tisdag 5 juni 2018

Mer än 11 år som amatörbloggare...





Ungefär för en månad sen för 11 år (maj-2007) sedan startade jag upp en blogg på tidningen Amelias bloggportal.
Jag kallade mig själv Alba.
Efter några veckor så hittade min dåvarande och numera X-make åt min blogg och blev fruktansvärt upprörd.
Så jag raderade den.
Gick och funderade för mig själv och bestämde mig för att jag minsann visst skulle blogga.
Ingen make hade rätt att bestämma åt mig.
Så jag startade en ny blogg på samma bloggportal och kallade mig denna gång Agnes.
Jag lärde mig vara "ful" och raderade historiken och allt sånt när jag suttit vid datorn.
Ja men jisses så idiotiskt, där smög jag med mina blogginlägg och jag fullkomligt älskade bloggen.
Där bloggade jag fram till hösten 2012 då Amelia lade ner bloggportalen för oss amatörer.
Jag hamnade här men hade då bytt namn igen.

Om min man fick reda på att jag bloggade igen?
Förmodligen.
Om han läste min blogg?
Ja troligen.
Men jag brydde mig inte längre.
Bloggen var ett sätt att ventilera allt som hände runt omkring mig.
Juni 2008 året efter att jag startat bloggen så bestämde jag och min X-make att gå skilda vägar.

Bloggen har varit som en räddning för mig under många tunga stunder.
Jag har lärt känna jättefina bloggvänner.
Somliga har jag träffat.
Andra spelar jag ex Wordfeud med.
Och vissa har jag en viss telefonkontakt med.
Och många har jag som vänner på Fb.

Ibland saknar jag Ameliatiden då jag var Agnes.
Det var i mångt och mycket som att blogga i vardagsrummet med alla andra fina bloggare sittande runt omkring.
Stämningen var som oftast fin och stödjande men ibland hettade det till och kunde bli rejält stormigt.
Själv blandade jag mig sällan i stormarna, jag är inte sån som människa.

Här på blogger/blogspot är jag mer anonym på ett vis, trots att jag här lagt ut en del personliga foton.
Ibland går läsarstatistiken i taket och ibland rör sig knappt någon här.
Kommenterar gör en del men förmodligen är det många som inte tar sig tid att lägga en kommentar.
Det är ju lite bökigt att kommentera här.
Det är alltid trevligt att få kommentarer och jag försöker att alltid svara på dem men det är inte för kommentarernas skull jag skriver.
Jag skriver för att jag tycker att det fortfarande ger mig någonting.
Jag har många gånger funderat på att sluta blogga men det är något som säger fortsätt, så jag gör det, fortsätter alltså trots vissa tvivel inom mig.
Den dag jag känner att det inte längre ger mig något positivt så slutar jag.

Ja goa vänner, tänka sig vad tiden går.
Inte trodde jag, när jag startade min första blogg, att jag 11 år senare fortfarande skulle blogga.
Nä så långt in i framtiden siade jag inte om.
Där i början var det så spännande att se om någon läste och att få kommentarer.
Den spänningen har lagt sig nu.
Bloggen lever sitt eget liv och jag med den.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




8 kommentarer:

  1. Hej, jag har läst din blogg ända sen du bloggade på Amelia, tyvärr inte kommenterat, men vill gå in här och lämna ett avtryck till dig idag. Jag mår bra av att läsa din blogg, för den skiljer sig från de andra bloggarna jag läser, du är väldigt ärlig, även om jag förstår att du inte delar med dig av allt. Vill gärna att du fortsätter blogga, skulle sakna dina inlägg annars. Minns många bloggare från Ameliatiden, Supermamman, Zettan, Sahra-Pi, Asta (henne följer jag ännu) och så Paulas blogg som jag också följer. Är i samma ålder som dig och bor på Åland. Ha det bra och tack för att du bloggar så regelbundet. /Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å vad glad jag blir att du lämnade ett avtryck idag, tack så mycket för kommentaren och att du följt min blogg så länge är helt otroligt.
      Jag läser själv Paulas blogg och ibland Astas, sen några andra också men minns inte vad de hette under Ameliatiden.

      Ha en underbar fortsättning på dagen!
      Kram

      Radera
  2. Härligt att minnas Amelia tiden. Var ju tiderna här på blogspot, men nu har jag varit ganska länge på WordPress. Dem är byggd lite på samma sätt som Amelia bloggen! Måste nog kolla hur länge jag bloggat på WordPress ����
    Ha en fortsatt fin tisdag
    Kram ❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har testat WordPress men kände mig inte hemma där.
      Gillar Blogspot, det är enkelt.

      Kram

      Radera
  3. Vad roligt att läsa detta! Där slog du mig med ett år! Haha...men jag har varit ack så velig och bytt bloggportal stup i kvarten. Det blir ju väldigt rörigt. Men jag blir aldrig nöjd och så tycker jag det är lite roligt att testa nya grejer. Men mina läsare har svårt för det tror jag. De läser bara min blogg om jag länkar via Facebook. Nåja, numer använder jag den som en (bortglömd) dagbok. Förväntar mig inga kommentarer eller större kontakt med de få läsare som hittar mig.
    Det är roligt när man får nya vänner genom bloggandet!
    Hoppas du haft en bra dag hittills och att den får fortsätta vara det! Här blåser det rejält nu men nästan vindstilla på min balkong och det är svalare....skönt!
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, kära nån, slog jag dig med ett helt år...hihi du är för go Margita.
      Jag har inte varit nån som bytt bloggportal i tid och otid, gillar inte att lära mig hur man gör på andra ställen så att jag blivit kvar på blogspot är väl helt enkelt för att jag är en smula lat, den du!

      Jag läser dina inlägg i alla fall och brukar nog kommentera de flesta men så gillar jag din blogg också.

      Varm Kram fina bloggvän!

      Radera
  4. Åh...nu blev jag rörd :) Varm kram tillbaks :)

    SvaraRadera


Ps! Kommentarer är välkomna men glöm inte att skriva en signatur, det är roligt att se vem som lämnar avtryck!