måndag 2 april 2018

Annandag påsk och lite tankar...





Då är påsken snart över för denna gång.

Hur den varit?
Tja ungefär som en helt vanlig helg men med nån extra röd dag.
Fast det kanske borde vara nån extra gul dag då påsken går i dess ton.
Hemma hos mig blev inget påskpynt framplockat i år.
Jag har inte särskilt mycket och det jag har brukar stå på köksbordet men i år var jag modig nog att avstå.
Jag har inte ätit påskmat mer än en äggmacka till frukost.
Jag har ätit av resterna som blev efter veckan med Mini.

Jag har haft en lugn och behaglig helg, knappt pratat med någon alls utan gått in i mig själv.
Jag har funderat en del på samtalet med kuratorn jag ska ha i morgon.
Det vi ska fortsätta prata om sen förra samtalet.
Varför jag är konflikträdd och varför jag tycker det är så fruktansvärt obehagligt när någon är arg på mig och varför jag så sällan klarar av att bli arg på andra?
Varför jag inom mig reagerar som jag gör och vad det bottnar sig i?
Jag har fått en del uppslag som verkar vettiga att ta upp med kuratorn.
Har skrivit en punktlista att ta med så jag inte glömmer.
Jag är inte dummare än att jag förstår att om man vuxit upp i en dysfunktionell familj och går in i ett äktenskap som visade sig bli dysfunktionellt så lämnar det sina spår och mönster, mönster i tanken och själen som är svåra att bryta.
Men det är morgondagens bekymmer, tror inte jag ska klura mer på det än vad jag redan gjort.

Idag är det -5 grader och mulet.
Jag har det varmt och gott inne hos mig.
Värdfolket är fortfarande bortrest så jag är ensam i hela huset.
Skön känsla.

I går så grundade jag morgonen med att lyssna på Kai Martin & Stick samt William som skulle spela på Pustervik i går.
Då jag inte hade möjlighet att vara med så hade jag lite konsert för mig själv i mitt kök.
En konsert full av minnen.



Vips var jag typ 17 år och spelade trummor i tjejbandet vi hade på den tiden och så var vi förband åt just Kai Martin & Stick i en större stad söderut.
Det var en fantastisk spelning och dessa herrar var enormt trevliga.
Minnen, glada minnen är trevliga att möta på lite nu och då.

Nej nu ska jag bädda sängen och låta dagen ha sin gilla ro!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

8 kommentarer:

  1. Vi har ju varit samlade hela familjen 😊Idag far yngre dottern.Ha en fin dag
    Kram ❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter härligt att ha haft familjen samlad!

      Kram

      Radera
  2. Vad coolt att du har spelat trummor! Härlig bild på dig!
    Vad spelade ni för typ av musik i ditt band?

    Önskar dig en fortsatt fin annandag <3
    Kram Christina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo jag var en cool rocker en gång i tiden..
      Vi spelade melodiös poprock, hade en fantastisk sångerska som var duktig på texter och melodier.
      Vi var unga och tänkte att kan killar så kan väl vi tjejer oxå.
      Då när vi började fanns knappast några tjejband mer än typ Tant strul.

      Vi spelade i ungefär 3-3 1/2 år innan vi spreds ut för vinden.
      Roliga minnen som dyker upp emellanåt.

      Kram

      Radera
  3. Jag tycker du låter klok i dina tankar Millan det går säkert bra hos kuratorn. Vad häftigt att du varit med i ett band, härlig bild på dig. Jag har inte tagit fram något påskpynt alls heller. Vi firar inte påsk som en del gör med middagar och påskpynt. Har nog aldrig gjort det, tycker vi träffas annars mycket. Kram och ha en bra början på nya veckan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tror oxå att det går bra hos kuratorn men det tar på ordentligt efteråt, för det är egentligen då man börjar bearbeta det man fått ur sig under samtalets gång.
      Ju jobbigare ämne, ju värre blir det efteråt under en tid.

      Ja egentligen är det kanske häftigt att jag spelat i ett band, goda och fina minnen i alla fall.

      Kram

      Radera
  4. Jag säger som Christina, vad coolt att du spelat trummor! Det har jag alltid tyckt verkat så roligt. Vilken rocktjej, härlig bild på dig! Kul! Härliga minnen förstår jag.
    Har läst ikapp mig nu igen. Men kommenterar här. Hoppas din finaste Pappelino mår bättre. Förstår verkligen din oro. Här är det lugnt just nu men jag höll på att tappa fotfästet när min pappa var sjuk i vintras. Livet är inte lätt.
    Tradigt med den där snön ni har där uppe. Nu är det barmark här och definitivt vår. Solen skiner, fåglarna sjunger och det doftar vår. Men...det blåser...fast det heter ju vårvindar friska...haha
    Har ännu inte fått tillbaka bloggkänslan. Är faktiskt så gott som uppslukad av släktforskning. Jag har hittat så mycket spännande så det går inte en dag utan att jag glor i kyrkböcker.
    Och så har jag också en gång för alla (det känns så) tagit tag i min förbenade ångest och försöker "skita" i den och har börjat göra saker som jag förut haft svårt för. Bland annat reser jag mer och sist sov jag över 2 nätter hos sonen och det gick bra!! Gissa om jag blev glad. Nu tar jag mig för att åka till Stockholm i vår och det ska också gå bra. Har bestämt mig för det...
    Stor kram och hoppas våren kommer till dig också snart. Kan ni verkligen behöva!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kära Margita för din långa, mycket innehållsrika kommentar.
      Det är alltid roligt att få läsa dina kommentarer.
      Så skönt att du jobbat med din förbenade ångest och klarar av mer än du gjort tidigare.
      Stockholm i vår låter härligt.

      Varm Kram

      Radera


Ps! Kommentarer är välkomna men glöm inte att skriva en signatur, det är roligt att se vem som lämnar avtryck!