tisdag 30 oktober 2018

Nedräkning till något, tja vad liksom...




Ifjol var det massor av rönnbär på träden.
Denna bild är från då.
Men i år, njae jag undrar just, tycker att de flesta bären varit svarta och uttorkade hos mig.
Tro vad den gamla bondepraktikan säger om det?
Jag har fått lära mig att mycket rönnbär-mycket snö och lite rönnbär-lite snö.
Men tror inte jag hört vad det blir för vinter då rönnbären rakt torkat ut och skrumpnat ihop.
Någon som vet?

Det var några dagar sen jag sist skrev.
Har ingen riktig lust att blogga eller egentligen har jag ingen riktig lust till någonting just nu.
Det känns som jag kommit in i någon slags nedräkning och när det väl exploderar blir det inte nådigt.
Något ödesmättat hänger akut över mig och jag vet inte varför?
Eller jo, det är ju höst och vintern står för tröskeln så givetvis är det ju därför.
Den där känslan är inte självvald, den bara blir...om nu nån undrar.
Å den slår fötterna av marken på mig.

Jag har ju mina barn, deras respektive och mitt barnbarn som alltid glädjer mig och det är jag ytterst glad och tacksam över för utan dem så vore jag intet.
Jag har goda vänner att prata med även om jag sällan träffar dem IRL, mycket pga att de bor långt ifrån mig eller för att jag inte har orken att träffa dem live så att säga.
Jag är alltså inte ensam, långt ifrån.
Jag har ett fint kontaktnät/skyddsnät.
Ändå känns det som om jag bara vill stänga in mig och inte gå ut ur lägenheten förrän våren står i full blom.
Å så känslan av någon ödesmättad katastrof som kommer att ske och där jag inget vet om vad som ska hända eller när det händer.

I morgon har jag tid till kuratorn och det kanske är bra.
Har inte pratat på 4 veckor, då förra tiden blev ett läkarbesök i stället för samtalstid.
Jag tror inte att dom här glappen är särskilt bra för mig.
Visst hon säger att jag kan ringa närhelst jag vill och behöver så bokar hon in en akuttid till mig men jag gör aldrig det.
Det handlar ju också om att orka ta sig för, vilket jag är väldigt dålig på när jag mår såhär skruttigt.

I morse så tog jag mig i öronen och gick ner i källaren och startade en maskin tvätt.
Det var på tiden.
Har skjutit på det och skjutit på det den senaste veckan.
Snart ska jag hämta tvätten och hänga den på tork.
1-0 till den del av mig som inte orkar men gör ändå.
Mer än så tänker jag inte ta mig för idag.
Det ska snöa och det ska regna idag.
Inget trevligt väder för promenader så jag skippar det helt enkelt.
Det blir ju en promenad till byn och så hem igen i morgon, det räcker gott, blir närmare en mil.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!


4 kommentarer:

  1. Tisdag o mörkt som bara vad. Både morgon o kväll. Mår inte bra då.... Idag blir det vattengympa o sen Tjejträff. Så ngt kul i alla fall. Kram o ha en fin tisdag��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du mörkret är jobbigt.

      Ha en fin dag!

      Radera
  2. Ja det är tungt det förstår jag, tur att du har lille sötisen, oj 1 mil till affären t/r bra jobbat må jag säga ..här är det jobb så ha det så gott kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Somliga dagar är tuffare och tyngre än andra.
      Idag ska jag träffa liten..sån det blir en bättre dag!

      Kram

      Radera


Ps! Kommentarer är välkomna men glöm inte att skriva en signatur, det är roligt att se vem som lämnar avtryck!