torsdag 30 augusti 2018

Ben och Mini...





Ben hänger troget kvar i dörröppningen in till köket.
Där har han hängt under många, många år.
Han togs fram och hängdes upp vid en Halloween nåt år efter att jag skiljde mig från min X-make och sen blev han kvar.
Ben alltså, inte X-maken.
Nu har jag vant mig vid att han ska hänga där så jag kan inte förmå mig att plocka ner honom.
Han säger inte mycket.
Men på slutet har han knorrat lite extra och vid flertalet gånger har han ramlat ner så att jag fått ta hand om benhögen på golvet och hänga upp honom igen.
Jag undrar vad han vill egentligen?
När han knorrar så.
Han kanske är less på att vara till allmän åskådan men jag vill inte ha några skelett i min garderob så han får fortsätta att vara "sällskap" i dörröppningen.

I går åkte så Mini.
Vi åt frukost tillsammans.
Jag hjälpte honom med det sista i hans rum.
Vi kramades flertalet gånger innan han gick härifrån.
Jag kände gråten trycka i halsen men höll ihop medans vi kramades Hej Då!
Nu är han på väg.
Jag har fått några snap i natt och under morgonen av honom.
Det verkar gå bra.
Någonstans innan 11 bör dom vara framme.
Han hämtar nyckeln till lägenheten.
Det blir lite tomt till en början, han får sova i sovsäck på golvet.
Hans far kommer med möblerna på Lördag.
Nåväl, han är ung så det går säkert bra att ha det lite spartanskt några dagar.

Jag saknar honom redan...

Idag är det regnigt och grått ute men det stör mig inte.
Vädret passar mitt melankoliska sinne.
Jag måste gå bort till närmaste butiken och köpa mjölk och tandkräm.
Mjölken tog slut igår vid frukosten och jag skickade tandkrämen med Mini då han hade packat ner allt sånt hos sin pappa.
Tur var att jag hade nya tandborstar också så han fick med sig det med.

Så det blir en promenad om en stund.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 29 augusti 2018

Förtidsröstning och Minis flytt, dags att säga Hej Då...





I går var jag duktig.
Jag gick bort till närmsta vallokalen för förtidsröstning och gjorde min plikt.
Det känns skönt att ha röstat.
Jag klarar nämligen inte av att gå på själva valdagen.
Det är så otroligt mycket folk som rör sig i vallokalen att det ger mig stora skälvan att bara tänka på det.
Jag kom på det där med att förtidsrösta för några val sedan och det fungerar jättebra.
Så blir det "fel" partier som kommer till makten så har jag all rätt till att gnälla, det tycker jag att man inte har om man inte ens ids rösta.
Då bör man hålla tyst.

Mini och Midi har redan röstat.
Det är Minis första val och han ville ha röstat innan han flyttar.
Smart kille.

Nåväl, efter röstningen så promenerade jag in till byn för att göra ett ärende.
Då möttes jag av denna himmel jag visar som dagens foto.
Den var otroligt mäktig att se så jag blev tvungen att ta ett foto.
Jag älskar moln och himmel och har alltid gjort det.

När jag var klar på byn så tog jag bussen hem.
Väl hemma så ringde jag Älskade E som är i Spanien.
Hon hade varit ute på äventyr.
Det där med att hitta är väl inte alldeles plättlätt när det är ett nytt land man befinner sig i.
Nåväl, hon gjorde nästan klart sina ärenden innan hon körde hem till huset.
Vi pratade en del timmar med varandra.
Slutade när Mini kom hem efter sin dag med Maxi och Lilla hjärtat.

Jag lagade middag.
Det blev rostad potatis i ugnen, grillad korv och majs, en hemgjord vitlökssås samt sallad.
Å det blev sista middagen på länge med Mini.

Vi umgicks resten av kvällen.
Pratade massor.
Jag hade lite ångest när jag gick för att lägga mig, ville inte att kvällen skulle ta slut men jag var så trött att jag inte längre orkade sitta uppe.

Idag kliver han upp tidigt.
Vi ska äta frukost ihop.
Sen åker han in till byn under förmiddagen och så ska han ha en heldag med sina båda systrar och Lilla hjärtat.
I natt (vid 02) blir han upphämtad för resan ner till sin nya stad.
Hans pappa kör ner hans möbler osv till helgen så han kommer fram under Lördag lunch kanske.

Sagan om mammaveckorna tar därmed slut!
Jag känner mig både glad och ledsen på samma gång.
Å jag är väldigt tacksam att jag fick några fler dagar med honom än tänkt.
Men det blir nog ganska så jobbigt att säga Hej Då till honom!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 28 augusti 2018

Förvirrad...





Förvirringen var stor igår.
Mini skulle ju komma och bo hos mig de sista dagarna så jag fick helt plötsligt för mig att det var Fredag.
Mon djö!
Skrev under förmiddagen ett meddelande på FB till Maxi och frågade hur det gick nu när pojkvännen jobbade och hon var ensam med lilla hjärtat under dagtid.
Pratade med henne senare och hon sa att hon sett mitt meddelande, tänkt svara men glömt bort det men undrat varför jag frågade då hon bara varit ensam runt 3 timmar.
Jag fick erkänna att jag misstagit mig på dagarna, vi fick ett gott skratt i alla fall.

