torsdag 15 februari 2018

Tankar om samtal och annat krux...





Vy inifrån sjukhusets på väg till mitt samtal.
Solen kämpade och stretade sig fram mellan molnen.
Vackert!

Samtalet blev alltså av.
Kuratorn förklarade sin frånvaro så jag vet varför nu.
Men det hjälper liksom ändå inte mig, min samtalsterapi har gått i stå och jag vet faktiskt inte om den kommer på rätt köl igen.
Det blev aningen konstigt i mig då hon frågade vad jag ville prata om nästa gång vi ses.
Men WHAT borde vi inte prata om det vi påbörjade innan din långa bortavaro, det där grymt jobbiga som fick mig på knä och som sen bara föll platt då det inte blev fler bearbetande samtal, eller?
Jag tror inte att jag kan lita på kuratorn och kan jag inte det så kommer det inte heller att fungera för mig att tala ur hjärtat, vara fullkomligt ärlig osv.
Litar jag inte på folk så håller jag inne.

Det fick mig verkligen att fundera över om det är någon vits att fortsätta samtalen.
Hon får mig att gå in i svåra saker som gör livet superjobbigt för mig, sen försvinner hon så jag får hantera det så gott jag kan på egen hand (men inte komma vidare) och sen är hon inte ens medveten om hur detta får mig att må eller hur illa det fungerar för mig när det blir så eller att vi ens påbörjat samtal om något för mig, riktigt påfrestande urjobbig del av mitt liv.
Hon kändes inte riktigt närvarande och den känslan har jag haft tidigare oxå.

Nä just nu känns det inte bra.
Har ett samtal inbokat om två veckor, jag får fundera fram till dess och se hur samtalet känns, utefter det får jag ta mitt beslut.

När jag kom hem efter samtalet kände jag mig fullkomligt färdig både i kropp och själ.
Packar in det jag handlat och så helt plötsligt så började kylskåpsdörren gnissla så jag höll på att bli tokig.
Så upptäckte jag att det var fullt med vatten i nedre delen av kylskåpet.
Avrinningsjoxet fungerade inte, men vad f-n!
Så det var bara att ta ut allt och torka upp och rengöra.
Nåväl det blev ju fräscht igen men kylskåpsdörren fortsatte att gnissla.
Gick ner till hyresvärden och bad honom hjälpa mig så han kom upp och oljade in och vips var gnisslet borta.
Jag hade säkert kunnat göra det själv men jag orkade helt enkelt inte förstå hur jag skulle bära mig åt.

Det var ju Alla Hjärtans Dag igår.
Jag gick iväg till närmsta affären efter middagen och köpte oss något gott (hade helt glömt av det tidigare när jag var på Kvantum).
Jag köpte kladdkaka och grädde så jag och Mini festade på det senare under kvällen.
Så gott.

Kan säga att jag var äckligt trött när jag sen äntligen kunde lägga mig för natten.
Så skönt det var att krypa ner mellan svala lakan.
Helt ljuvligt!

Nu är en annan dag, jag stannar på hemmaplan och vilar idag.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!






6 kommentarer:

  1. Så jobbigt att det blir så med dina samtal som är så viktigt. Det är väl verkligen något som ska skötas av kuratorn. Förstår hur du känner dig. Läster lite tillbaka på din blogg du skriver så bra och kul att läsa. Härligt med kladdkaka att fira alla hjärtans dag med. Stor kram till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det känns jobbigt och ovisst.

      Kram och Tack!

      Radera
  2. Men är det inte lite oproffsigt av henne? man fortsätter väl? förstår att det är tungt för dig ....mysigt gott ni hade det :) kram o fin dag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du jag vet inte vad jag ska tro längre.

      Kram

      Radera


Ps! Kommentarer är välkomna men glöm inte att skriva en signatur, det är roligt att se vem som lämnar avtryck!