söndag 3 juni 2018

Vit Syren och balen...





Syrenerna blommar för fullt men det är egentligen några veckor för tidigt.
Som det mesta denna vår/sommar så gick det snabbt även för dem.

På tal och syrener så har jag lyckats läsa en bok av en gammal bloggvän, Cecilia Sahlström som skrivit en kriminalare som heter "Vit Syren".
Den kan jag rekommendera till er som gillar den genren. 
Mycket välskriven och spännande.
Jag har vanligtvis svårt att läsa böcker pga min extrema hjärntrötthet och dåliga fokus men den här gav jag mig sjutton på att jag skulle läsa.
Det tog sin tid men jag har läst den nu.
Jag tycker att boken fångade mig som läsare även om jag var tvungen att lägga ifrån mig den ofta.
Det är korta kapitel, vilket jag tycker var bra.
Boken handlar om kommissarie Sara Vallén som jobbar vid våldsroteln i Lund.
Ett brutalt överfall på en kvinna leder till att hon dör.
Sara Vallén och hennes team får jobba hårt för att fånga mördaren.

Mer tänker jag inte skriva om själva boken.
Cecilia Sahlström har skrivit och utgett en uppföljare som heter "I egna händer".
Den har jag inte kommit över än, vet inte om den finns i pocketform än.
Läs henne om ni inte tidigare gjort det!

I går så åkte jag in till byn runt 17 tiden.
Jag mötte upp Midi och så gick vi till arenan där balen skulle hållas.
Jisses vilket folk det var och varmt som bara den.
Vi stod och väntade i gassande sol i runt 45 minuter innan bilen som Mini åkte i körde fram.
Å vad han och hans vänner var fina.
Vi fotograferade en del, måste ha minnen av denna kväll.
När han var på väg in till balen så gick jag och Mini hemåt.
Jag till bussen och Mini till pojkvännen.

Tja vad tyckte jag om detta och hur fungerade det för mig rent psykiskt.
Inte så bra faktiskt.
Jag har svårt för stora folksamlingar särskilt när man står trångt och blir knuffad osv.
Jag har svårt för sorlet som blir när massorna pratar.
Jag har svårt med allas energier som flyger runt och som gör att det sticks på min hud, önskar att jag kunde lära mig att stänga av det.
Jag har svårt för alla intryck i en sådan folkmassa.
Jag hade fullt upp med att titta på alla fina studenter och deras utstyrsel så jag kände att jag bara bleknade och på något sätt försvann i alla färger och former.
Jag kände hela tiden hur ångesten kröp under skinnet och att jag ville fly.
Samtidigt ville jag inte visa för Midi hur jag "mådde".
Jag höll ställningarna och härdade ut.
När jag kom hem var jag så otroligt trött, jag kände mig som en urvriden trasa.
Något inom mig sa aldrig mer en sån folkmassa men insåg att det kommer att upprepas på Fredag då Mini tar studenten och vi ska välkomna honom på skolans trapp.

Det finns alltid två sidor av samma mynt.
Trots att jag ville se min son på hans första bal och just det, var fint och trevligt, så finns ju den där andra mer ångestfyllda sidan som tär något enormt.
Idag är jag övertrött och jag känner att hjärnan inte hänger med.
Den har liksom stängt av, behöver vila upp sig.

När vi senare idag äter frukost får han berätta allt om kvällen.
Han skickade en del snapchat under kvällen så jag har sett maten dom åt.
Farmor skulle skjutsa hem honom.
Har dock ingen aning om när han kom hem.

Nu ska jag dricka kaffe och vila för vila är vad jag behöver.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!









6 kommentarer:

  1. God morgon ☕☀️Jag har läst båda böckerna. Såå bra����Ha en skön Söndag
    Kram ❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska se när jag får tag på den andra.
      Vill läsa den med.

      Kram

      Radera
  2. Jag önskar att jag kunde läsa böcker men orken,minnet och koncentrationen att läsa längre än några rader i en bok finns inte. Jag minns när min son tog examen för tre år sedan. Det var smockfullt utanför kyrkan med anhöriga/föräldrar som knuffades och skulle trängas för att se sina barn/barnbarn komma ut från kyrkan. Själv såg jag ingenting just för att det var så enormt mycket folk som stod i vägen. Efteråt var jag helt förstörd - hade ont från topp till tå - var så enormt slut i huvudet och själen.
    Ha en fin Söndag!
    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan "normalt" inte läsa böcker heller, denna bok blev ett undantag men jag fick kämpa en del för att ta mig genom den.
      Provade en annan men det gick inte alls, för trött i huvudet efter en bok antagligen.

      Jag förstår verkligen din känsla, den är inte rolig alls.

      Kram och ha en fin em och kväll!

      Radera
  3. Hej Millan,
    Det var länge sedan! Och så fint du skriver om Vit syren och för mig är det naturligtvis extra stort att du orkade läsa den, trots att du är hjärntrött.
    Dig har jag tänkt på ofta.
    Kram och återigen ett stort tack
    Cis

    Ps. I egna händer kommer som pocket först när trean kommer ut, troligen januari eller februari 2019. Men vill du ha den kan jag skicka den till dig, utan kostnad, i hårdboksform. Säg bara till. Jag finns ju offentlig på FB. :) Du kan skriva på messenger om du vill.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar Cis.
      Jag är så väldigt glad för din skull att du nu kommit igång med skrivande och publicerande av dina böcker.
      Du skriver bra och på ett sätt som fick min tröga hjärna att hänga med.
      Jag är mäkta stolt att jag tog mig genom boken, inte utan ansträngning men med glädje.
      Varmt lycka till i ditt fortsatta författarskap.
      Självklart vill jag fortsätta läsa dig nu när jag fått smak för din författarådra.

      Varm Kram

      Radera


Ps! Kommentarer är välkomna men glöm inte att skriva en signatur, det är roligt att se vem som lämnar avtryck!