Det gick i alla fall bra att vara ensam med liten, om någon nu undrar.

Mini kom strax innan 13.30.
Det var härligt att krama honom Välkommen.
Vi satte oss i köket och tog en fika.
Pratade och pratade.
Sen flyttade vi in till chillrummet och fortsatte prata.
Han berättade hur planerna för veckan ser ut.
Vilka han ska hinna träffa och umgås med innan han flyttar.

Jag lagade middag.
Gjorde en pasta med tonfisksås och sallad.
Det var ljuvligt gott.
Efter maten så fortsatte vi prata.
Det blev många timmars prat.

Fram emot kvällen så duschade han och gjorde sig i ordning för att åka in till byn.
Han skulle ha filmkväll med vänner.
Själv var jag väldigt trött så jag gjorde en tidig kväll.
Inte för att jag somnade tidigt men det var skönt att ligga i sängen.

Idag är jag sams med dagarna igen och jag befinner mig i samma tidszon som ni andra, åtminstone de som bor i samma land som jag gör.
Det är alltså Tisdag.
Mini ska åka in till byn och umgås med Maxi och lilla hjärtat över dagen.
Sen kommer han hem till mig för att äta middag.

Nu ska jag sätta mig på altanen med kaffe!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 26 augusti 2018

Packdag...





Igår så hade vi ganska så fullt upp, jag och Mini.
Vi packade ihop på hans rum.
Jag hjälpte till, styrde upp lite, tyckte det var bäst så då Mini var lite stirrig.
Jag tog hand om allt porslin och packade det så att det inte ska gå sönder under resan ner.
Sen tog jag tag i kläderna och vek och packade ner, samt gardiner, badlakan och bäddset.
Jag letade fram adventsljusstakar som han även fick med sig.
Mini pysslade på med datagrejor och hans personliga saker.
När allt var klart så bar vi ner det till bilen.

Så skjutsade han mig till återvinningsstationen så att jag kunde slänga där.
Skönt att så här inför hösten ha det bortgjort för mig.
Vi hade tänkt åka till soptippen och slänga det jag ställt i förrådet efter rensningen i våras men det fanns inte tid för det.
Jag får lösa det på något annat sätt.

Mini åkte men kom tillbaka efter några timmar.
Då hade han Midi med sig.
Vi satt i köket och surrade om allt och inget och drack kaffe.
Det var jättemysigt.
Klockan var ganska så mycket när dom åkte från mig.

Några timmar senare fick jag en snap av Mini.
Ett mycket söndrigt knä.
Han hade ramlat nerför trappen hemma.
Men åh, tur att det gick bra i alla fall men han lär vara öm och ha ont i ett par dagar.

Älskade E ringde.
Hon är i sitt hus i Spanien.
Njöt av värmen, det var 37 grader där.
Hm, glad att jag inte är där...

Idag ska jag fundera över vilka gardiner jag ska hänga upp i Minis rum.
Han ville nämligen ta med sig dom som satt uppe.
Köpte panelgardiner till honom för något år sedan och dom vill han packa ner, och visst fick han det.

Idag blir det i övrigt en lugn dag för mig.
Det är Söndag och jag ska bara softa.
Bara vara!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

lördag 25 augusti 2018

Sista dagarna med Mini...





Igår var det en regnig och ruggig dag.
Det regnade redan tidigt på morgonen när jag gick iväg för att handla.
Och fortsatte större delen av dagen.
Jag brukar sitta ute på altanen vid allehanda tidpunkter under ett dygn men igår var det riktigt kyligt.
Eller så var det tröttheten i mig som gjorde mig så frusen.

Jag vek ihop det Mini ska ha med sig i flytten och jag renbäddade hans säng.
Hade ingen aning om när han skulle dyka upp hos mig.
Det blev sent.
Klockan var nästan 19.30 när han och Midi tittade in.
Dom hade med sig min cykel så äntligen står den i mitt förråd.
Jag struntar i att laga punkteringen utan väntar tills nästa säsong.
Sommaren är i det närmsta över så cykeln får fortsättningsvis stå, men äntligen i mitt förråd.
Tack Mini för att jag fick hem den.

Vi satt i köket och pratade om dagen.
Om allt han köpt.
Och hur krångligt det varit att tanka bilen.
Jag skickade med Midi hennes oljefärger som hon haft stående här ( hon flyttade för nästan 2 1/2 år sedan) när dom åkte iväg.
Dom var ännu inte klar med sin dag men Mini kom tillbaka för att sova hos mig, jag antar mycket sent.

Idag ska han packa ihop det han ska ha med sig när han flyttar.
Det är väl egentligen inte så himla mycket.
Kläder, en kartong med porslin, böcker, dator och andra grejer, badlakan och bäddset.

Så visar det sig att han kommer tillbaka på Måndag.
Han hade missförstått sin far.
Han trodde att dom skulle vara bortrest tills på Onsdag men så var icke fallet, de kommer åter tidig Måndagsmorgon.
Han säger att han utgår från mig som bas men att han har en del att göra under de dagarna innan flytten.
Jag blev förvånad och glad.
Han får gärna bo hos mig.

