lördag 7 juli 2018

De som fattas mig...





Godmorgon!
Som jag brukar vid den här tiden så sitter jag vid datorn i mitt kök.
Dricker kaffe ur en mugg jag fick för några år sedan av mina barn på mors dag.
Tyvärr kan jag inte ha mjölk i kaffet för den har tydligen surnat till.
Suck.

Sitter och filosoferar för mig själv.
Tänker på alla de som jag känt och älskat som lämnat detta jordeliv.
Jag brukar fortfarande bli sentimental när det närmar sig min yngste brors dödsdatum fast det nu är snart 13 år sedan han gick bort.
Jag saknar honom så, fortfarande, men det är inte längre smärtsamt.

Det är 14.5  år sedan min kära moster hastigt gick bort, jag kan se henne framför mig när jag blundar men jag kan inte längre höra hennes röst som jag kunde göra de första åren.
Det är över 17 år sedan min älskade mormor gick bort, hennes röst kan jag dock höra inom mig när jag är på rätt humör och sinnet på rätt våglängd.

Min svåger gick vidare för snart 5 år sedan.
Det känns fortfarande jätteknasigt.
Jag kan än idag inte sätta mig på fiket där vi alltid sågs förr om åren.
Ibland tycker jag mig se en skymt av honom när jag går förbi men nej, det är aldrig han.

Det är snart 8 år sedan min fina ungdomsväninna gick vidare och lämnade oss alla fullkomligt tagna på sängen då det var så oväntat.
Jag tänker på den där sista kvällen vi hade tillsammans, två dagar innan hon dog.
Hur jag trotsade vädret och knatade upp till henne, det spöregnade nämligen den kvällen.
Dessa timmar i hennes sällskap är ovärderliga för mig.
Det känns som det var en högre makt som styrde oss tillsammans då.
Att vi fick en sista kväll innan det var över.

Å så mamma givetvis.
Nu är det 1 1/2 år sedan hon hittades död i hallen i sitt hus.
Det har varit en svår och konstig sorg att möta.
Jag har ju mest sörjt allt som aldrig blev, inte vad som verkligen var.
Den sorgen tog jag itu med för en herrans massa år sedan, sorgen över hur illa vår relation alltid var.
Men det är på något vis fortfarande ofattbart att hon inte finns längre.
Inget blev som jag trodde.

Livet går givetvis vidare trots dödsfall, och livet är till för oss levande men jag brukar bli sentimental emellanåt och tänka på dessa min käraste som gått över till andra sidan.
Det går ju knappast att glömma dem, de är ändå på något vis levande för mitt inre.
Det är också många fler som jag inte nämnt här, många som gått bort alldeles för tidigt och många som gått bort helt naturligt av ålder.

Själv känner jag mig inte rädd för döden, jag tror att jag i mångt och mycket skulle välkomna den men inte än, jag är inte redo för den än.
Jag har mycket kvar av mitt liv och försöker så gott jag kan mota Olle i grind så att säga.
Dödstankar har jag dagligen men inte av rädsla mer en önskan men som sagt, jag jobbar hårt för att de inte ska få ta för stor plats i mitt sinne.

Är du rädd för döden?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

6 kommentarer:

  1. Lustigt att du frågar, för det har jag som döds ångest är livrädd för att dö har så mkt kvar o blir helt orolig när jag ens tänker på det ..men nu över jag här & nu :) ha en fin dag kram

    SvaraRadera
  2. Jag tror det blir bra när den dagen kommer, rädd för det är jag inte men inte än som du säger. Jag har så mycket kvar att vara med om. Får man bara va frisk så vill jag leva länge än. Nu är det väl snart dax för ditt lilla barnbarn att komma ��. Kramar ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart du ska leva länge än.

      Ja du det är väl runt två veckor kvar innan barnbarnet föds, om den nu kommer på utsatt datum vill säga.

      Kram

      Radera
  3. Jo jag är rädd för att dö, vill inte lämna jordelivet för jag vill vara med om allt, vill inte missa nåt. Fast kanske jag är mest rädd för att bli svårt sjuk och dö på ett långsamt lidande sätt, det vill jag inte. Då skulle man kunna få ta ett piller och bara somna in. Min moster dog väldigt fridfullt. Hon blev över 90 år, var aldrig sjuk och hon bara somnade in så där lugnt och stilla. Kan man få beställa en sån död?
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan nog alltid önska hur man vill dö men vet i fariken vart man skulle kunna beställa det, vore en bra idé tycker jag.

      Kram

      Radera


Ps! Kommentarer är välkomna men glöm inte att skriva en signatur, det är roligt att se vem som lämnar avtryck!