blir det svårt och sen nåt mittemellan och så snurrar det på så där. Jämmerdalen tror jag visst de sa förr. Här går vi närmare operation för pappa. Först väntar ytterligare undersökningar nu i veckan på Östra i Göteborg. Han har magrat...så vi är som sagt väldigt oroliga. Usch och fy...detta är inget man önskar någon. Sån jäkla otäck sjukdom.
    Hoppas du haft en bra dag. Själv tänkte jag fixa till min cykel snart...haha...lite sent kanhända...men om vintern blir som den var förra året så kan man enkelt cykla nästan hela vintern.
    Ha det.
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du det var väldigt kallt när jag cyklade till dottern, jobbigt som bara den.
      Så jobbigt med din far, förstår att ni oroar er a´mass, skulle jag gjort.
      Hoppas på att det blir bättre för honom och er.

      Varm Kram!

      Radera
  3. Tänk att det måste vara en kamp varje dag o en massa måsten. Hoppas du haft en fin dag idag trots allt. Hoppas solen visat sig för dej ;-) Kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tänk och så tråkigt att det är det för så många.

      ha en skön afton fina du!
      Kram

      Radera


Ps! Kommentarer är välkomna men glöm inte att skriva en signatur, det är roligt att se vem som lämnar avtryck!