Nu ska jag sätta mig på altanen med en mugg kaffe.
Idag är det uppehåll och inte ruggigt kallt.
Jag får se när Mini behagar vakna.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

fredag 24 augusti 2018

Fredag...





Då är det Fredag igen.
Ännu en vecka har gått.
Om man nu som jag räknar veckor Fredag-Fredag.
Jag får nog lära om mig och börja räkna som gemene man, Måndag-Måndag.
Varför jag räknar veckor som jag gör beror på barnen.
Eftersom dom kommer och åker på Fredagar.
Nu har det ju förvisso bara varit Mini de sista åren men det har ju varit såhär de senaste 10 åren sen jag skiljde mig från X-maken.

Klockan är strax efter 08 och jag har redan helghandlat.
Gick iväg hemifrån vid 07.
Den närmsta butiken öppnar redan klockan 06 så det är superbra om man vill göra bort handlingen tidigt.
Eftersom jag inte har en mammavecka på gång så blev handlingen ganska så torftig.
Kaffe, en mjölk, en limpa, leverpastej, ett paket mariekex, cigg  och en påse bilar.
Sen hjälper det väl till att det är ganska så skralt i börsen så något överflöd handlar det inte om.

Framöver så kommer utgifterna minska en del.
Jag blir ju helt ensam.
Matkostnaden kommer att minska avsevärt även om den inte varit jättestor men eftersom jag inte kommer att ha Miniveckor så behöver jag inte sätta guldkant på tillvaron särskilt ofta.
Elkonsumtionen lär också minska.
Jag har sett vilken skillnad det blivit genom åren då vi först var en stor familj på 5 personer för att sedan minska eftersom barnen flyttat ut.
Åh det är ju bra att vissa utgifter minskar då inkomsten är väldigt låg.
Man måste anpassa munnen efter börsen och det utrymme som finns.
Det är jag en fena på, har alltid fått trolla med knäna och ofta kokat soppa på en spik.
Men man behöver inte leva dåligt för det.

I eftermiddag/kväll ska Mini komma till mig.
Som jag förstått det så ska han sova här och i morgon ska han packa ihop det han ska ha med sig när han flyttar.
Jag har tvättat det jag skulle göra och ska vika ihop det så det är klart för honom.
Vi lär väl ses mer under kommande vecka innan han flyttar.
Det känns lite konstigt att han nästa Fredag befinner sig i den nya staden han ska bo och plugga i.
Åh bara knappt en vecka kvar.
Hur ska den ömma modern reda ut detta?
Jag blir lite stirrig när jag tänker på att det är så nära.
Men jag får väl vara stirrig, det hör väl till.

Nu ska jag sätta mig på altanen med en kopp kaffe och mysa.
Det regnar ute, det gillas!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 23 augusti 2018

Bokpaket, samtal och tvätt...





I går låg det ett paket i brevlådan.
I paketet fann jag denna bok.
Fina Cecilia Sahlström skickade den till mig.
Jag läste ju hennes första bok "Vit syren" som jag skrev om i bloggen och hon uppmärksammade det.
Å så fick jag denna bok som gåva av henne.
Så himla fint och rart.
Cis är en gammal bloggkamrat från Ameliatiden, när vi bloggade i vad vi alltid kallade för Bloggdala.
Det var en härlig tid.
Nåväl jag ser verkligen fram emot att läsa denna och jag hoppas att huvudet är med mig så att det går bra.
Jag blir så lycklig när människor är så otroligt vänliga mot mig, det värmer i hjärtat så tack Cis!

Jag gick in till byn i går förmiddag då jag hade samtal med kuratorn.
Hade det lite besvärligt med den där förbaskade hälsporren som gör så ont.
Nattvandringarna har definitivt inte hjälpt till att läka den.
Men jag tog mig till psykiatrin och fick komma in relativt på min bokade tid.
Samtalet var både lättsamt och jobbigt.
Myntet har alltid två sidor.
Vi bokade in en ny tid i September.

Jag hade en resa kvar på mitt busskort så jag tog bussen hem.
Klarade inte av att gå för foten värkte så fruktansvärt mycket.
Väl hemma så tvättade jag sängkläder och badlakan.
Det Mini ska ha med sig när han flyttar.
Han tar två bäddset och tre stora badlakan från mig.
Bra att han slipper köpa, det finns annat han kan lägga dom pengarna på.

Idag tänkte jag fortsätta tvätta.
Egentligen har jag ingen ork till det men jag tvingar mig.
Blir så skönt sen när det väl är gjort.
Framöver kommer det inte bli så mycket tvätt då jag blir helt ensam här hemma.
Det är mycket som kommer att förändras när Mini flyttar.
Men sånt är livet.

Nu ska jag gå ner i källaren och starta maskinen så att tvätten blir gjord.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 22 augusti 2018

Födelsedagskalas och lilla hjärtat...





Stor 19 år och liten 4 veckor!
I går så hade vi kalas för Mini hos mig.
Dom kom allihopa förutom Midis pojkvän som tyvärr jobbade.
Jag dukade upp vid matgruppen i vardagsrummet.
Men innan vi satte oss för att fika så hann vi mysa med lilla hjärtat allihopa.
Eller föräldrarna hade fullt upp med annat men vi andra tre (Mini, Midi och jag).
Maxi frågade om jag kunde ta fram hennes fotoalbum samt "mina första årsboken" så det gjorde jag.
Hon och pojkvännen hade roligt när dom tittade genom dem.
Det var väl ett tag sedan de blev synade i sömmen.

