onsdag 6 juni 2018

Snart 10 år sedan...





Nu har värsta blåste avtagit och det är en klar och fin dag.
Temperaturen har blivit något svalare och ska så vara någon dag till innan den stiger igen.
Mig gör det inte så mycket.
Tycker som jag skrivit innan att det är skönt med andningspauser emellanåt.
Den tryckande värmen som varit till trots.
Visst är det härligt med full sommarvärme så tidigt men som sagt, att kunna andas rätt är också viktigt.

I går hade vi en lugn dag här.
Mini har som jag skrivit tidigare inga lektioner denna vecka.
Det som eventuellt skulle vara i morgon är avbokat.
Som middagsmat så tog jag fram kotletter och sås från frysen och till det så kokade jag potatis som jag pressade.
Hade en vanlig, enkel sallad till det.
Mycket gott.

I Måndags så tog jag fram fläskytterfiléerna som jag putsade och la i marinad.
Dom ligger och gottar sig i kylskåpet nu.
Köttet är till Minis student.
Jag ska även göra min egen goda potatissallad men den gör jag inte förrän på Torsdag.
I och med det så har jag gjort min del till studentmiddagen.
Känns kul att hjälpa till och jag vill att Minis student ska bli så bra och minnesvärd som möjligt.
Det blir onekligen spännande att fira studenten hos min X-make och nya fru i deras nyinköpta hus.
Jag hoppas vid Gud att stämningen blir fin.
Känner mig dock lite tveksam, när jag träffade herrskapet utanför Arenan i Lördags när vi väntade på balgästerna så hejade inte X-maken på mig och tja jag gav helt enkelt upp och hejade inte själv heller.
Kände att jag orkar inte anstränga mig, vill han låtsas som att han inte ser mig och att jag inte finns får det väl vara så.
Vi får väl se på Fredag hur det artar sig...

Det är snart 10 år sedan vi tog beslutet att separera och skilja oss.
Vi och vi, det var väl jag som inte stod ut att leva i det äktenskapet, X-maken hade inte något val än att gå med på det.
Det har varit många turer sen dess och de flesta har inte varit så trevliga.
Men jag har ju fått ta på mig epitetet "svarta fåret" för att jag lämnade, övergav honom.
Han var helt säker i början att jag träffat någon annan och att det var därför jag ville gå skilda vägar men se det var inte sant.
Han hade väl bara svårt att förstå att JAG INTE KUNDE LEVA MED HONOM, det måste finnas någon annan orsak.
Nåväl, han såg väl kanske aldrig det dysfunktionella äktenskapet som något dåligt, han upplevde inte samma bild av hot, makt och kontroll som jag gjorde men det var attans så synd om honom.
Han var en trasig liten stackare.
Och visst är det svårt att bli lämnad, det kan jag med all respekt förstå men han såg aldrig att han hade något med det att göra, han såg aldrig vad han gjorde mot mig.
Han var en blind narcissist.

Idag är jag glad att jag blev så modig att jag gick.
Att jag fann styrkan att lämna.
Det är något jag aldrig ångrat.
Det var bara synd att allt vart tvungen att komma till vägs ände innan jag kunde bryta mig lös.
Jag var verkligen en skugga av mig själv då, jag fanns inte på riktigt.
Jag vet inte ännu om jag hittat tillbaka till mig själv helt och fullt men jag är på god väg.
Och tack och lov så stör inte X-maken mig särskilt ofta längre.
Inte medvetet i alla fall.
Det som händer mig med flashbacks och kopiös rädsla när jag minst anar det, tja det är inte så mycket att göra åt, det bara är så.
Just nu är jag även i en period då jag är extremt skvätträdd, jisses så Mini har skrämt mig de senaste veckorna, det är helt knäppt alltså.
Jag antar att det är biverkningar som fortfarande sitter kvar efter äktenskapet, trots att det gått så många år.
Kroppsminnet, det är svårt att rå på så även såren i själen.
Men jag jobbar på det ständigt!

Nu ska jag sluta svamla om tider som varit.
Idag är det Nationaldagen och den firas inte på något särskilt sätt hemma hos mig.
Hur firar ni?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


4 kommentarer:

  1. Du gjorde ett bra beslut som lämnade honom enl dej själv, och det är det viktigaste. :) Idag firar jag maken som fyller år....det är hans dag på Svenska flaggans dag :) Kram till dej

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det beslutet var det bästa som hänt mig, jag är glad att jag blev så modig.
      Jag skrivit Grattis till honom på din blogg.
      Hoppas dagen varit fin.

      Kram

      Radera
  2. Det var starkt gjort av dig. Och vad härligt med student, hoppas det går bra.
    Visst är det kul att blogga och bra att skriva av sig. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var nog det vettigaste beslut jag tagit i hela mitt liv.
      Ja det blir härligt med studenten.
      Jo jag gillar som sagt fortfarande att blogga så jag blir kvar en stund till.

      Kram

      Radera


Ps! Kommentarer är välkomna men glöm inte att skriva en signatur, det är roligt att se vem som lämnar avtryck!