söndag 14 oktober 2018

Ångestpåslag och lite annat...





Jag började morgonen med en tidig promenad.
Strax före 06 gick jag hemifrån.
Det berodde på ett ordentligt ångestpåslag.
Emellanåt är promenad det bästa för att hantera skiten.
Nu var det ett bra tag sedan jag så att säga "ångestpromenerade" men i morse hade jag inget val än att klä mig och bege mig ut.
Varför detta kan man undra?
Dålig natt med lite sömn, massa grubbel och slutligen en slummer som slutade i en förskräcklig mardröm som gjorde mig helt crazy.
Så det var bara att ströva ut i morgonen.

Nu många timmar efteråt har det värsta lagt sig, inte helt gått över men det är mer hanterbart.
Jag har precis kokat kaffe så jag ska dricka morgonens första mugg.
Det doftar ljuvligt i mitt kök.

Gårdagen var lugn.
Jag gjorde inte så mycket.
Pratade en stund med Älskade E på förmiddagen.
Midi ringde efter jobbet.
Hon var väldigt trött och mycket uppskruvad och stressad.
Hon har fortfarande kvar lite i lägenheten och förrådet som inte blivit flyttat och så är det ju självklart utstädningen av lägenheten kvar.
Å så jobbar hon nästan varje dag och på Söndag reser hon ner till Mini och stannar där en vecka, den nya hyresgästen vill komma in tidigare i lägenheten och bovärden har ännu inte svarat om när besiktning skulle kunna genomföras och så pojkvännen på sjukhuset fortfarande.

Inte konstigt att det känns övermäktigt för henne.
Idag efter jobbet ska hon till lägenheten och tömma det sista och i morgon erbjöd jag mig att komma dit och hjälpa till med utstädningen.
Jag känner att jag måste hjälpa till och underlätta för henne även om jag egentligen inte orkar men, men..

Pojkvännen (Midis) är som sagt kvar på sjukhuset fortfarande.
Han har gräsligt ont och inte så konstigt med tanke på att han har fått bröstkorgen uppbruten två gånger på ganska kort tid.
Under hela tiden med svamparna så låg han alltså med öppen bröstkorg (under 1 1/2 veckas tid), i Torsdags sydde dom äntligen ihop honom men den stackarn har sån smärta.
Å vad jag känner för honom.
Nu måste det bli få bli bra med honom.
Idag har han legat på sjukhus i 4 veckor, kan tro att han är trött på den sterila miljön, särskilt hemtrevligt kan man ju inte påstå att det är.

Nåväl, var dag har sin plåga.
När allt varit i botten måste det ju vända och bli bättre.
Nä go vänner, nu får det bli kaffe för mig!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

12 kommentarer:

  1. Är det pojkvännen som blivit pappa? som ligger inne? förstår din trötthet men ens barn hjälper man alltid känns igen skönt med promenad vännen ha det gott kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det är inte barnbarnets pappa.
      Midis pojkvän genomgick en hjärtoperation för ca 4 veckor sedan och det har inte gått så bra för honom, en del tråkiga och svåra komplikationer vilket jag skrivit tidigare om.

      Kram och ha en fin dag!

      Radera
  2. Så jobbigt för er alla att han inte är så pigg än. Mycket som snurrar i huvudet så jag förstår dig med dina tidiga promenader. Hoppas det känns bättre för dig och visst vill man hjälpa barnen så mycket man kan men det vill till att orka. Ta hand om dig och stor kram. Gittan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gittan!
      Ha nu en härlig semester, njut, må gott och ladda batterierna!

      Kram

      Radera
  3. Vad mycket som händer, inte undra på att det känns tufft. Hoppas innerligt att pojkvännen återhämtar sig så snart som möjligt.
    Och att du kommer i balans <3

    Styrkekramar Christina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Christina, ibland blir det rörigt mycket.
      Det känns som om det börjat gå åt rätt håll för Midis pojkvän.
      Vilket är skönt!

      Kram

      Radera
  4. KIkar in & sänder en kram

    SvaraRadera
  5. Men fy stackars pojkvännen! Låter inget vidare alls och inte blir det lätt för din dotter heller. Förstår att du vill hjälpa till men att orken inte räcker till. Livet är banne mig inte lätt. Dumma ångest! Härmed säger jag till den att försvinna...annars...jaja...så lätt är det förstås inte.
    Kramar till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du det har varit besvärligt för Midis pojkvän men nu känns det som om det vänder.
      Ångest, sån skit borde man få slippa.

      varm kram kära du!

      Radera
  6. Så sant att nu måste det väl ändå vända och allt blir bättre. Ha nu en så bra start på denna nya vecka som det bara går. Kramelikram

    SvaraRadera


Ps! Kommentarer är välkomna men glöm inte att skriva en signatur, det är roligt att se vem som lämnar avtryck!