Slutligen satte vi oss till bords.
Vi drack kaffe och cider samt fikade och åt kladdkaka med grädde.
Det var synnerligen gemytlig stämning runt bordet.
Nu är han ordentligt firad, sonen min.

Efter fikat så haffade jag lilla hjärtat och så satt han och jag och myste i fåtöljen medan de andra gick in till Maxis gamla rum.
Vem behöver de andra när man har liten.
Gudomlig är vad han är.
Så himla söt.
Och väldigt lugn och lättsam.

Fast Maxi berättade att hon var ganska så trött för liten hade varit vaken hela natten.
Han hade minsann ingen lust att sova.
Varför ska man sova?
Men dottern såg inte alltför knäckt ut, hon bara log och sa att det gick bra.

Mini fick fina presenter.
Både hushållsgrejer, pengar och presentkort.
Han var väldigt nöjd över allt.

På Fredag åker han norröver för att köpa det sista.
Ikea blir det, bra affär som har mycket till bra priser.
Midi följer med honom.
Han har skrivit lista så han vet vad han ska inhandla.
Efter den trippen kommer han till mig, stannar över natten och packar ihop sitt rum på Lördagen.
Jag får rå om honom lite till...

Idag ska jag in till byn.
Jag har samtal hos kuratorn på förmiddagen.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 21 augusti 2018

Tomat, Minis födelsedag och nattvandring...





Tidigare i vår så testade jag att lägga ner en tomatskiva i jord för att se om något skulle hända.
Å visst hände något.
Det blev några små tomatplantor som jag sedan skött om efter bästa förmåga.
Nu har dom börjat blomma.
Njae, det blir nog knappast några tomater på dem men kul ändå eftersom det bara var ett simpelt test.
Skulle jag gjort det i Februari hade jag nog möjligen fått tomater men nu som sagt är det nog försent för det.

Idag är det inte vilken dag som helst, det är Minis födelsedag, han fyller 19 år!
Denna dag år 1999 var en helt otrolig varm sensommardag.
Vi hade fönstret öppet i förlossningsrummet och det var så varmt att i kombination värme samt förlossning kändes det som jag var ute och sprang ett maratonlopp.
Så jag svettades.

Det var den enda förlossningen jag varit med om som jag bad en i personalen att dra åt fanders och inte komma tillbaka då människan envisades att hela tiden dränka mitt ansikte med en dyblöt trasa, jo det var varmt och jo jag svettades enormt men det var inte behagligt.
Människan kom sen inte tillbaka förrän Mini var född.

Jag kommer aldrig att glömma ögonblicket då jag för första gången tittade in i min sons ögon.
Det var som att titta in i en själ som visste precis allt om denna värld, gammal och världsvan.
Det var en något besynnerlig känsla men min son har efter det alltid varit "lillgammal" och mycket klok, som om han vore en mycket gammal själ.

Han har gett mig så mycket glädje och kärlek.
Han är mitt tredje barn, mitt sista barn och min enda son.
Och nu fyller han 19 år.
Tänk att det var så länge sedan han föddes, den där heta sensommardagen.
Tänk så fort åren gått.
Nu är han flygfärdig och flyttar söderöver.
Han kommer att bo i runda tal 75 mil från mig.
Men det kommer att bli bra, detta är något han vill satsa på och det passar honom ypperligt, som hand i handske.

I eftermiddag ska vi fira honom hos mig.
Jag ska dammsuga golven och skura toaletten, sen är jag klar med städet.
Å så ska jag göra i ordning hans present.
Jag ger honom en herrparfym som ska inköpas under en kryssning vi ska göra tillsammans framöver.
Så det blir som ett presentkort som han får idag.
Ska se om jag kan skriva en liten vers till honom också.

I natt har jag vandrat.
Blir lite trött på dessa extrema ångestpåslag jag fått här på sistone.
Försökte med allt för att slippa gå ut men det gick helt enkelt inte.
Jag ska tydligen nattvandra när jag får dessa ångestpåslag.
Min hälsporre skriker högt, det i sig är också ångestframkallande...
Jag har gått i mörker för att sen se det ljusna då solen gick upp.
Jodå, ångesten har minskat men helt borta är den inte.
Men jag kämpar på, vad annat kan jag göra?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 19 augusti 2018

Det är Söndag...





Jag har suttit ute på altanen en lång stund.
Det är verkligen mycket krispigare i luften även om det fullt ut inte är ren höstluft ännu.
I går kväll regnade det så i morse när jag satte mig därute så såg jag inte ut genom fönstren.
De var alldeles dimmiga.
Undrar om dom blir ren på det sättet också?
Jag har liksom aldrig kommit på hur jag ska kunna putsa rutorna på utsidan av min glasade altan.
Det går inte att göra inifrån och ska jag stå på en stege på utsidan och putsa, nej tack det avstår jag, bor ju inte på markplan.
Undrar om min hyresvärd tänkt så långt egentligen?
Det borde väl vara hans sak, eller?
Nåväl inget jag behöver att fortsätta fundera på just nu.

