onsdag 1 augusti 2018

Det var ingen stroke...





I går ringde dom äntligen, de nyblivna föräldrarna.
Dom hade suttit inne hos läkaren som försökt förklara vad dom sett efter magnetröntgen.
Det var ingen stroke.
Men han har haft syrebrist i vissa delar av hjärnan.
När det hände kunde dom inte svara på, om det var redan i magen eller om det blev under förlossningen.
Dom tror då att kramperna han haft orsakats av syrebristen.

Hur allvarligt är då denna syrebrist?
Det kan ingen svara på i dagsläget.
Hur det kan tänkas påverka hans utveckling motoriskt/mentalt framöver vet ingen.
Han kommer att kontrolleras noga fram till 6 års åldern.

Dom nyblivna föräldrarna blev givetvis skakade av beskedet.
Det tog sin stund att smälta för dem och det förstår jag.
Det har snurrat ordentligt i mitt huvud med.

I dag åker dom förmodligen (om inget tillstöter) hem till vår stad och blir inskriven på barnavdelningen här.
Maxi åker med ambulanstransporten och pojkvännen kör bilen.
Väl här ska dom väl se hur det går att minska krampmedicinen och så utgår dom från vad som händer.
Hur länge dom får ligga inskriven här vet dom inte, vi får helt enkelt se.

Tittar jag på lilla hjärtat så verkar han bete sig som en helt vanlig baby i dagsläget.
Han gråter och kinkar när han börjar bli hungrig.
Han ammar först och blir sondmatad sen.
Somliga matningar suger han kraftigt och länge medans andra inte riktigt fungerar då han är för trött och slö.
Trött-/slöheten sägs bero på medicinen han får.
Han är stark i armar och ben och kan spjärna mot ordentligt om han inte är nöjd att få blöjan bytt.
Han är mer vaken när han äter, tittar sig omkring, suckar och låter så där gulligt babyaktigt.
Han sover bra.
Just nu känns han som en vanlig baby.
Men vad som händer sen vet vi som sagt inte.

Oavsett hur han utvecklas så kommer jag alltid att känna denna oerhört starka kärlek för honom som vuxit under denna första turbulenta vecka.
Jag är så galet förälskad i honom, kan sitta och titta på filmsnuttarna jag fått skickat till mig om och om igen, jag tröttnar helt enkelt inte på dem.

Nu måste jag få min morgondos av mitt lilla, oerhört charmiga och vackra barnbarn.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

6 kommentarer:

  1. Skönt att det inte var en stroke men trist att man inte vet hur det kan bli framöver, förstår ditt mormor hjärta ja det är fuktigt som tusan här är det åska på väg eller har börjat lite redan, får se hur det blir kram på dig o njut av kaffet. kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är skönt men samtidigt svårt att inte veta om/hur han kommer att påverkas av syrebristen.
      Men vårt lilla hjärta lever och det är det viktigaste.

      Kram

      Radera
  2. Tänkte också det...hur kan en baby få en stroke? Vad skönt att det inte var så. Bebisar är starka o det brukar ordna till sej. Så var det för mitt barnbarn som är 3 år idag. Han föddes i kaos!! 3 sugklockor resulterade i stora märken i huvudet som måste sys dessutom. Kritiskt för honom o mamman vi var riktigt oroliga vi också. Han har också fått gå på koll för att se hur motoriken funkar. Bra att ditt lilla barnbarn också får ordentlig undersökning. Det är så tråkigt när våra ungdomar måste börja föräldraskapet i kaos. Kramar till er o kramar till dej mormor😘 💕

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var aningen svårsmält när de sa att dom trodde att han fått en stroke, glad att det inte var så illa men känner mig samtidigt lite orolig för att vi inte vet hur syrebristen kommer/har påverkat honom.

      Oj sådan dramatik det var när ditt första barnbarn föddes.
      Så skönt att det har gått bra för honom.

      Du har rätt, det är tråkigt när föräldraskapet börjar på ett sånt sätt, inget man önskar dem.

      Kram

      Radera
  3. Skönt att det går på rätt håll.
    Hoppas att du snart får träffa det lilla grynet :)

    Styrkekram Christina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag längtar efter att få träffa den lille igen.

      Kram

      Radera


Ps! Kommentarer är välkomna men glöm inte att skriva en signatur, det är roligt att se vem som lämnar avtryck!