Igår var en lugn dag.
Jag gjorde inget speciellt alls.
Känner mig fortfarande melankolisk så jag hade ingen lust till något.
Men dagen gick som den alltid gör, oavsett mitt mående.
Tittade en del på de nyaste fotona på lilla hjärtat och kände hur mitt inre värmdes upp en smula.
Men melankolin ligger ändå tät runt omkring mig, det går inte att göra något åt.

Idag borde jag väl ta mig an lite städning här.
Borde dammtorka vardagsrummet.
Borde tvätta upp sängkläder och badlakan som Mini ska ta med sig när han flyttar.
Fast tvätten har jag en vecka på mig att fixa så det är inte akut brådskande.
Städet däremot...
Mini fyller år på Tisdag så vi ska ha något slags kalas här för honom.
Jag tror att Midi och pojkvän blir med.
Nåja jag har 2 1/2 dag på mig så det ska väl i sinom tid bli gjort.
Tur är att jag inte är någon stökig person.
Jag drar aldrig fram, var sak står på sin plats.
Men man behöver ju dammtorka och ta golven för det.

Nu ska jag sätta mig en stund på altanen med en kopp kaffe.
Klockan är inte så mycket än och hela dagen står öppen och bara väntar på att jag ska orka kavla upp ärmarna och göra något vettigt.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


fredag 17 augusti 2018

Magisk stund...





Jag och lilla hjärtat hade en magisk stund tillsammans idag då vi åkte och hälsade på.
Det var jag, gammelmorfar, hans fästmö och Mini.
Jag blir fullkomligt uppslukad av liten, han är så söt och go, så himla perfekt.
Kärleken jag känner nästan knockar mig, den är gränslös och evig.
Det är underbart mysigt att jag nu får kalla mig mormor till denna ljuvliga lilla gosse.




I famnen på gammelmorfar trivdes han också.
Han var väldigt vaken och iakttog det som hände runt omkring.
Och vi alla satt som ett fån och bara njöt av den lille.
Han fick ligga i fyra nya famnar och protesterade inte en gång.

Jag känner mig salig och snurrig av lycka.
Stunden med honom var som sagt helt magisk.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 16 augusti 2018

Orkidéer, gröna växter och ångestpåslag...





Jag fick en orkidé när jag fyllde år.
Såg i morse att sista blomman trillat av.
Har läst att man ska ta av stänglarna blommorna suttit på när de blommat färdigt.
Jag har aldrig lyckats få en orkidé att blomma om,  har ni något tips till mig?
Jag gillar blommor/växter men har alltid föredragit gröna växter, tycker att dom är mer lättskött och har fått för mig att blommande växter kräver mer, jag kan givetvis ha fel.
Växter har jag i alla fönster, eftersom jag har många fönster så blir det en hel del växter.
Jag sköter dom men måste erkänna att jag varit dålig på att plantera om dom de sista åren, har inte haft energi att lägga på det.
Nästa vår får jag nog ta mig i kragen och plantera om dom.
Är ni noga med att sköta om era växter?
Har ni sk gröna fingrar?
Jag har enligt eget tycke ganska så gröna fingrar.

Klockan är nu 06.10, ganska så tidig morgon men jag har varit vaken länge, eller jag ska väl säga att jag knappt sovit något i natt.
Fick ett ordentligt ångestpåslag vid midnatt.
Allt bara rasade samman och blev nattsvart.
Jag provade att ligga på spikmattan men det hjälpte föga.
Runt 03 klädde jag på mig och smög ut från huset.
Promenerade i två timmar.
Vart jag gick, njae det har jag ingen riktig aning om.
Känns inte som jag egentligen såg något.
Min inre kamp med demonerna tog sitt fokus från vägen.
Men hem tog jag mig och nu känner jag mig ganska så slut på.
Den värsta ångesten har lagt sig men det kryper fortfarande ordentligt.
Min stackars hälsporre mår verkligen inte bra av alla dessa nattvandringar.
Men vad fasiken gör man?

Jag tycker inte att det finns någon egentlig bot när jag får dessa ångestpåslag.
Nä det hjälper inte att andas i kvadrat, ibland hjälper spikmattan, ibland kan det bli en smula lättare med stesolid men just nu måste jag ut och vandra, det ändrar sig hela tiden men någon riktigt bra lösning verkar inte finnas.
Jag gör det jag måste för att överleva, vad annat kan en människa göra liksom?

Idag är det i vart fall Torsdag.
Mitt sista dygn av denna mammavecka.
Jag har lovat Mini att jag ska grilla idag.
Tog fram fläskkotletter från frysen igår.
Till det blir det rostad potatis i ugnen, sallad och bea.
Det blir en fin sista middag för denna gång.

Nästa gång han egentligen ska till mig blir inte som vanligt.
Han kommer väl att vara hos mig någon dag för att packa ihop det han ska ha med sig när han flyttar men någon riktig mammavecka blir det inte.
Han har ganska så fullt upp med sina förberedelser.
Melankolin flödar inom mig, det är en jobbig känsla men jag vet att det kommer att ge med sig med tiden.
Man vänjer sig, jag har sen han började gymnasiet vetat att han ska plugga vidare och flytta men där i början så tänkte jag väl att det ligger så långt fram, det är många år kvar och vips har alla dessa år gått och så står jag här och funderar på vad som hände med tiden?

Nåväl, det är livets gång!

Nu får jag se fram emot en sista mysig dag med Mini och i morgon får jag träffa lilla hjärtat, så jag längtar efter honom!


Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


onsdag 15 augusti 2018

Onsdag...





Ånyo en morgon.
Precis som de allra flesta andra morgnar så dricker jag kaffe.
Inte nykokt men jag har mikrat den.
Vädret ser ut att vara lika som under gårdagen.
Mest mulet och aningen kyligare.
Den där tryckande hettan vi omgav oss med vecka ut och vecka in börjar kännas ganska så avlägsen nu.
Det är mitten av Augusti så sommaren är verkligen på upphällningen.
Alltid när jag ser i backspegeln så känns det som tiden gått så fort, är det samma för er?

I går hade jag en hyggligt lugn dag.
Jag har inte mycket energi för tillfället så jag får hushålla med mina resurser.

Maxi ringde åh det gör mig alltid glad.
Jag hade lagt mig för att vila men klev upp och satte mig på altanen under samtalet.
Helgen har varit bra.
I Måndags var dom upp på avdelningen (efter ett telefonsamtal från personal) och vägde liten, då hade han gått ner 30 gram över helgen.
De fick träffa en läkare ( i pensionsåldern) som rekommenderade rena 80-tals fasonerna när det gäller amning och försökte få Maxi att tro att hon inte hade tillräckligt med mjölk.
Varför gör man nu så?
Du bör väl peppa om amning, inte se till att mamman får dåligt självförtroende.
Nåväl, de åkte dit igår morse och vägde honom igen och då hade han gått upp 50 gram så nej det var väl inget att ställa till ett himla liv om.
Maxi tycker själv att amningen fungerar bra.
Han äter och sover men äter oftare fram emot sena eftermiddagen och kvällen, tycker inte att det låter så konstigt.

Vi bestämde också att jag, gammelmorfar med fästmö ska hälsa på dem på Fredag efter lunch.
Mini blir nog också med för han blir hämtad sent hos mig.
Det ska bli härligt att träffa alla.
Det blir gammelmorfars första besök och han längtar efter att få träffa liten.
Lilla hjärtat är ju hans första barnbarnsbarn så det är lite speciellt.
Får se om vi får till ett fyra generationers foto.
Kan vara roligt att ha i gömmorna.

Så jag längtar tills Fredag.
Ska bli så mysigt att få se liten.
Och krama dottern med pojkvän.
Det där sista är väldigt viktigt.
Vi kramas alltid i min familj, vart vi än ses och pojkvännen som inte var van i början av allt kramande, har vant sig nu att det är så vi gör.
Det blir en härlig Fredag.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 14 augusti 2018

Tisdag...





Tisdag morgon.
Vädret är lite si och så ute men det blir nog inte regn.
Det har dragit in en höstkänsla de sista dagarna.
Jag har på mig sockar och långärmat.
Annars fryser jag eller jag fryser i vilket fall.
Känns lite konstigt då det tidigare varit så varmt att jag konstant varit överhettad och klibbig.
Men just nu är det nästan lite skönt att frysa, för en stund i alla fall.

Igår hände inte så mycket hos mig.
Jag gick ut på en liten promenad.
Hängde med Mini.
Lagade middag, en enkel sådan.
Bara spagetti och så stekte jag köttbullar och serverade med sallad.
På kvällen bakade jag en kladdkaka, kom på att jag hade grädde i kylskåpet så det passade ju bra.
Så vi tog en kvällsfika tillsammans.
Mini blev förvånad då han såg kladdkakan och den vispade grädden.
Mä, när gjorde du den?
Tja det kan hända mycket här när han sitter och spelar på sitt rum.

Jag gjorde en hyggligt tidig kväll.
Var så gruvligt trött.
Men inte var det särskilt lätt att somna.
Det tog sina timmar.
Det svarta inom mig vällde upp med gräslig fart.
Då är det inte så enkelt att bara somna.

Hade ingen lust att kliva upp i morse.
Men gjorde det ändå.
Brukar inte ha dagar i sängen då Mini är här.
Jag får helt enkelt ta det när han växlar boende igen.

Nåväl, kaffemuggen står bredvid mig och jag får göra det bästa av denna dag.

Vad hittar ni på idag?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 13 augusti 2018

Mormors lilla hjärta...





Den nyblivna familjen mår väldigt gott över att få vara hemmavid.
Äntligen liksom så börjar det lugna ner sig för dem och de får skapa sina egna rutiner runt lilla hjärtat.
Igår fick jag detta foto, dom var på väg på en promenad med barnvagnen.
Han är så olik sig utan alla dessa slangar.
Och världens sötaste lilla gosse.
Han har verkligen fångat mormors hjärta.

Helgen har varit väldigt fin.
Det är underbart att ha Mini här.
Mitt tungsinne har inte gått över men jag har lyckats skjuta den åt sidan för en stund.
Vi har pratat massor, ätit god mat och njutit av ett lugnt helgtempo.

Nu är det en ny vecka, ny Måndag.
I morse skulle jag ringa och väcka Midi vid 05.30.
Tror sällan jag varit så trött.
Nu hann Midi före, hon ringde och sa att hon inte sovit en blund i natt fast hon tagit sina sömntabletter.
Ja jisses så tråkigt det är att även hon har sömnproblem.
Det hade ju gott och väl räckt med mig.
Jag har väl inte de bästa generna att föra vidare kan jag tro men så tråkigt för henne för sömnen är ju så himla viktig om man ska fungera som människa, orka jobba och ha ett socialt umgänge.
Jag hoppas innerligt att hennes sömnproblem ger med sig.

Dagen har inga speciella måsten.
Jag ska laga middag men mycket mer än så behöver jag inte ta mig för.
Jag fortsätter njuta av att Mini är här.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

söndag 12 augusti 2018

Godmorgon...





Lilla hjärtat är lika trött som jag känner mig på denna videosnutt jag fick i går morse.
Idag var det extremt svårt att kliva ur sängen.
Den var så skön och jag så trött.
Men så är det ju ibland, sängen lockar mer än morgonsysslorna.

Jag sitter med kaffet och försöker vakna till.
Ute är det sol och lite moln.
Inte så varmt dock.
Bara 10 grader men det känns behagligt.
Jag är så mätt på den extrema värmen som varit under så lång tid.
Jag är redo för lite svalare temperatur nu.

Igår så ansträngde jag mig för att laga till en riktigt god middag.
Jag helgrillade marinerad fläskfilé, chorizo och majskolvar.
Till det hade jag potatisgratäng och min hemgjorda tsatsiki samt en härlig sallad med allt möjligt smarrigt i.
Oj så gott det blev.
Jag hade även bakat en liten småkaka som passade bra till kaffet efter maten.
Det blev helt klart en lyckad middag.




Min fina lobelia jag fick när jag fyllde år ser inte längre ut såhär.
Den gillade tydligen inte sommarvärmen för den är näst intill död nu.
Trots att jag skött om den och vattnat.
Men det gör inte så mycket.
Den var otroligt vacker första månaden så jag har kunnat njuta av den i alla fall.
Nu känns det som vi går mot höst så den får ha gjort sitt.

Höst ja, känner mig kluven inför den årstiden.
Jag både längtar och känner mig räddhågad inför den.
Mitt sinne brukar alltid gå i botten när den är på väg även om jag gillar den höga luften och tycker att det är en vacker årstid.
Vi får se hur det blir i år!

Nu ska jag sätta mig på altanen med en kopp kaffe!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

lördag 11 augusti 2018

Mini och lilla hjärtat...





Jag hade en riktigt trevlig eftermiddag och kväll igår med Mini.
När han kom till mig en timme senare än tänkt så satte jag på grillen och så grillade jag parisare med bröd.
Till det hade jag skivad tomat, skivad rödlök, rostad lök, ketchup, senap och gurksallad.
Enkelt men mycket gott.

Jag diskade undan och sen hängde vi mest i chillrummet/biblioteket.
Det var som vanligt mysigt och det fullkomligt bubblade ur sonen.
Mitt tungsinne trängdes åt sidan och tog emot hans glädje.
Vi hade en underbar kväll och det var många ämnen som dryftades.
Det gillar jag verkligen med min son, vi har så lätt att prata med varandra och vips har en kväll försvunnit.

Glatt överraskad blev jag också när Maxi ringde och sa att dom skulle bli utskriven igår eftermiddag.
Dom har haft övervakning på honom tre dagar denna vecka, inte bara nätter och det har visat bra.
Igår gjorde han en eeg, och om det skulle visa bra så skulle dom få bli utskriven.
Natten till igår så tröttnade lilla hjärtat på sondslangen så den ryckte han ut själv och efter det bestämde personalen att det verkar fungera utan, med bara amning så dom satte aldrig tillbaka den.




Lilla hjärtat slanglös men fortfarande med plåster.
Nu är även dom borta.

Gårkvällen var en härlig kväll för den nyblivna familjen.
Äntligen hemma och så skönt att få sova i sin egen säng.
Sjukhuslivet är dom mätt på, dom har tillbringat nästan 3 veckor på avdelning.
Jag förstår deras glädje.

Jag fick några söta videosnuttar och foton av honom igår.
Som jag naturligtvis sparade ner i min barnbarnsmapp.
Där finns mycket smått och gott att titta på för den nyblivna mormodern.

Jag hade tur igår med.
Fick sms att mitt paket från Apotea låg och väntade i närbutiken så jag gick dit och hämtade ut det.
Sömntabletter igen, jippi så bra.
I natt har jag faktiskt sovit över förväntan bra och gott.
Känner mig som en ny människa idag.

Nu ska jag dricka mer kaffe, har precis kokat och sen ska jag hålla koll på klockan så att Mini kliver upp i tid.
Han ska träffa en kompis på byn så han blir borta en del idag.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

fredag 10 augusti 2018

Fler än jag som varit vaken inatt...





Fick denna snapchat av Maxi i morse.
Liten har ätit nattmål och somnat om.
Själv kan jag inte förklara min vakenhet med att jag behövt amma.
Nä det var många, många år sedan jag gjorde det.
Snarare beror vakenheten på att jag inga sömntabletter har.
Läkarna har skrivit receptet så att jag inte hinner få nya innan askarna tar slut.
Var ut och kollade vart paketet från Apotea är i morse, det har kommit fram men beräknad leverans står Måndag.
Jag ska då ha himla tur om jag ändå får dem idag annars blir det ännu fler vakennätter för mig.

Igår skrev jag inget här.
Kände mig så oförklarligt låg i sinnet.
Jag hade en dag i sängen.
Det är bästa stället för mig när jag blir sådär grymt svart i själen.
Det andra bästa är noll kontakt med yttervärlden.
Såna dagar orkar jag inte vara social och trevlig med nån.

Idag kommer Mini så då blir det skärpning Millan!
Visar aldrig mina barn hur jag verkligen mår.
Dom vet att jag inte mår toppenbra men inte hur illa det är/kan vara.
Måste åka in till byn och helghandla.
Det gapar så tomt i kyl och skafferi.
Å det går ju inte när Mini ska vara här.
När jag är ensam så bryr jag mig inte så mycket om det är tomt, huvudsaken jag har kaffe och mjölk så klarar jag mig.
Kan väl tillägga att jag inte är så duktig på att sköta mig matmässigt när jag är ensam, jag slarvar och glömmer bort men det är som det är med det.

Jag skrev tidigare att spisfläkten gått sönder, trodde jag i alla fall.
Jag tog isär den tidigare i veckan och rengjorde den.
Helt plötsligt så fungerade den igen.
Å jag kunde sätta tillbaka delarna utan problem, det har jag aldrig kunnat tidigare.
Mirakel, eller?
Så tja, jag är med spisfläkt igen och det passar ju bra den kommande veckan då det blir mer matlagning eftersom Mini är hos mig.

Jag tror att denna kommande veckan blir den sista med Mini hos mig.
Min sista riktiga mammavecka.
Nästa gång han ska till mig så åker hans pappa med fru utomlands så han stannar kvar och passar huset då samt får låna bilen när dom är borta.
Sen är det dags för Minis flytt söderut.
Visst kommer vi att ses innan flytten men det blir inte samma.
Det kanske är därför jag dippar så djupt just nu.
Slut på en fas i mitt liv och början på något nytt.
Det kan vara så...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

onsdag 8 augusti 2018

Lilla Hjärtat...





Jag tror jag har gått och blivit hönsig på äldre dagar.
Kan inte minnas att det stört mig nämnvärt om inte Maxi hört av sig under en vecka eller så men nu...
Söndagskväll hade vi kontakt.
I Måndags var det tyst.
Jag skickade ett sms men inget svar.
I går förmiddag satt jag hos kuratorn och berättade att jag helt plötsligt blir alldeles stirrig när jag inget hör från den lilla familjen.
Jag som alltid varit så cool oavsett om dom varit hemmavid eller utomlands.
Ja där ser man.

När jag gick ut från kuratorn så slog jag på ljudet på mobilen och se där låg ett sms och väntade på mig.
Dom hade haft det ganska så stressigt i Måndags.
Inget särskilt hade hänt.
Gossen mådde bra.

Och där drog jag en lättnadens suck. 

På eftermiddagen så ringde Maxi, ni ser ketchupeffekten.
Först ingenting, sen ingenting, sen allt!

Hon var lite besviken för att dagpermissionen blev inställd, dom hade bägge två sett fram emot en lugn och skön dag hemma med liten men så blev det inte.
Dom har nu tagit bort medicinen intravenöst och nu får han den genom sonden i näsan.
Därför ville dom ha kvar honom på övervakning även under dagen.
Dom träffade även en barnläkare som dom diskuterade genom hur dåligt det fungerar på avdelningen.
Maxi tycker att personalen inte pratar med dom, frågar dom om något kan dom få ett svar som sen tas tillbaka då de kollas upp.
Den ena säger si den andra så.
Det är så att säga inga raka rör där jämfört med det större sjukhuset dom tidigare låg på i början av lilla hjärtats liv.
Hon fick i alla fall ryta ifrån och det kändes nog gott för lilla mamman.

I övrigt var väl det mesta bra men dom är less på att ligga på sjukhus och längtar hem.
Jag frågade om medicineringen liten får.
Maxi berättade att den ena ska fasas ut under kommande 6 veckorna och den andra fasas ut under 6 månader.
Jag hoppas verkligen att det går bra för lilla hjärtat så att inget annat uppstår.

I natt/morse gick jag ut på promenad.
Klockan var knappt 03.30 när jag vandrade iväg.
Kunde inte sova och hade ett rejält ångestpåslag som inte ville ge sig.
Kanske kom det från samtalet med kuratorn igår, då jag kunde vara svag och känna efter, vad vet jag.
Av någon anledning så bara gick jag utan mål så hemvägen blev ofantligt jobbig.
Kom hem vid 06.30.
3 timmars vandring och jag minns knappt vart jag gick.
Men ångesten känns lite lättsammare nu så promenaden hjälpte till.

Nu ska jag dricka ännu en kopp kaffe och sen får dagen bli som den blir.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!